Försöker skrev 2013-07-16 08:36:03 följande:
Aha, ja det har jag hört att Ryssland vill ha.
Just det där med det inredda barnrummet. Känns ju lite märkligt att inreda ett barnrum så långt innan. Ska ni ha bilder på släkt och vänner också?
Förresten, får jag fråga er andra som är i ganska tidigt stadium av processen... Har ni berättat för alla att ni vill adoptera? Dvs släkt och vänner. Själv tycker jag det känns jättekonstigt att säga sånt till folk utanför den närmaste familjen. Det är bara våra familjer som vet att vi inte kan få barn, alltså föräldrar och syskon. Resten vet inte ens att vi börjat försöka. Sen är jag jätterädd att vi inte får adoptera, sånt vet man ju inte...
Vi har gradvis blivit mer och mer öppna. Det har absolut känts läskigt ibland eftersom man ju aldrig vet om det blir en adoption eller inte men jag tycker att det positiva övervägt. Jag tycker att det är skönt att säga att man håller på med en adoptionsprocess när alla börjar prata barn och slippa säga lite svävande "ja, vi vill nog ha barn någon gång i framtiden".
Precis innan semestern nu när vi fått vårt medgivande berättade jag också för min chef. Jag tycker att det är schysstast att han vet att det är på gång. Jag sa att jag inte vet om det kommer ta några månader eller några år men att när det väl händer så blir det antagligen inte så att jag kan varna flera månader i förväg. När vi väl har skickat papper till ett land tänker jag också att vi måste börja se till att alla våra jobbresor och så är avbeställningsbara och då är det ju bra om chefen vet varför.
Om och när man berättar för släkt och vänner antar jag beror på vilken slags relation man har. Jag har en väldigt nära relation med min släkt så det kändes ganska naturligt att vara öppen tidigt. Med vänner har det tagit olika tid men nu vet de allra flesta och vi håller det inte hemligt för någon med flit utan kanske finns det några det bara inte kommit på tal med.
