Rätt att göra aborter av barn med Down syndrom

Jag vill inte på något sätt påstå att jag har "den rätta åsikten" i ämnet. Men jag skulle önska att alla gör sina val när det gäller att behålla eller inte behålla ett embryo eller foster med kända sjukdomar, diagnoser eller kromosomavvikelser utefter embryots eller fostrets bästa och inget annat.

Om läkare och annan expertis i god tid upptäcker att ett embryo eller foster har relativt allvarliga avvikelser som troligtvis kommer innebära lidande eller riskera stora lidanden för fostret eller embryot om det får fortsätta utvecklas, så är det enligt mig mest barmhärtigt att inte vi sätter oss över den informationen och tar på oss att chansa med att "det kanske inte blir så farligt". Det kräver betydligt mer styrka och icke egoism för ens egen del att våga släppa taget om något som av naturen gått fel än att fatta beslut som kan leda till ofantligt stort lidande för en annan människa för att vi inte vill eller vågar fatta något beslut alls.

/Eva     

Hej Hawra01. Det låter som att du inte riktigt sätter dig in i frågeställningens svårigheter. Om jag missuppfattat dig ber jag om ursäkt. Svårigheterna i frågeställningen är snarare att jämföra med om man som närmast anhörig t ex inte tycker det är ok att ge beroendeframkallande morfin till en som av läkarna fått väldigt dåliga överlevnadsodds och som fått besked om att den kvarvarande levnadstiden är t ex maximalt 2 veckor. Man skulle då kunna föreställa sig att du som anhörig inte vill ge upp och vägrar låta den sjuka ge upp och istället kräver att läkarna inte ger den sjuka några medel som bidrager till att den kan slappna av och slippa lida eftersom det troligtvis ytterligare kan förkorta personens liv.

Det jag menar är att det i vissa fall är mer mänskligt och barmhärtigt att låta ett foster somna in. Om läkarna ser att fostret är mycket sjukt och riskerar stora lidanden om det ens klarar sig fram till att det är fullgånget så är det väl mer barmhärtigt att släppa taget? Svårigheterna med downs är ju att spännvidden på hur stora problem barnet får och hur mycket smärtor som kan komma att bli inblandade är omöjliga att veta i ett tidigt skede av en graviditet. Då uppstår frågeställningen om det inte är mer egoistiskt att vägra släppa taget och behålla graviditeten trots att det är att riskera att döma en människa till en eventuellt kort eller lång livstid av lidande. Ingen kan veta om det är just det man gör i varje enskilt fall när man väljer att behålla. Det man däremot vet till 100% är att det lilla liv som ett foster är fram till vecka 18 inte har utrustats med förmågan att lida ännu, och att man om man väljer att låta fostret somna in då åtminstone inte påtvingat någon annan liten människa något lidande.

/Eva