Tvingades till aborter...
Klanka ner hur mycket ni vill, men jag ångrar båda mina aborter och jag blev tvingad till dom. Jag var 17 år gammal när jag gjorde ett grav test på um i början på okt 2010 som visade positivt. Jag gjorde abort efter massa tvång och hot i vecka 9.. 5 dagar efter att jag hade fyllt 18 förlorade jag min lilla i medicinsk abort efter mer än 5 timmars kramper.. Jag var så drogad av smärtstillande att jag skrattade när jag såg fostret ligga i bindan och jag kastade h*n i soptunnan.. (Observera att jag mår dåligt av att komma ihåg detta idag och fortfarande sörjer..) 7 månader senare med samma kille blir jag gravid igen, denna gång köper jag ett test och testar mig, starkt positivt, bröt ihop och skrek, fick inte fram några ord när jag gick till um och bad om att få testa om mig, fick testa om mig, denna gång oxå starkt positivt, har testet kvar hemma, ringde dåvarande killen och visade honom båda testen. Vi pratade och bråkade och till slut kom vi överens om att behålla barnet. Ett tag senare ville han inte ha kvar barnet och jag bröt ihop, var såpass knäckt då att jag bokade tid för ultraljud, var i vecka 11 då när jag frågade om jag fick se, dom gick motvilligt med på att visa, och i vecka 11 fick jag se min bebis på Ul. Jag kände hur dom rörde runt med ultraljudsgrejen i mig och visade och sa att allt såg bra ut trots att jag hade både rökt och druckit, men jag hamna i sån chock att jag upprepade bara gång på gång att det inte var mitt barn och att jag inte var gravid och att dom bara ljög för mig. Min kompis som var med mig och såg min bebis på UL frågade när vi kom ut från sjukhuset om jag var helt säker på att jag ville ta bort det. Jag ångrade mig och bestämde mig för att behålla barnet oavsett vad killen sa.. Två veckor senare, dumpar han mig och då var jag i vecka 13 och jag tog bort barnet i köping via kirurgisk abort i en sista chans att rädda förhållandet, då han hotade med att dumpa mig om jag inte gjorde abort. Två dagar efter att han dumpat mig åker jag storgråtandes till Köping och tar bort mitt lilla liv.. Båda barnen blev jag tvingad till att ta bort.. Än idag ser jag barnen framför mig, och jag mår fortf lika dåligt. Detta är min historia, med detta vill jag att andra kvinnor ska få modet att säga ifrån, chansen jag aldrig fick.
