Familjen Annorlunda

vilken familj var de?

jag tycker varken man ska leva för sitt jobb eller barn, de har jag aldrig förstått, att gå in helt i att bara leva för dem och inte finnas till själv nästan. jag vill inte definiera mig bara genom mina barn eller mitt jobb, jag är en person som räknas, jag är jag, sen kanske jag gillar mitt jobb, älskar mina barn, men "bara" mamma är jag ju inte, utan en egen person med egna intressen och de tycker jag känns väldigt konstigt när folk bara lever för sina barn, då tappar dem ju sig själv en del, känns de som.

jo precis! vad jag menar med, då har du ju tid för dig att göra de du vill och fortfarande vara du som innan barnen kom, emn ändå mamma med. Men jag känner en mamma i närheten som tappat allt hon gjorde innan, ingen egentid, inga intressen och inga kompisar om de inte är barnträffar, vet inte ens om hon och killen har någon tid tillsammans när dem inte diskuterar deras barn. Hon LEVER bara för sina barn och de känns synd tycker jag.

nej men lever du helt bara för dina barn, du träffar inte folk du vill träffa bara för din skull om så 10 min att surra utanför ica, pratar i telefon med någon och de rör inte rör barnen, myser i soffan med man/kvinna/vem man nu har utan att diskuter barn eller planera för dagen imorn. sådana saker som behåller en själv som en egen person, de va de jag menade, inte att man ska ha 3 timmar varje dag och göra saker, utan kunna var en egen person utanför barnens värld och LEVA för barnen men även leva för mig, min kille och mian vänner, än om vännerna inte får lika mycket tid som innan, men nog far jag och hälsar på dem med sonen så kan jag vara mamma och kompis :)

jo men då kan du ju göra saker för din egen skull med? inte bara allt för barnen. vanligt ex är väl just när man ska handla någon kommer och man börjar surra och barnen klagar på att man ska gå hem och man ber dem vänta att vi är snart klar, men dem får vänta för att man tar tid för sig själv att prata en stund. för att man behöver få göra de. precis osm jag tycker inte man ska leva för sitt jobb, känner en som öppnat eget och har ej tid med något annat, ställer in träffar med kompisar, kommer ej på fester eller tillställningar, knappt födelsedagar eller då där med telfon eller ipad i högsta hugg. Förstå mig rätt, jag förstår att de säkert tar jättemycket tid och energi att öppna eget företag och jag tror han kommer ha mer tid sen, men de känns ju inte helt hälsosamt att ha de så, om de jämt skulle vara så.

jo visst vill vi oxå göra något kul tillsammans när vi är lediga allihop, nu är våran pojk väldigt liten än, men jag tror de kan va viktigt att få göra lite saker själv med, nu har jag bara en men min kille har ju sett till och tycker de är viktigt att jag fortfarande får göra saker så man får ju prioritera, skulle vi ha tre skulle han ändå sagt i lördags att åker jag iväg och träffar mina tjejkompisar och dricker ett glas vin och pratar för att få göra något själv. nog föstår jag att de är svårare med 3 men en kan ju fortfarande ta hand om dem själv så den andra får lite tid. och de behövs inte ofta, har haft en kväll med tjejerna själv senaste 10-11 månaderna och de gör ju att jag blir gladare :)

jo precis, jag känner samma sak :)  hittills,`(peppar peppar ta iträ "knack knack knack") är min pojk fruktansvärt lätt att ha att göra med så kan sen han varit bebis dra med till kompisar, familj och släkt egna utflykter och han är nöjd hela tiden, är vi hos en kompis som bor i en etta har jag jag bara vikt täcke till en madrass och lagt på badrumsgolvet och han sovit tupplurer där medans vi skrattat och pratat och suttit kissnödiga och väntat på att han sak vakna :)

jag har fortfrande svårt att få fram vem familjen älvdal var, var de dem som hade fått ett missfall och väntade barn igen i sista säsonge som dem var med i?

okey, då var de inte dem jag tänkte på va? var de kanske hon som skulle öppna "cafe"  med hennes mor. herregud så dåligt minne jag har.

oj, du fick då fram de mesta jag menade iaf i översta delen :)

aaaa tack :)