Ni som blivit gravid snabbt efter era änglar?

Hej!
Vi förlorade våran lilla dotter v.18 för 3 v sedan. :((
Vi ska få utredning om varför allt hände och varför förlossning startade.. Inget fel på barnet utan de tror att min livmoder inte orkade med trycket.. :((
Vi är så ledsna och lever i sorg.
Vi väntar bara på att få reda på varför de hände och om vi får hjälp med nästa graviditet.. Vill bli gravid igen!
Känns som de ända som blir lättare... :(

Om du vill o orkar så får du gärna berätta!
Beklagar eran sorg.. Stor kram!!

Beklagar så!
Vi förlorade vår son i ett kromosomfel.. han levde ca en timme efter förlossningen och han föddes i vecka 38. Vi fick reda på att han var sjuk i vecka 32 och det var helt fruktansvärt att ha gått nästan hela graviditeten och sedan veta att jag skulle föda ut honom till hans död. Nu tänker jag bara på bebisar och att jag skulle ha haft en liten tre månaders här hemma snart.. längtan efter ett barn känns så stor, eftersom jag redan väntat i 9 månader, gick igenom en förlossningn men fick aldrig en bebis om du förstår.. Jag får aldrig tillbaka vår lilla kille, men ytterligare ett barn skulle fylla tomrummet lite iaf..

hoppas ni får svar snart och kan gå vidare med bebisverkstaden.. Vi vet iallafall att det inte är något fel på mig, utan det var bara otur för oss att han blev sjuk.. hoppas verkligen på bättre tur nästan gång! <3 

Åh. :( lider verkligen med er! Fy!
Så hemskt. Vet ni varför de va kromosomfel? Bara sånt som sker eller?
Va hemskt... :( tänker på er!!

Jag fick med förlösa våran lilla dotter.. De va ju tidigare men ändå en helt vanlig förlossning... Inte kul alls :(((

Håller med!!
Längtan efter ett barn är grymt stor!
Vill vara ha våran bebis tillbska❤

Är själv i samma sits. Blir knäpp om jag inte blir gravid snart. Allt känns så meningslöst.. Förlorade vår som i vecka 31 i julas. Startade en blogg www.livetutanolle.blogg.se för att bearbeta och ge stöd åt andra i samma situation.

Jag förlorade mitt barn för snart 6 år sedan. Hon hade en extremt ovanlig mitokondriell sjukdom. Hon var det enda kända fallet fram till i sommras, då jag var gravid igen, men valde då att avbryta pga att hon hade samma obotliga sjukdom =(

Hon blev 3 månader gammal. Det jag inte visste när hon dog, var att jag redan var gravid, så 9 månader efter hennes död födde jag en välskapt dotter. (Vi gjorde fostervattenprov med henne då).
Kan säga att den graviditeten var superjobbig. Inget jag rekommenderar. Man har en sådan sorg som man måste bearbeta, vilket jag inte hann med =(

Man var ledsen över att ha förlorat ett barn och kunde inte riktigt glädjas åt att vara gravid.
Själv kände jag mig skyldig mot min dotter att jag inte sörjde henne på ett värdigt sett. Där satt jag och var gravid i samma vecka bara årtalet som skiljde.

Självklart ångrar jag inte min dotter, men det var extremt tufft. Kroppen och psyket var inte återhämtat.

Tror du kommer när dom som minst anar det =)
Lycka till!
 

Beklagar eran stora förlust 
Jag kände som du, att jag skulle gå sönder om jag inte blev gravid. Jag "väntade ju barn", om inte fysisk så psykiskt så det skrek om det. Dryga 3 månader tog det från att vår ängel föddes tills att jag var gravid igen. 

Vi förlorade vår 14 åriga dotter för 1 1/2 år sedan. Jag har hört av andra att de har haft svårt för att bli gravida efter de har förlorat ett äldre barn och det borde vara lika när man förlorar ett barn i magen eller vid födseln. Kan vara så att sorgen skyddar kroppen från att bli gravid för man klarar inte av den känslomässiga biten. Vi har slarvat jätte mycket sedan vår dotter dog och hade allt varit ett normalt hade jag blivit gravid omgående för det har jag alltid blivit men nu verkar det vara något som inte är som det ska.

Jag kan inte förstå vad ni går igenom men vill bara säga att jag blir så imponerad av er att ni är så starka!!

Beklagar verkligen sorgen!
Jag och min sambo förlorade vår lilla ängel 13 dagar för beräknat datum. 
detta skedde i Aug 2012. saknaden går inte att beskriva.. de känns så fel att behöva gå hem tomhänt....
Jag hade sjuk stor bebis längtan! Fastän vi just hade förlorat vår lilla flicka så kände jag inte att jag ville vänta. För att vara gravid var... ÄR de bästa som kan hända i en liv! 
De ända som gjorde att jag ville vänta var att jag ville ha provsvaren om varför hon dog. Läkarna sa att de skulle ta ca 4 veckor, de tog 10 långa veckor... Sen 6 månade sedan blev jag gravid!
Är nu i vecka 14 + 2, och de är en sån underbar känsla! Nog är jag livrädd för att de ska gå fel igen, alla tankar som far runt i ens huvud "tänk om". Så for jag känner nå konstigt i magen, får jag en klump i bröstet och jag känner hur tårarna tränger på, fastän jag vet att, de är en "bra sak" att jag känner saker i magen! :) 
Så jag säger att de är helt å hållet upp till en själv när jag känner sig redo både psykiskt och fysiskt att försöka skaffa ett nytt barn :)