Förskollärare, hur länge orkar ni?

Kanske dags att strejka för att politikerna ska få upp ögonen och förstå.

Jag har precis skolat in min skatt och är chockad över hur det är på förskolan. Det känns inte alls bra utan mest som förvaring.

De första två dagarna träffade vi tre olika vikarier. Sen fick vi inte komma en dag för då fanns det ingen personal alls till avdelningen utan barnen skulle placeras ut på andra avdelningar och då passade det inte med inskolning

Lite leksaker och de som fanns va trasiga och slitna. Inga petskydd i kontakter och persiennsnören som hängde fritt.

Jag skulle nog inte stå ut med att jobba så. Jag lider verkligen med er

*sparar*

Jag har bara jobbat ett år totalt som utbildad förskollärare (två som outbildad) och jag känner redan stress o panik över allt som ska hinnas göra. Dokumentation, planera verksamheten, portfolio, utbildningar, ansvarsområden, föräldrar, kollegor, teman etc....../ Ensam förskollärare på 3-5 års avdelning med tjugo barn...

Så mitt svar blir jag vet inte hur länge jag orkar..

Jag är barnskötare och höll ut i 10 år. Har nu valt att skola om mig just pga allt det du beskriver. Kan inte längre se föräldrarna i ögonen och säga att den verksamhet vi bedriver är vad den borde. Det är jättebra att förskolan ska vara högt pedagogisk men det är inte möjligt att göra ett bra jobb med de stora grupper som är idag.

Jag har arbetat som förskollärare i snat 4 år och jag håller med dig. Det finns inga förutsättningar på långa vägar att utföra arbetet på ett bra sätt. Alldeles för stora grupper. Vi ska precis få in ett 17, barn i vår grupp på 3-4 åringar i lokaler som inte alls är anpassade för så många barn. Överinskrivning pga av platsgarantin. Att man ska se varje barn och följa varje barns enkilda utveckling är ju ett skämt! Det finns inte en chans till det. Pedagogisk dok tar alldeles för mycket tid från barngruppen. I läroplanen står det väldigt mycket om vad vårt uppdrag som förskollärare är men inget om förutsättningarna för att genomföra det. Dessutom tillkomme välidigt mycket praktiska saker o omsorg. Hänga upp alla barnens våte kläder i torkskåp, duka bord, torka av bord, byta blöjor, ställa upp stolar o fixa på avdelningen etc. Det tar också en massa tid.Jag tycker ändå jobbet funkar hyfsat. Vi har en underbar barngrupp o bra föräldrar som uppskattar vårt jobb. Jag resonerar så att jag gör det jag hinner med. Kan inte hinna med allt det vi ska. Försöker priotera det som är viktigast. Jobbar inte heltid eftersom jag har småbarn o det gör ju också att jag hinner. Stressar inte ihjäl mig när jag är på jobbet utan gör som sagt det som går att göra med de förutsättningar som finns. Sedan får väl cheferna klaga om de vill, men de tycker jag gör ett bra jobb vad jag vet iallafall. Men frågan är ju hur länge man orkar? Ljudnivån är ju också ett problem.

Jag hoppas att mitt barns pedagoger trivs.. De har så mysigt, lugnt och harmoniskt på dagis.. De är nog 23 barn, men mkt sällan alla är där samtidigt... Vet inte hur många som jobbar... Men de är bra. Mkt bra... :)

Jag är barnskötare och har jobbat som det i ca 4 år, och helt ärligt så orkar jag nog inte länge till. Jag älskar att jobba med barn, men stressen och pressen som är - det fixar jag inte. Just nu så arbetar jag bara på förskolan i väntan på att något bättre jobb ska dyka upp.. Känns hemskt att skriva så, men det är så det är.

Jag har redan förlorat lite av hoppet, och jag är inte ens utexaminerad ännu... har jobbat ca 3 år som barnskötare, gjort vfu på diverse olika förskolor. Anledningen till att det är just diverse olika är därför att jag inte kan träffa föräldrar och barn, se dem i ögonen och någonstans "stå upp" för förskolan när allt bara är fel, fel, fel. Jag är otroligt mån om att arbeta/vikariera/finnas i en verksamhet där jag kan stå för det arbete som sker. Tyvärr har jag bara upplevt en verksamhet av 8 möjliga som jag faktiskt kan stå upp för och se föräldrarna i ögonen och säga att detta är en bra förskola. Förargligt! Och detta har både att göra med barngruppernas storlek, att fokus flyttat från barnen till pappersarbete, fel ledarskap, idioter till "pedagoger" (som pga dessa problem mår så dåligt att det snackas bakom ryggen på varann, talas över huvuden på barn och ofta om deras föräldrar, allmänt dålig stämning och frustration/irritation som tas ut på barnen).
Jag har nu ett år kvar av mina studier (då jag tog ett sabbatsår och arbetade i 1,5 år) och känner att 4 år av mitt liv har "kastats bort". Jag vill inte längre arbeta i förskolan. Jag ville arbeta med barn, hade jag velat att min arbetsdag mestadels kretsar kring "skrivbordsarbete" hade jag valt ett annat yrke från början.