Ni f.d. mobbare!

1. Varför mobbade du?
Jag var den "coola" tjejen som utvecklades först och tyckte att tjejerna i klassen som inte hängde med i svängarna var töntar. Efter att lärare, föräldrar och rektor blivit indragen pg av att tjejer i klassen kände sig förminskade av min stil (utan att jag sagt något) fylldes en hormonell jag utav begäret att visa dom hur det är att bli mobbade på "riktigt". 

2. Hur gick mobbningen till?
"Bara" verbal mobbning av 2 tjejer i klassen. Det var jag och 3 tjejer till som tryckte ner och var extremt sarkastiska.

3. Var det en eller flera personer som du mobbade? Hur gammal var du?
2 tjejer. Jag var 11 år när det började.

4. Insåg du att det var fel när du höll på?
Nej, det gjorde jag inte. Det tog mig många år att erkänna för mig själv att det var jag som hade fel. Jag tyckte då till 100% att mina handlingar var berättigade.

5. Kände du ånger efteråt? Hur långt efter? Ångrar du dig idag? 
Inte då, inte alls. Nu ångrar jag mig så klart. Men jag tänker också att jag var så liten och att de vuxna i vår närhet inte hanterade det på rätt sätt. 

6. Vad hade kunnat få dig att sluta? 
Jag vet faktiskt inte. Jag arbetar idag med frågor som dessa i skolan. Jag tror att en bättre gemenskap i klassen och samtal om hur olika man kan utvecklas i den åldern hade hjälpt mig att förstå varför jag låg så långt före de flesta i klassen (hormonellt och fysiskt). Hade jag förstått det så tror jag inte att jag hade känt samma behov att trycka ner tjejerna. 

1) För att det var coolt 2) kommentarer 3) högstadiet och jag retade 3 olika personer, jag var ensam men 2 av personerna var utsatta av andra (den tredje var egentligen rätt poppis) 4) i 2 av fallen kontaktade skolan mina föräldrar direkt efter första "incidenten" och då skämdes jag jättemycket och slutade. Den ena personen bara slutade jag och den andra bad jag om ursäkt och vi blev vänner. Den tredje personen upptäckte jag helt plötsligt att han hade blivit utsedd till hackkyckling av några andra (som stod precis ovanför honom på den sociala stegen där han stod allra längst ner). Då blev jag förbannad för att jag inte gillade de tjejerna och jag vet inte hur det gick till men jag blev vän med den killen och vi är fortfarande vänner på Facebook. Jag bad honom om ursäkt i vuxen ålder på krogen (innan Facebook fanns) och då sa han att det var glömt och att jag var ett av få glädjeämnen på högstadiet. Han är ett av mina glädjeämnen också. Att han var utsatt var för att han var politiskt intresserad och rätt "gammal" i sitt beteende och då jag också tyckte det var intressant att diskutera politik och liknande så var det kul att ha någon i skolan som man kunde göra det med. 5) sjuk ånger. Har fortfarande det och kan ibland spontant börja tänka på det och skämmas. En stor hemlighet i mitt liv att jag betett mig på det sättet 6) slutade så fort jag fattade att det var fel. Se punkt 4

1. För att det var så, det fanns alltid en mobbad i varje klass. Föräldrarna var där och pratade någon gång men ingen personal gjorde något (Sverige 70-80tal)
2. Utfrysning och glåpord.
3. Alla på mobbingoffret.
4. Nej.
5. Nej och nej. Tiderna var såna då, vi var barn av vår tid.
6. En helt annan kultur där det inte är ok. Så som jag inbillar mig att det börjar bli idag.

1. Varför mobbade du?
För att jag ville vara tuff antar jag, både inför killar och tjejer. Det fanns en kille i klassen som var annorlunda, en person som jag tidigare var vän med. Något skedde på mellanstadiet och vårat ömsesidiga bråk (om än jag var den värre) eskalerade och fortsatte till slutet utav 6an. Under sommaren mellan 6an-7an så flyttade han och även om jag fortsatte till slutet utav högstadiet med att ställa till jävulskap, så mobbade jag inte någon annan. Taskig mot folk stundtals, men aldrig mobbning. 
2. Hur gick mobbningen till?
Minns inte, verbalt främst som sedan kunde sluta fysiskt. 
3. Var det en eller flera personer som du mobbade? Hur gammal var du?
Jag ensam, dock med support från andra som även dem tyckte denna kille var märklig. Men det var en fejd mellan oss två endast. Jag var då ~10 år och slutade vid en ålder utav ~12
4. Insåg du att det var fel när du höll på?
Inte just då. Det slog mig först under mitten på gymnasiet hur hemsk jag var och den ånger som följt finns kvar än idag. Jag och mitt 12-15 åriga jag är verkligen inte samma person.   
5. Kände du ånger efteråt? Hur långt efter? Ångrar du dig idag? 
Något jag kan finna en viss glädje i är att jag träffade mitt forna offer på en fest under sista året på gymnasiet. Jag var nykter, han var smått berusad och jag drog honom åt sidan och berättade hur ångerfull jag var och bad om förlåtelse. Han berättade hur glad han var över att höra detta och att han har mått ganska illa över vad som har skett. Han var i en tro att jag var samma kuk till människa, något jag inte är, om än jag verkligen var det då. Kvällen slutade med att vi kramades om som nya vänner. Forna blodsfiender till nya vänner. 

Jag känner dock fortfarande stor ånger, och även över andra mindre och harmlösa saker jag var delaktig i under högstadiet.
6. Vad hade kunnat få dig att sluta?  

Jag vet inte, tyvärr.

Bättre aldrig än sent, tråden är 2 år gammal

Vad spelar det för roll?