Separerad och boende i USA
Hej allihopa. Jag är en separerad man med en son på drygt 7 år som bor med sin mamma och bror ( halvbror som är drygt 18 år ). Jag bor i Los Angeles sedan drygt 1 år och har min son under loven, sommarlovet, höstlov, jul eller nyår, sportlov och påsklov. Jag åker och hämtar/lämnar honom till varje lov och vi umgås och hittar på roliga saker hela tiden. Sonen älskar och vara har med väder och allt som finns att göra. Jag vill att min son skall flytta till mig om ca 2 år när han har gått ut 2:an, han är väldigt begåvad och jag känner att han får inte riktigt de förutsättningar han behöver hemma i Sverige. Jag vill börja planera för hans flytt och skolgång här i USA och har diskuterat detta med min exfru och det enda svaret jag får är att vi får se. Det verkar som hon tycker att det är jobbigt att prata om detta och skjuter på detta hela tiden. Vi har delad vårdnad och allting fungerar bra mellan oss när det gäller det mesta. Vi var tillsammans i 14 år och orsaken till separationen var att jag ville flytta till USA ( pga av hälsa ) och att vi alltid hade olika åsikter om hennes son vilket gjorde att det till slut blev skilsmässa. Vi gjorde det valet att sonen skulle bo hos mamman då han var yngre och hade fritids/skola i Sverige. Jag vill givetvis min sons bästa och anser att han inte riktigt får det i långa loppet, mamman jobbar halvtid pga sjukdom och är inte speciellt aktiv med sonen och brorsan är väldigt passiv och bara sitter och spelar data. Jag kritiserar inte hur exfrun uppfostrar sonen men han är mer lik mig och vill hela tiden göra saker resa, idrott, bio m.m. och när vi är tillsammans så är det full fart men inte hos mamman. När man pratar men honom så vill han vara båda till lags och vill bo hos mig men han vill också bo hos mamman, han vill inte göra någon ledsen. Jag har bara diskuterat detta med sonen försiktigt då jag inte vill påverka honom för mycket så att han själv kan välja till slut. Min exfru och jag har väldigt olika förutsättningar ekonomiskt. Hon bor i radhus med normala inkomster jag bor ca 40 m från havet i stort hus med personal som min son givetvis känner av. Jag vill inte att detta ska sluta med någon vårdnadstvist då jag bara vill att sonen ska ha de bästa förutsättningarna och givetvis vill jag honom hos mig heltid då jag anser att det är viktigt med manlig förebild ju äldre han blir och jag är hans pappa. Känner inte att det är självklart att han ska med mamman hela tiden han är ju lika mycket mitt barn. Ska jag bara jobba vidare på och hoppas att allt löser sig eller ska jag börja sätta mer press på min exfru. Tacksam för åsikter från Er.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-04-13 20:58
Hej igen, uppdaterar tråden igen då jag endast fick 1 svar. Det har blivit ännu mera öppen bart att min son inte kommer att få det han behöver i skolan här i Sverige. Under höstterminen var han klar med matematikboken i början på oktober och läraren hade ingenting direkt och erbjuda. Nu efter årskiftet var han klar med matematikboken i slutet på februari samma sak igen ingenting direkt från läraren. Han ligger längst fram i alla ämnen och blir klar först jämt på lektionerna. Man skulle tycka att det inte borde vara ett problem med att vara begåvad är lika stort som att ha det jobbigt nästan värre då man prioriterar begåvade elever mindre. Nästa sak är att när det händer saker så informerar inte min exfru mig om detta till tex som bråk. När jag får reda på det så säger hon att hon glömde. Sist jag var i Sverige så hade jag ett möte med rektorn, kuratorn och läraren om detta så nu skriver läraren ett mail till mig varje fredag om vad som har hänt under veckan. Det verkar som min fru tycker att hon har mera rätt till sonen än jag att jag får skylla mig själv när jag flyttade. Nästa grej var att jag tyckte att min son kändes konstig när jag pratade med honom och han råkade försäga sig och sa att "X" var och hälsade på. Jag blev förbannad på min exfru och frågade varför hon inte hade sagt till mig att hon träffat en ny gubbe och att han sov över och la ansvaret på sonen istället. Han ville vara lojal mot mamman och inte säga någonting men när jag frågade så ville han givetvis inte ljuga. När jag konfronterade exfrun så sa hon att jag inte hade någonting att göra med hennes privatliv. Känner mig fruktansvärt frustrerad och sitta på andra sidan jordklotet och ha dessa problem men tycker att jag har rätt att veta vad som händer i min sons liv.
