Gravid i vecka 16 - kaos i huvudet!

Oj, vilken situation. Vad är det för människor som ringer och skäller ut dig? De verkar inte riktigt kloka. Usch! Men du kan inte ta hänsyn till varken honom eller hans knäppa familj när du fattar ditt beslut. Fick du inget erbjudande om samtalskontakt när de upptäckte graviditeten? Annars kan du säkert få en snabb kuratorstid genom mvc för att få någon att prata igenom det hela med.

Jag har aldrig befunnit mig i din situation, så det är svårt att ge nåt bra råd. Dock har jag också tvillingar och vet att första 1,5 åren är riktigt intensiva (asjobbiga och helt underbara på samma gång). Men vi var ju två föräldrar som delade på ansvaret.

Hur har du det med din familj? Har du föräldrar/syskon som du kan prata med nu och som kan hjälpa till och avlasta dig om du väljer att behålla barnen? Det känns som att en abort inte alls är det du vill innerst inne, även om du inte själv valt att bli gravid. Försök att hitta någon att prata med! Lycka till och varma kramar!

Tack så mycket för ditt fina svar, det värmde! Jag har fått en kuratorstid i morgon, då även en eventuell abort ska bokas till nästa vecka. 

Jag har tvillingsystrar och en av mina systrar har själv fått tvillingar i år, så hon har förstås fullt upp med sin familj och den andra systern bor utomland, men jag har bra kontakt med mina föräldrar och min övriga släkt. Har dock inte vågat berätta någonting, känns som om jag inte vet om jag vill höra deras åsikter än. Jag kämpade ett år på Komvux för att få behörighet till läkarprogrammet och jag är nog lite nervös för att alla ska tycka att det är självklart att jag ska göra abort nu när jag kommit igång med studierna och börjat resan mot mitt drömyrke. 

Jag tror som du att jag verkligen skulle behöva någon att lätta mitt hjärta för. Både när det gäller den känslomässiga biten, men också det praktiska. Jag får ju förmodligen ta ett sabbatsår från studierna och måste ha ny bostad om jag ska behålla barnen, så det är mycket sådana tankar som flyger genom huvudet också.   

Tack åter igen för att du svarade. Det känns skönt bara att få skriva av sig, det är så mycket känslor och tankar just nu att det känns som om de inte får plats i huvudet snart.  

Vilken idiot din fd är, det är lika mycket hans ansvar. Men jag tror att även om du behåller så kommer allt förr eller senare lösa sig.

Har själv gjort en abort, det är ingen enkel historia, inte ens när man är bombsäker på att man gjort rätt.

Om jag nu läser ditt inlägg rätt så låter det ändå som att du är tveksam inför en abort. Jag förstår att det inte är rätt tajming, du ska plugga till läkare och tänker säkert på hur allt ska gå ihop.

Men det innebär ju också att du är en smart och duktig tjej. Tvillingar är ju ett smått mirakel, jag skulle nog försöka gå igenom vilka alternativ du har att behålla innan du gör något oöverlagt. Barn har man hela livet, och rätt man kan man träffa vare sig man har barn eller inte.

Har du familj som kan hjälpa dig? Det går säkert att få studieuppehåll. Ta reda på andra som varit i liknande situation. Som sagt, en abort kräver också en del bearbetning som kan ta tid från dina studier så jag skulle försöka att först och främst tänka med hjärtat. Vad vill du innerst inne?

Vad gälller ditt ex och hans familj gör du helt rätt i att strunta i dem. Om han inte vill röras vid sina barn, behöver han inte göra det. Det är INTE upp till honom att bestämma över vad du gör med din kropp och dina barn.

Hur gick det hos kuratorn?

Det gav inte så mycket =/. Kuratorn mer eller mindre började vårt samtal med att det här var hennes sista dag på arbetet innan semestern och att det skulle bli SÅ skönt att få ledigt. Kändes inte något vidare att öppna sitt hjärta för henne efter det, men jag försökte i alla fall. Hon hummade mest och gav inte mycket respons öht, så jag kände mig om möjligt ännu mer frustrerad när jag kom ut från sjukhuset igår. 

