Minimimoon skrev 2013-01-30 00:27:49 följande:
Kopierar in ett inlägg jag skrev i bloggen för nån vecka sedan, men som jag aldrig publicerade...
"Under de två första graviditeterna hängde man ganska mycket på Familjeliv. Förutom alla trådar om hur underbart/tröttsamt det kunde vara med små spädbarn, hade man ändå ett stort "men" i bakhuvudet. Tror att jag läste alla trådar om man ska använda andningslarm eller inte. Jag tog beslutet om att inte utsätta mig för att ta på mig en extra stressfaktor (nu utgår jag ifrån "friska barn" som inte har några andningsproblem) för såna saker händer bara inte mig. Det är ett beslut som jag även idag respekterar att andra föräldrar tar, utan att ha några som helst dömande tankar.
Med våra senaste erfarenheter i bagaget så har jag ändrat mitt tänk. Jag tänker absolut ha ett andningslarm till nästa barn. Några har ifrågasatt varför, för när PSD inträffar finns det ingen hjälp. Man kan lika gärna sitta i en akutsal med fem barnläkare runt om när det sker utan att det kan få igång barnet.
För det första, det som är så tragiskt men ändå fascinerande (kan man säga så?) med PSD är just att ingen vet säkert varför det händer. Att påstå att det absolut inte finns några hjälp för att någons släktings läkare sa det en gång, är någonting jag tar med en nypa salt. Det är klart att det inte gick att rädda någon som gick bort i Plötslig spädbarnsDÖD.
Det enda jag har att gå efter är just min egen erfarenhet. Enligt min dotters rättsmedicinska rapport kunde man inte hitta några fel. Hon dog inte av att "allt stängdes av". Vi stängde av respiratorn för att hela hennes centralhjärna var i princip död, som följd av syrebristen. Hon låg ändå runt 1 timme innan hon upptäcktes. Under de fem dagarna på intensiven visade hennes övriga organ på lite förbättring och hon tog även egna andetag ibland under de första dygnen. Sen om hon hade levt idag om hon inte låg så länge kan ingen möjligt veta, men jag tror att hon hade fått en ärlig chans om vi hade ett larm som kunde upptäcka andningsuppehållet i tid. Hennes puls kom i gång här hemma några minuter efter att ambulanspersonalen kom. Så det är väl ändå bevisat att det finns fall där man får igång en liten bebis som plötsligt slutar andas?
Vårt tredje barn beräknas komma ut nästa månad och jag har många tankar och framförallt rädsla inför den dagen. Jag hoppas verkligen att larmet åtminstone kan få mig att blunda och slappna av under nattetid. Om blixten skulle slå till igen på samma ställe och mitt barn blir definitivt ett av de barn som absolut inte går att rädda, så får jag åtminstone en ärlig chans att försöka. Förutom skräcken av att hitta sitt barn livlös, kanske någonting som de ej drabbade tänker på, så vill jag vilket fall hellre upptäcka mitt barn direkt när det händer än efter flera timmar när kroppen hunnit förändras. För bilden av henne och hur hon kändes den morgonen jagar mig fortfarande ibland. Det var inte alls lika läskigt när vi stängde av respiratorn eller tog farväl en vecka efter, för då var man ändå förberedd.
Summa kardemumma, vad som än händer så kommer ett andningslarm vara behjälplig för oss"
Beklagar sorgen. Kan inte ens föreställa mig vad du har gått igenom.
Sov bebisen i sin säng? Föddes hon i tid? Röker du? Sov hon på ryggen?
Hoppas du kan svara på mina frågor.