Hur mycket tid ska man spendera tillsammans som familj?

Jag hade lämnat någon som inte prioriterade mig och sitt barn över alla andra.

Min tanke är som din, jag tycker att man ska prioritera sin familj och han borde dra ner på helgtimmarna och inte åka för att "Leka med vänner" inte så att jag (eller du) missunnar honom vänner eller egentid eller sånt men hans relation till dig då. och framför allt- relationen till erat barn! Det är det han borde prioritera. Visst pengar är väl fint och bra me långtifrån allt.

Oj! Ja han prioriterar nog lite fel i mina ögon.
Han verkar ju inte träffa ert barn nämnvärt mycket om han kommer hem kl 21-22 på vardagkvällarna och prioriterar kompisar på helgen efter jobbet. Att du som vuxen kan ta det är en sak även om det känns ensamt men ert barn. Stackarn.
Hur skulle din man reagera om du sa att han får ta med sig ert barn när han ska iväg till en kompis?
Det är ju inte meningen att du ska ha barnet med dig överallt och han ska kunna ha barnfria aktiviteter så fort han är med sina vänner. Du kanske också vill ha en fri stund och bara få vara själv och få bara vara du.

Jag anser inte att man måste hänga ihop jämt o ständigt , men barnen är bara små en gång o jobbar han sådär går han ju miste om hela barndomen o utvecklingen.

Jag o min man umgås inte ånga timmar varje dag o jag jobbar dessutom varannan helg, men helgerna däremellan tillbringar vi nästan all tid tillsammans. Vardagskvällarna varvar vi med odttern i stallet.

Min första tanke är att när han blir äldre så kommer han inse att han jobbade bort sin dyrbara tid med sitt barn. Få människor på sin dödsbädd önskar att de jobbat mer, de allra flesta önskar de jobbat mindre och spenderat mer tid med sina barn.

Så ja, han prioriterar fel. Vad ger pengarna om familjen blir splittrad? Som dr Phil sa: hur definierar han succé? Antagligen genom mängden pengar. Men varför vill man göra succé? För sin familjs skull? Han borde nog fundera mer på vad som egentligen betyder något.

Håller med om att man behöver spendera all tid tillsammans som vuxna men jag tycker att han spenderar för lite tid med sitt barn. När han väl är hemma så leker han ju mycket med barnet men sen handlar ju inte föräldrarskap om att bara leka heller.. 

Nej det har ju blivit så att jag har huvudansvaret för barnet och om jag vill göra något med kompisar eller ibland till och med jobbet så är det jag som får se till att skaffa barnvakt.  Vill inte klaga och jag hatar verkligen att vara "jobbig" och gnälla på honom om att jag vill att han spenderar mer tid med oss. 

Sen så är det ju inte på ett medvetet sätt som han prioriterar bort oss utan han har också väldigt svårt att säga nej till grejer som idag efter han varit och spelat fotboll med några kompisar så kunde/ville han såklart inte säga nej till att äta frukost efter och sen att skjutsa hem en kompis.. Jag hade inte klagat på om han var iväg ohc spelade fotboll några timmar på morgonen men det måste ju inte ta upp halva dagen!

Samtidigt så känns det som att det är mitt ansvar att få igång mitt sociala liv som har fått stå tillbaka under småbarnsåren, men det känns inte som att det finns någon plats för det när hans redan tar så stor plats. 

Samma här. Familjen är ytterst viktig för mig.

Han har ju uppenbart jättelätt att säga nej till er så sluta se honom som en som inte kan säga nej. Han vill inte säga nej till sina vänner!

Det blir nog aldrig bättre. Kan du inte ha ett socialt liv även om du har med barnet?

Anonym

Varför ska alltid TS ha med sig barnet när hon ska träffa sina vänner men aldrig mannen?