• Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Det här känns så genant. Klassiskt. Vad ni vill.....

    Men här har ni ännu en looser som blir bedragen av sin fru. Vi har varit gifta i 10 år och tillsammans i över 20. Våra barn är snart vuxna och vi är båda runt 45-års åldern. Vi har alltid haft ett i mitt tycke mycket begränsat sexliv - och nu är jag alltså bedragen av en otrogen fru.

    Redan när vi i relativt unga år nyss hade träffats, nyförälskade och allt det där, var min nuvarande frus sexlust rätt begränsad. Det är klart att vi hade sex...men inte så ofta. Så har det fortgått under vårt förhållande. Och jag har ju uppfattat detta som en rätt vanlig bild av ett förhållande. Mannen vill ha sex...kvinnan vill ha närhet och ägna sig åt hem och familj istället. Jag har liksom alltid blivit matad med att det är jag som man som skall förföra, förföra, förföra, jaga, jaga, jaga och i slut förtjäna lite sex. Kvinnan "släpper till" ibland. Så har det sett ut hos oss - och så ser det ut hos de flesta har jag förstått. Det har i alla fall räckt till att skapa två barn. Så visst...vi har haft sex emellanåt...men väldigt sällan. Och iom att vi fick barn, köpte villa osv så blev det ju mindre och mindre tid, lust och anledning till att avvara tid för sex. Åtminstone från hennes sida. Även det något som jag förstått är vanligt i de flesta förhållanden. Även om jag hade velat annat.

    Min fru har aldrig varit den sexuella typen av människa. Aldrig intresserat sig för området överhuvudtaget. Sex är inget vi diskuterar hemma. Så det är inget tjat eller så. Vi har ibland gjort det...snabbt, i mörkret. Avklarat, undanstädat, bortsopat för ett tag framöver. Typ...

    Nu när barnen har börjat flytta hemifrån så får ju också vi mer tid över för annat. I hennes fall jobb. Hon avancerar på sin arbetsplats vilket jag tycker är kul och jag försöker stötta henne och även hjälpa henne där jag kan och där hon vill. Jag har alltid varit den i familjen som haft det krävande arbetet och den höga inkomsten i familjen. Vi har i alla fall försökt fördela sysslorna i hemmet och hushållet så rättvist som möjligt i alla år. Men nu är hon som sagt chef på sin arbetsplats. Och en väldigt bra chef vad jag förstår. Så det går bra för henne nu på samma sätt som det har gått bra för mig på jobbet under i stort sett hela vårt förhållande.

     Men nu är hon som sagt otrogen och har en glödande sexlust. Har jag förstått. Jag kom på henne...och jag har snokat (pinsamt nog). Hon jobbar ofta kvällar iom att hennes arbete kräver det. Det är personalmöten, styrelsemöten och föräldramöten. Och då har jag antytt att hon är verksam inom skolväsendet (sen avslöjar jag inget mer). Så det blir minst 1-2 kvällsmöten i veckan. Som hon planerar och leder. 
    Jag kom som sagt på henne för ungefär 1,5 månader sedan. Hon hade ett kvällsmöte och jag var också på väg hem från ett sent arbetsmöte med min avdelning. Jag fick ett spontant infall att jag skulle plocka upp henne från hennes arbete på vägen hem så skulle hon slippa gå, även om det inte är alls långt från vårt hus. Så jag parkerade utanför hennes arbetsplats och gick in genom köksingången. Jag vet att hon brukar använda den när hon jobbar sent. Och dörren var olåst.

    Dom höll till i hennes arbetsrum. Jag hörde det redan när jag klev in i huset. Först fattade jag inte vad det var. Men när jag närmade mig hennes dörr som stod på glänt så började jag förstå. Jag stod en lång stund i dörröppningen och såg dom i ett svagt sken från skrivbordslampan. Hon red honom i soffan. En av papporna i styrelsen. Dom såg aldrig mig utan var helt uppfyllda av att knulla skiten ur varandra. Hon lät och rörde sig på ett sett som jag aldrig sett och hört henne i vår säng. Och som jag inte trodde hon kunde eller var bekväm i. Jag smög hem och sa inget när hon kom hem 1 timme senare. Jag behövde processa detta och ta ngn form av kontroll över mig själv, mina känslor osv innan jag ev konfronterar henne. 

    Hon har också ett hemligt gmail konto. En okänd emailadress dök upp i inloggningsrutan en kväll när jag satt och random skrev bokstäver i det. Jag tänker inte skriva ut den eller antyda den här...men den var rätt banal om jag säger så. Att sen lista ut lösenordet var det lättaste i världen. Jag känner henne rätt väl efter så många år. Så där kom jag åt hennes hemliga värld. Och ja....hon har en glödande sexlust tydligen. Det framkom i all tydlighet i korrespondensen med hennes älskare. Jag läste några få konversationer och sen slutade jag. Det räckte med råge. Jag har inte loggat in där efteråt och jag skäms över att jag gjorde det överhuvudtaget.

