• Alexi

    Enormt närhetsbehov hos 2,5-åring

    Min son blir 3 i november och har alltid varit en närhetskille. Vi samsov, ammade mycket på nätterna, han har alltid gillat att vara nära, gosa var ett ord han lärde sig tidigt och kunde vid två år komma säga desperat "vill gosa" om han var lite ledsen osv. Supermysigt tycker jag! Han är enormt mammig, "bara mamma" är något maken får höra många gånger. När jag då lyfter upp honom grottar han in sig under min haka, gnider sig mot min kind, står nära mina ben och vill gärna känna på min bara hud om jag kommit ur duschen, bara totalt insuper min hud i alla lägen när han är trött, ledsen osv, typ. Jag försöker verkligen tillmötesgå honom i detta så mycket det bara går.

    Jag är bara nyfiken, ni som har eller haft barn med samma närhetsbehov, när brukar det minska lite grann?
    Och den här mammigheten, som varit i perioder sen han var bebis men nog eskalerat under sommaren.

  • Svar på tråden Enormt närhetsbehov hos 2,5-åring
  • Elnvei

    Vad fint du skriver om din son och vad fint att han får all den närheten även om det måste vara jobbigt att vara den enda som duger emellanåt. Följer för att se vad du får för svar. Själv har jag ett yngre barn så jag kan inte dela med mig.

  • Alexi
    Elnvei skrev 2013-08-10 21:24:53 följande:
    Vad fint du skriver om din son och vad fint att han får all den närheten även om det måste vara jobbigt att vara den enda som duger emellanåt. Följer för att se vad du får för svar. Själv har jag ett yngre barn så jag kan inte dela med mig.
    Tack, vilket gulligt svar!

    Det är jobbigt emellanåt men samtidigt oerhört gulligt. Det är nästan ofta mer frustrerande för min man att inte duga än för mig. Det som är jobbigt är separationer, när han blir så ledsen när jag går ibland osv och att jag blir tvungen att prioritera honom på bekostnad av storasyster vissa gånger, tex vid läggningar när något hänt som gör att bara jag duger (tex igår ramlade han och slog sig på väg in till sitt rum med pappa, då dög sen bara jag...)
  • Flickan och kråkan

    Mitt mellanbarn var och är i mångt och mycket likadan. Han fyllde 4 i våras. Vad som har hänt sedan han var i din pojkes ålder är väl att det blivit lite mindre "bara mamma" och i "gos"-sfären ingår nu även pappa, storebror, lillebror (måste vara världens mest pussade och kramade 7-veckors ), samt i viss mån även morfar och moster. Han har också blivit mer självständig, men det har varit och är fortfarande en rätt jobbig frigörelseprocess. Det blir liksom lite knepigt att vara så knuten emotionellt och fysiskt till dem man i samma stund vill markera självständighet gentemot. Mycket frustration, utbrott och tårar. Hans 5-årige storebror är väldigt annorlunda. Han vill också ha närhet men på ett mer subtilt sätt - samtal, hålla i handen, kramas gärna men inte för länge etc. Sitter med sin yngsta lillebror i famnen och smeker varsamt hans kind. Inte "på" p samma sätt. Båda personligheterna har sina för- och nackdelar . Får se hur trean blir. Kanske diplomatisk....ska ju leva med sina två storebröder.

  • Alexi
    Flickan och kråkan skrev 2013-08-10 23:20:50 följande:
    Mitt mellanbarn var och är i mångt och mycket likadan. Han fyllde 4 i våras. Vad som har hänt sedan han var i din pojkes ålder är väl att det blivit lite mindre "bara mamma" och i "gos"-sfären ingår nu även pappa, storebror, lillebror (måste vara världens mest pussade och kramade 7-veckors ), samt i viss mån även morfar och moster. Han har också blivit mer självständig, men det har varit och är fortfarande en rätt jobbig frigörelseprocess. Det blir liksom lite knepigt att vara så knuten emotionellt och fysiskt till dem man i samma stund vill markera självständighet gentemot. Mycket frustration, utbrott och tårar. Hans 5-årige storebror är väldigt annorlunda. Han vill också ha närhet men på ett mer subtilt sätt - samtal, hålla i handen, kramas gärna men inte för länge etc. Sitter med sin yngsta lillebror i famnen och smeker varsamt hans kind. Inte "på" p samma sätt. Båda personligheterna har sina för- och nackdelar . Får se hur trean blir. Kanske diplomatisk....ska ju leva med sina två storebröder.
    Tack för ditt svar, intressant. Ja jag förstår att det kan bli en svår frigörelseprocess. Spännande att följa deras utveckling! Han gosar ju ibland hos andra också framför allt pappa men det är oerhört mycket mer hos mig.

    Här har vi också en storasyster som aldrig någonsin varit i närheten av det här närhetsbehovet, inte ens som bebis.
  • Egonsmamma123

    Min lilla plutt på 1 år o 8 mån har ett enormt närhetsbehov. Framförallt från mig. Han säger "gooosa" säkert 50 ggr om dagen. Han vill bli buren (vilket han inte blir) o kramas så fort han får chansen. Han vill gärna sitta i knät även när han ska äta/lekamen där går gränsrn för mig. Han ska bli storebror i slutet av Juli och ja är lite orolig för hur det kommer bli. Pappa och storasyster duger ibland men oftast är det mamma han vill till. O vara nära o klappa o känns hud mot hud. Vi har samsovit fram tills ca 1.5 år men nu sover han egen säng fast sövs av nån av oss vuxna, somnar tätt tätt intill. Har sjalat och selat honom från födsel tills för några mån sen (pga graviditeten) är ju mysigt (ett ord han lärde sig tidigt) men ibland orkar jag inte Ge så mkt närhet han kräver känner jag. Behöver ju tid till annat OCKSÅ men att bara vara med bredvid utan att klänga funkar bara korta stunder.

Svar på tråden Enormt närhetsbehov hos 2,5-åring