Däremot fick jag under kvällen ett samtal från min expojkväns syster, som bad om ursäkt för det tidigare samtalet då hon skrek jävla hora åt mig mitt i natten. Vi pratade i nästan en timme och det visade sig att mitt ex inte riktigt berättat sanningen för sin syster, utan lagt fram det hela som om jag aldrig satt in en spiral, utan lurat honom för att få barn och sen kräva honom på underhåll =/. Hon kunde själv se det orimliga i det när jag fick lägga fram min sida av saken och det kändes så otroligt skönt att få prata med någon i hans familj utan att bli utskälld, även om hon fortfarande hoppades att jag skulle göra abort.

Men någon abort kommer det inte att bli, så pass mycket har jag bestämt mig för. Jag tror inte att jag någonsin skulle bli "hel" igen om jag genomgick en sen abort och födde fram två foster som bara några veckor senare skulle kunna överleva utanför magen. Däremot har jag inte vågat prata med min egen familj än, men jag samlar mod och ska träffa min mamma i morgon. Mycket praktiska problem återstår, som var jag ska bo. Det råder minst sagt bostadsbrist där jag bor nu och att ha två barn i en studentetta utan egen dusch är inte rimligt, så det blir nog det största nöten att knäcka.
Även ekonomiskt finns det förstås mycket övrigt att önska. Jag har rätt till en SGI, men den är väldigt låg eftersom den baserar på de timmar jag vikarierat inom hemtjänsten och barnomsorgen medan jag gått första året på läkarprogrammet. Jag kommer försöka läsa klart tredje terminen nu i höst, men det kan bli tufft med tanke på att jag har beräknat förlossning i början av januari och dessutom väntar tvillingar med de extra risker det kan innebära för foglossning och tidig födsel. Men jag ska försöka!

Ändå känns det som att det kommer att lösa sig. Optimalt är det förstås inte och jag är beredd på att det blir ordentligt tufft, men ju mer jag tänker på det, desto mindre kan jag föreställa mig att göra abort.   

Vilken otur du hade med kurator. Hon låter helt oproffessionell i mina öron. Har själv gått hos kurator på sjukhus i två omgångar för flera år sen. Den första var inte till nåt stöd alls. Den andra var en helt fantastisk person som jag gick hos under lång tid. Med henne var det fantastiskt skönt att få släppa på allt och prata, gråta och känna att någon verkligen lyssnade.

Jag tycker att du har fattat ett bra beslut att behålla barnen. Du verkar ha tänkt igenom det mesta, trots att det bara är några dagar sedan du fick reda på att du var gravid. Har du kämpat dig till en plats på läkarprogrammet kommer du ju säkert inte heller ha några problem med att återuppta studierna efter uppehållet!

Kanske svårt att plugga ända fram till bf med tvillingar (själv blev jag halvtidssjukskriven redan i v 20 och sen heltidssjukakriven från v 26 p g a sammandragningar/förvärkar medan en arbetskamrat jobbade heltid till v 36 med tvillingar i magen), men det beror ju på hur du mår och hur kursen du läser just då ser ut. Om det är mest tentaplugg eller om det är praktik t ex. Det praktiska, som bostad, löser sig säkert. Lycka till med allt! Hoppas det känns okej när du berättat för din egen familj.

Det är DIN bebis, du bestämmer.

Du kommer aldrig ångra att ha behållt ett barn.. så frågan är hur dåligt du kommer må av att ha tagit bort ett?

Lycka till.

Klart du inte ska göra abort när det inte känns rätt! En sen tvåstegsabort är för övrigt ingen walk in the park att , tvärtom. (Jag har själv genomgått en sådan pga att mitt barn inte var livsdugligt.)

Dessutom tycker jag att du resonerar moget och vettigt. Du verkar vara en stabil person med båda fötterna på jorden -   och även om det kommer att kräva sin kvinna att bli ensamstående tvillingmamma är jag säker på att du kommer att klara det galant!
En bekant till mig fick även hon tvillingar som ensamstående. I dag är barnen tio år gamla, och även om det varit jobbigt många gånger har hon aldrig ångrat att hon valde att behålla fast pappan var starkt emot det. 

Lycka till!     

Bra beslut och du kommer inte att ångra dig, du är ung och kan fixa till ditt liv mycket bra och snarar bli stärkt av dina tvillingar.

Lycka till!