    Och jag har ännu inte sagt något. Är jag feg? Ja...kanske. Men jag vet inte riktigt vad jag vill.

    Vi har inte haft sex med varandra på drygt två år nu. Vi har det i övrigt rätt bra. Vi är väldigt ömma med varandra och vi har en stor värme mellan oss. Det har vi alltid haft. Den sexuellt ointresserade (nästintill frigida) fru jag har levt ihop med så länge har visat sig ha en stark, kanske nyvaknad, sexlust. Dock inte med mig. Och jag vet ännu inte riktigt hur jag skall hantera det här. 

    Hon jobbar fortfarande 1-2 kvällar i veckan. Ibland tar jag en kvällspromenad under tiden och står i skogsbrynet utanför och ser hennes skrivbordslampa lysa svagt genom hennes kontorsfönster. Jag hinner hem innan henne. Hon brukar ha med sig någon pärm under armen. Ögonen är glansiga - det har varit en lång arbetsdag. Vi dricker te, kollar på 22-nyheterna och sen i säng. Det är ju en arbetsdag i morgon också.

    Om du tycker att det här är en sjuk läsning....vänta tills du har läst följande:

    Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam. Samtidigt känner jag också en form av upprymdhet som jag inte begriper mig på. Jag känner en spänning i det här. På något bisarrt sätt gläder jag mig åt att hon faktiskt har en glödande sexlust som hon nu bejakar och lever ut. Om än inte med mig. Det finns en sjuk njutning i att vara bedragen. När jag skyndar mig hem från min "kvällspromenad" hinner jag onanera innan hon kommer hem. Det är alltid samma scenario jag har på näthinnan när jag onanerar numera. Min fru med sin älskare i soffan i hennes arbetsrum. Hennes stön och flämtningar som jag aldrig hört tidigare. Ord som hon yttrade som jag inte trodde hon kunde förmå sig att säga. Hennes målmedvetna rörelser över sin älskare.

    Vad sjukt livet kan vara. Det blir inte som man hade tänkt sig
     

  • Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad
  • Anonym (Avundsjuk)

    Hittade den här gamla tråden av en ren slump och kunde inte låta bli att läsa och kommentera. Erkänner att jag inte läst allt, bara TS inlägg...

    Jag kan inte låta bli att bli avundsjuk på din fru! Inte för att jag för allt i världen skulle vilja leva hennes liv, jag skulle aldrig kunna vara med någon annan man, än den jag lever med och älskar. 
    Däremot för att hon verkar ha en helt fantastisk make! En man som faktiskt sätter hennes välmående först i alla lägen! 
    Väldigt ovanligt med människor som vågar hålla fast vid kärleken, som offrar av sig själv för andra och som dessutom vågar tänka "utanför ramarna" för att den man älskar ska må bra!
    DU ÄR UNIK!
    Ville bara säga det....

  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Avundsjuk) skrev 2013-12-06 12:31:04 följande:
    Hittade den här gamla tråden av en ren slump och kunde inte låta bli att läsa och kommentera. Erkänner att jag inte läst allt, bara TS inlägg...

    Jag kan inte låta bli att bli avundsjuk på din fru! Inte för att jag för allt i världen skulle vilja leva hennes liv, jag skulle aldrig kunna vara med någon annan man, än den jag lever med och älskar. 
    Däremot för att hon verkar ha en helt fantastisk make! En man som faktiskt sätter hennes välmående först i alla lägen! 
    Väldigt ovanligt med människor som vågar hålla fast vid kärleken, som offrar av sig själv för andra och som dessutom vågar tänka "utanför ramarna" för att den man älskar ska må bra!
    DU ÄR UNIK!
    Ville bara säga det....
    Jag hoppas att du har fel om att jag är unik. Vill inte tro att det är så
  • jfsebastianigen
    Hej Micke

    Hur fortlöper livet numera?

    Har du ändrat dig på några punkter eller tycker du att du gör rätt, att det känns rätt och att du får det du behöver i livet?

    Har du något intresse av att få se dig fru och hennes älskare in action numera eller är det ointressant?

    Hoppas du mår bra! På riktigt.
  • Med Lem
    Micke skrev: Jag hoppas att du har fel om att jag är unik. Vill inte tro att det är så
    Du är extremt ovanlig. Så man kan nog säga att du är unik.


