Inlägg från: lillaskorpan |Visa alla inlägg
  • lillaskorpan

    För gamla för ett nytt barn+

    Jag är 42 och min sambo är 54. Vi har en underbar tjej på 5 år som vi älskar över allt annat. Jag har till och från känt en längtan efter ett barn till. Min sambo tror inte att han orkar och själv funderar jag i liknande banor. Men kan ändå inte släppa tanken på ett barn till... Till saken hör att jag hade en jobbig graviditet med så mycket illamående och ständiga kräkningar att jag först gick ner 7kg, för att till sist bara ha gått upp ca 2 kg (från normalvikten innan graviditeten), en jobbig förlossning och en jobbig första tid efter förlossningen då amningen inte kom igång, viktnedgång, kolik hos bebisen m m. Jag blev gravid igen för ca 2 år sedan utan att riktigt vara beredd på det och blev även då så kraftigt illamående med ständiga kräkningar och viktnedgång.  Det var nära att jag fick läggas in med dropp för att inte bli uttorkad. Vid denna tidpunkt kändes det helt enkelt för jobbigt att fullfölja graviditeten, särskilt med hänsyn till det barn som nu redan fanns och även min sambo. Vi valde därför att då göra en abort, vilket jag nu sörjer för ibland - även om jag förnuftsmässigt vet att det var det rätta just då.
    Jag funderar mycket på om vi som föräldrar ska orka men även om det är rättvist mot det barn vi redan har. Kanske börjar hon nu bli för stor för att egentligen ha så stor glädje av ett syskon.? Åldersskillnaden blir ju ganska stor. Givetvis tänker jag även på alla risker som finns med äldre föräldrar. Men det måste väl finnas många exempel på att det gått bra också? Är det någon annan här som har liknande erfarenheter och kan dela med sig? 
  • Svar på tråden För gamla för ett nytt barn+
  • lillaskorpan

    Tack för dina peppande och uppmuntrande ord! Förstår att det känns jobbigt då ni försökt flera år. Måste vara fruktansvärt att vilja och inte kunna. Men ge inte upp! Det finns ju flera metoder idag att ta till hjälp. Du har rätt i att ålderskillnaden inte är så stor och det är väl inte egentligen det som är det avgörande heller i vårt fall. Ett mindre svepskäl för att inte ta ställning. Kanske är det så att även jag/vi kommer att ha svårt att bli gravida igen. Kanske är jag rädd för vad jag då kommer att känna, med tanke på den tidigare aborten. Kanske är jag trots allt orolig för allt som kan gå fel under graviditeten (dels med tanke på mina erfarenheter men även allt annat som kan hända), vid förlossningen och efter, risker för  kromosomförändringar och andra risker med att både jag och min sambo är äldre. F f a riskerna med pappans höga ålder och hans inställning, att han egentligen inte orkar/vill. Nu vet jag att han säger att om jag skulle bli gravid så ska vi givetvis försöka, men det gnager ändå. 

  • lillaskorpan

    Tack för att ni delar med er av era tankarGlad Har slutat tänka på åldersskillnanden! Glad

    Är det ingen som funderar på det här med åldern på föräldrarna, riskerna och om man kommer att orka? 

    Letade efter ditt inlägg, Kossann, men kunde inte hitta det. Vad heter den tråden? Skulle oxå vilja veta när man är för gammal.Flört Givetvis måste det ju vara individuellt och beroende av den situation man befinner sig i osv. Jag kan känna en oro att jag ska känna mig för gammal och inte orka men samtidigt känna en stor längtan efter en bebis. Hur förenar man det? På sätt och vis är man kanske inte för gammal om man har en sådan tur att man blir gravid och inte får ett missfall... Även om jag kan tycka så kan jag också känna en ångest för att inte orka ge det bästa till det nya lilla barnet OCH min större tjej! 

  • lillaskorpan

    Hej! Ja, problemet ligger numera mest hos min sambo som inte vill längre. Hade han velat hade jag jättegärna velat göra ett försök till, trots mina farhågor. Han är dock väldigt bestämd i sin uppfattning och jag känner att jag får respektera honom för det. Risken är att jag om några år, när det är kört för min del (om det inte redan är det), kommer att känna mig bitter på honom. Lilltjejen skulle tycka det vore superkul med ett litet syskon. Hon frågar ibland varför hon inte har ett syskon och det känns hårt att behöva svara att alla inte har ett syskon, att alla inte får fler än ett barn etc. Särskilt när jag vet att hennes pappa inte vill ha ett barn till! Missförstå mig inte nu, han älskar verkligen vår dotter och tycker det är jätteroligt. 
     
    Vad roligt att du/ni bestämt er för att göra ett försök till! Och vad kul att du faktiskt klarat så många graviditeter trots allt illamående. Låter som du också haft hyperemesis gravidarium liksom jag. Hur har du klarat det så många gånger? Du måste ha många tips och råd på hur man kan klara av det? Det måste ha varit påfrestande med så många barn omkring dig också. Antar att du fått mycket stöd och hjälp från pappan och andra i din närhet? 

Svar på tråden För gamla för ett nytt barn+