Mammor till Aspergare - se hit :) !

Hej!

Jag har en son som precis ska utredas för Asperger. Han har flera tecken men på vissa plan funkar han "normalt". Allt detta är nytt för oss, inte hans problem, de har vi sett under lång tid, men vad händer sen, efter diagnosen (vilken jag räknar med kommer bli nåt inom autismspektrat som det numera ska kallas).

Hur får man vardagen att funka?

Hur orkar man som mamma?

Jag har tre barn till - hur ska man hinna med dom oxå?!

Jag har typ "gått in i väggen" av allt kämpande med min son, hans skolgång, hans dygnsrytm, övertalande att gå till skolan, mutande för att få honom att duscha iaf EN gång i veckan (han får då en ducshläsk eller -choklad, vilket gör det "värt" för hnm att duscha), kamp för hans rättigheter till hjälp från Socialtjänsten, möten med skolan, möten med BUP, se till att han inte somnar på dagarna för att sen vara uppe hela natten... 

Skulle vara jätteglad om du som oxå är mamma till ett barn med asperger eller liknande ville dela med dig av din vardag och lösningar o problem osv osv!

Min son är 14 år och fungerade som de flesta andra barn fram till för två år sedan. Då rasade allt, verkligen ALLT på bara några veckor. Vi hade visserligen sett att inte mådde så bra några mån innan, men det mesta rullade på. Men så plötsligt funkade INGENTING, han bara satt inne och gick inte ut överhuvudtaget.

När jag ser tillbaka på hans uppväxt kan jag se många saker som jag inte såg då, som känns igen i autismspektrat...

För övrigt är han en jätterar pojke, stor som en björn, därav mitt namn Björnmamma! Väldigt kärleksfull och omtänksam, en tänkare med en vuxens intellekt men är ändå ett litet barn på insidan, klarar inte saker som hemmets sexåring klarar socialt. Begåvningsmässigt ligger han i framkant - trots att han missat 1½ år i skolan, han hade då bara lite hemundervisning med mig i den mån han orkade, har han nått toppresultat på nationella prov och andra tester som gjorts i skolan. 

Tveka inte utan skriv några rader :) ! Här eller i min inbox!