  • kanalltidblibättre

    Mycket intressant tråd. Jag har läst hela med stor spänning. Jag noterar att vissa är väldigt direkta med sina åsikter för att inte säga plumpa medan andra formulerar konstruktiva svar mycket bra. Först och främst måste man väl visa respekt för din rättighet att göra dina val i livet och skapa din livssituation. Även om de kan verka svåra att förstå på vissa punkter. Jag förstår att det är många dimensioner i er relation och dina bevekelsegrunder som inte kommer fram i korta inlägg. Likaså tycker jag alltid det är positivt att man inte bara måste inordna sig i det som ska anses som normalt av andra. Jag önskar att du finner lycka i dina oväntade val ( eller ickeval).  Några saker jag dock tänker på är bla att du skriver att du är "tillfreds" och "kommit till rätta med livet".  Det kan vara ordval men det känns inte som en nivå man bör nöja sig med att ligga på om man ska sätta betyg på sitt liv. Jag hoppas att du ställer dig frågor som - Är jag lycklig med denna livsituation? - VIll jag ha det såhär framöver? -Hur vill jag ha levt när jag dör? etc. Matriella värden som hus etc är inget skäl att stanna i en dysfunktionell relation. Inte barn heller. Jag får en bild av att du resignerat och saknar nödvändig kraft i er relation. I ditt liv. Men du tar själv de beslut som du vill, inte jag. Själv blev jag bedragen i två omgångar efter 17år av min exfru. Till en början var jag bara stilla i allt. Jag vill inte gå från /förstöra "vår värld". Efter en process på två år och lite terapi så bröt jag upp. Både jag och min exfru har nya bra relationer och våra barn mår bra. Det älskade huset är sålt... Men jag är glad på sätt och vis över det som hände för jag är friare och gladare idag än på många år.


    Hoppas det utvecklar sig bra för dig. 

  • värdelöst

    Min sambo sedan 20 år sedan la bokstavligen upp sig på dejtsidan e-kontakt med nicket tingeling.
    Skickade raffsetbilder till 15-20 år yngre män (hon 50). Bestämde dejt med 2 av dem. Hon gav dem telenummret som är reggat på eniro så nu vet dessa gentlemän vart vi bor oxo. Hemliga mailkonton, raderade sms osv och telefonen på ljudlöst. Nu skäms hon o grinar - men vårt liv är numer bara skit. 3 månaders sedan - blir bara argare för varje dag.

  • molly50
    värdelöst skrev 2014-01-24 15:40:42 följande:
    Min sambo sedan 20 år sedan la bokstavligen upp sig på dejtsidan e-kontakt med nicket tingeling.
    Skickade raffsetbilder till 15-20 år yngre män (hon 50). Bestämde dejt med 2 av dem. Hon gav dem telenummret som är reggat på eniro så nu vet dessa gentlemän vart vi bor oxo. Hemliga mailkonton, raderade sms osv och telefonen på ljudlöst. Nu skäms hon o grinar - men vårt liv är numer bara skit. 3 månaders sedan - blir bara argare för varje dag.
    Usch vilken jobbig situation! Har du tänkt att ge henne någon mer chans? Om så är fallet kanske samtalsterapi kan vara något för er.
    Har ni barn tillsammans? I så fall kan jag förstå om det känns svårare att gå skilda vägar. Men du ska göra det du tycker känns bäst i det här läget.
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • värdelöst

    Vi har barn, en grabb på 19 så det väl lungt där. Pluggar på annan ort. Har alltid haft inställningen att förlåta och att människor har rätt att göra fel - men när det drabbar en själv där man är som mest sårbar är det inte längre bara ord. Det är svårt att stå upp till i verkligheten. Jag vet inte hur det blir, försöker vara "vuxen" men innerst inne dör jag. Jag är pedagog själv och kan teorierna vad samtalsterapi gäller - känns inte intressant då jag kan både frågor och svar. Tack för ditt svar, Molly.

  • molly50
    värdelöst skrev 2014-01-24 15:59:35 följande:
    Vi har barn, en grabb på 19 så det väl lungt där. Pluggar på annan ort. Har alltid haft inställningen att förlåta och att människor har rätt att göra fel - men när det drabbar en själv där man är som mest sårbar är det inte längre bara ord. Det är svårt att stå upp till i verkligheten. Jag vet inte hur det blir, försöker vara "vuxen" men innerst inne dör jag. Jag är pedagog själv och kan teorierna vad samtalsterapi gäller - känns inte intressant då jag kan både frågor och svar. Tack för ditt svar, Molly.
    Ok. Jag förstår att det är svårt. Även om man själv är pedagog så är det en annan sak när man själv sitter i en sådan situation att man ev kan behöva hjälp.
    Jag tror att du vet vad du ska göra och gör det du tycker känns rätt för dig.

    Kram och lycka till!
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad