positiva förlossningsberättelser, stort barn

Hejsan
4570 gr och 52 lång var min knodd. Förlossningen startade av sig själv 6 dagar över tiden och gick på 3 timmar totalt.
Första barnet jag födde vägde 3840 och gick på 4 timmar. Min förlossning gick strålande. Hade bara lustgas båda gångerna och visst, lite jobbigare andra gången men mest för att krystvärkarna avtog lite, men då satte de in dropp och pang hoppa ungen ut Sprack inget och har inget negativt att säga alls. Oroa dig inte i onödan Vet iofs att det är lätt att säga men man vet ju aldrig hur lätt eller svårt man får det och bara för att man får ett stort barn behöver det inte var värre. Se till att du har en erfaren barnmorska, skriv om din oro i ditt förlossningsbrev och se till att de ge dig den informationen du behöver under tiden du är på bb och under förlossningen. 
Fråga om det är något du undrar över.
Det kommer gå bra.
Styrkekramar 

Jag har fått rådet att försöka få igångsättning, att det inte är bra att vänta mycket längre.. Men det är väl mycket baserat på att jag har väldigt jobbigt att andas och är helt slut.

Men blir orolig eftersom de då säger att förlossningen kan bli svårare? men vill bara att bebis ska komma nu. 

Känns inte som läkarna tar en på allvar när man är så trött.. 

Vet hur du känner. Jag är också nervös. Min förra vägde 4200g och barnens far vägde hela 5200g. Men min barnmorska tröstade iaf mig med att man nödvändigtvis inte spricker mer bara för att det är ett stort barn. Det är nämligen huvudstorleken som avgör det och den brukar inte diffa så jättemycket mellan bebisar.

Förresten, hur fick du vikten uppskattad? Frågade du bara barnmorskan om en gissning?

De gjorde tul på sjukhuset då de uppskattade vikten..

Funderar just nu på hur mycket man ska "tjata" om igångsättning.. 

När jag väntade min andra tjej fick jag veta en vecka innan hon kom att hon skulle vara stor. Dom sa att hon skulle väga 5kg , oj oj tänkte jag och fråga då om man skulle föda henne normalt och jo det skulle man.

Hon kom 1.v. innan hon skulle och inte vägde hon 5kg utan 4000gr så dom tog fel på 1kg ganska mycket tycker jag. Hon var 51cm lång.

Hon kom ut på tre kryst värkar och det gick hur bra som helst. Fel kom hon också men ut kom hon hur lätt som helst, (hon tittade upp och inte ner som dom ska när hon föddes)

Lycka till !!      

Inte lika stor, men ändå 4356 gr och 52 cm lång. Så det var en liten knubbis. Hon hade dessutom ena handen uppåt längs med huvudet, så omfånget blev ännu större då hon kom ut. Men det gick jättebra ändå, bara en liten bristning som jag inte märkte av. Hade epidural, ingen lustgas. Hade krystvärkar i ca 40 min tror jag, och klarade det själv utan hjälp av sugklocka eller liknande.

Låt dig inte skrämmas av historier med stora barn. Prata med BM om du är orolig. Vi kvinnor klarar mer än vi tror kram

Nr 1 vägde 4,68 kg och blev igångsatt (gick över tiden drygt 3 veckor).

Det som var minst kul var själva igångsättningen. Först hände inget alls, de ökade droppen och pang, jättejobbigt! De drog ned, allting stannade av. Etc...

Dessutom så var det lite värksvagt hela vägen. Själva storleken i sig upplevde jag inte som något problem.

Om jag får välja så hoppar jag hellre igångsättningen och riskar att föda ett stort barn för egen maskin.

Nr 2 vägde 4,3 kg och kom av sig själv precis innan 3 veckors övertid. Mycket bättre utan igångsättning! Återigen, det berodde på att det var ett bättre förlopp när kroppen var med och inte tvingades igång, inte på att han var mindre.

Detta sagt, alla förlossningar verkar vara olika. Det är inte säkert att det är obehagligt för alla att bli igångsatta...

Jag har fött ett barn som vägde 5720g och var 57 cm lång. Det gick bra. Men den här graviditeten håller de trots allt koll på vikten. För mig låter allt under 5 kg helt okej..

4590g och 53cm lång och ett huvudomfång på 37cm hade sonen när han föddes i v42+0. Jag blev igångsatt då detta är mitt andra barn som jag går till v42+0 med. Igångsättningen var lätt. Hinntagning. Jag var öppen 3cm, så då tyckte bm att hinntagning är bra. Kör på tyckte jag. Jag visste inte den riktiga vikten, bara att dom på överburenkollen uppskattade vikten på bebis till ca4100g. 17.30 togs hinnorna. 22.30 föddes sonen. En förlossning jag är nöjd med, förutom en sak. Sonen föddes med navelsträngen hårt lindad runt hals och kropp. Dom klippte av fort och rusade iväg. Ingen sa vad som skedde till mig, i detta fall hade jag velat haft en doula. Men att han hade navelsträngen runt halsen har inget med hans vikt att göra. Jag är som sagt riktigt nöjd över förlossningen.

Födde vaginalt en dotter på 4140g och 52cm BF+9
Tyvärr fick jag och hon kompliaktioner men dagen efter var jag en människa ign och en STOLT mamma !!

När jag blev gravid för andra gången var planerigen att jag skulle föda vaginalt men så blev det tyvärr inte men det var lika bra efter allt och allvarliga kompliaktioner men det gick bra för mig tillslut.
Allt skulle ha gått super om bm inte skulle ha gjort tjänstefel och tvingaat mig gå över tiden och sa många ggr att andra barnet inte skulle bli lika stor som första var vad hon fick det ifrån vet jag inte än idag om.
Sonen var bara 5810g och 62cm hmmm en liten beby pojke
Fick snitt vecka 41+2

När jag blev gravid för tredje gången sa man att jag fick fundera på vaginalt eller snitt det var så att jag fick ett tul vecka 35+5 som vissade sig att han redan var 3890g alltså 4000g och bara 5 minuter efter fick vi prata med överläkaren och barnmorskan som frågade vad jag nu ville då denna pojken kunde gå upp till 5,600g på BF dagen.
Reglerna är här i dk att man INTE får igångsättning innan BF utan man (måste) passera BF+1 för att få igångsättning MEN snitt får man ta redan 2 veckor innan BF ..
Så vi (jag) valde kejsarsnitt vecka 37+5 2 veckor innan och han var 4150g och 52cm
Allt gick super och jag åkte redan hem dagen efter
Kommer gott och väl ihåg att jag skrattade hela vägen till operationsrummet och hela vägen tills han kom upp till mig jag var somsagt lite lite hög av mig             

alltså denna gång vill de sätta igång mig senast 40+0 de vill inte att jag ska gå över tiden (vem vill det?)

Å ena sidan säger de att jag ju bevisat att jag kan föda fram ett stort barn. Å andra sidan säger de att de inte vill att jag ska behöva föda fram en 5kg bebis denna gång. Otroligt motsägelsefullt och får mig bara att må sämre till mods :(
 

Jag är oxå nervös över att föda ett stort barn :/ bf +7 idag och på tul för tre veckor sedan sa de att bebis hade ett huvudmått som låg lite över medel. Med första barnet gick jag över 7 dagar precis, och ut kom en fyrakilos bebis med huvudmått på 38cm. Det var kämpigt att få ut honom och jag sprack ganska rejält av det. Bara vetskapen om att det här barnet oxå har ett stort huvud ger mig sån enorm ångest för varje dag som går :(

Jag har fött tre barn och väntar nu fyran.

Flicka 3,6 kg
Flicka 4,2 kg
Flicka 3,7 kg

Ettan, gick över 8 dagar, förlossningen var bara jobbig som första gången ofta är. Spydde som en galning i timmar. Kunde inte kissa. Epiduralen stannade av allting och jag reagerade knappt på verkstimulerande dropp, fick börja om med båda två flera gånger. Sprack en hel del och dessutom var hon sjuk när hon kom ut. Ändå kändes allt bra när det väl var över.

Tvåan kom två dagar före bf, hon var störst, huvud 37 i omkrets, största bebisen men min absolut lättaste förlossning! Klarade alla värkar med bara tens hemma och kom in nästan helt öppen, tog lite lustgas, 1 timme och 15 min efter vi kom in födde jag knästående på några få krystvärkar och sprack ingenting. En superförlossning, jag kände mig starkast i världen och lillan hjälpte till och sparkade sig ut.

Trean, gick över en vecka, var ganska lätt att föda för jag var så beredd på vad som komma skulle, men jag minns att det kändes som att hon var för stor, att något tog emot kanten, hon kändes fyrkantig på något vis (ungefär som att bajsa ut en fåtölj). Men sprack ingenting och allt gick ändå bra.

Nu när jag väntar fyran är jag inte rädd för värkarna, för jag vet att det är bara att ge upp och låta dem komma och köra över en

Lite nervös för själva utdrivningen, klart man blir lite nervös för stort barn, men som sagt, storleken behöver inte betyda något, och vi kvinnor är byggda för att klara detta!

Lycka till!