min älskade bebis

Men fy vad hemskt!
Det jag föreställer mig kan nog inte ens komma i närheten av vad du känner nu.
Tänk om man bara kunde göra något för att allt skulle bli bra igen 

Ord räcker inte till, att beklaga sorgen känns futtigt. Jag förstår att ditt liv kraschat, men jag har ingen aning om hur ont det gör. Det jag vet är att du en dag kommer på nåt konstigt vis ändå orka leva med smärtan.

Gråt och gå ut i skogen och skrik. Och prata, prata, prata. 

Många varma kramar. 

Vid sånna här tillfällen önskar jag att jag hade kunnat trolla bort all din sorg och ge dig din son tillbaka
Vet tyvärr inte vad jag säga säga mer än att det är så fruktansvärt och jag önskar att sådant här aldrig kunde hända!

Finner inga ord... Beklagar...

Känns så jobbigt.. Han ha verkligen vacker o underbar helt frisk o fick bara vara hos oss i 8dagar... Mitt lilla hjärta... Mitt allt. Så jobbigt att se hans säng bäddad o alla hans saker, men jag VILL INTE ta bort de jag vill ha min unge tillbaka jag förstår inte varför varför min bebis :( ?? Vi som längtat o väntat i 9månader fick puss på honom i 8dagar? Varför min älskade Elias? :(

Det värsta som kan hända. Beklagar... 

Beklagar så din sorg. Det tar tid att klättra upp igen. Du kommer alltid bära med dig kärleken till din son. Jag förlorade min dotter för åtta månader sedan. Det är jobbigt. Varje dag är jobbig. Nu i början får man ta allt minut för minut. Sekund för sekund. Mängder med kramar

Jag beklagar så. Ingen ska behöva gå igenom det ni går igenom.

Ja gråter med dig :'(. Sådan tomhet.

Tack alla!

vi "väntade" tills den "rätta tiden i våra liv" att skaffa barn d sambon gjort underbar kariär i jobbet allt gått så bra o han tjänar bra pengar o vi ha verkligen redo. Ja skulle ha hemma med honom o allt va planerat o sedan finns han inte mer, :'( ... Mitt liv är verkligen skit o så många frågor kring allt o av närstående men ingen förståden sorgen jag känner i min närhet (förutom sambon) önska att alla ungar fick leva o ingen ska dö de är så fruktansvärt hemskt.. Så jobbigt o jag vet verkligen inte vart ja ska ta vägen. Elias farmor vill att vi ska åka utomlands o rå om varandra men jag vill inte, jag vill va me min Elias... Fyfan allt är så tungt i vardagen... Min mamma va här o städa o tvätta för ja orkar verkligen inte .. Titta bara på bilder på honom gråter mig till sömns... Vaknar mer tårar o drömmer om honom. Våga man bli gravid igen ens?