skulle vi ha ljugit?
är som så att biologiskt kan vi aldrig få barn...
och nu idag så ser vi så fram emot att få adoptera. vilken lycka det vore! att få bli en familj...
kommun har givit mig och maken medgivandet.
Nu är vi i "välja land" stadiet... men undrar om vi inte kör i ett redan utdömt lopp?
Historien är den att min pappa är alkoholist ( men nykter sedan 20 år, blev nykter när jag var 6 år..) och makens mamma är död. Hon dog tidigt vilket gjorde att han bara hade en pappa som tog hand om honom. Men fadern var egentligen inte mogen för föräldraskap då han lät sin son klara sig själv i stort sätt som 14 åring, vilket medförde att han testade alkohol och var ingen mönster unge direkt under ungdomsåren. ( har dock inte haft alkoholproblem med beroende osv men festade en del med kompisar och så, i den byhålan vi bor i är det mer regel än undantag att man som tonåring testar... men men...)
Fick höra i veckan att vi inte då passar in på tex Ryssland. ( dom själva är ju kända för att inte spotta i glaset?)
Tycker det känns taskigt att bli straffad en gång till pga av sina föräldrars handlingar... men vet ju också att barn är ju ingen rättighet...och tydligen är vi inge bra då...
saken är ju bara den att nu, idag så dricker ju varken jag eller maken. vi har verkligen inga alkoholproblem! vi bor bra, har ok jobb, lever ett ganska vanligt medelklass liv... och det som varit "svårt" i vår uppväxt skulle vi ju göra allt vi kan för att vårt barn inte skulle behöva uppleva!
undrar nu om det finns något land som accepterar föräldrar som har haft en "svårare" uppväxt? eller kommer vi aldrig bli valda pga att vi kanske var för ärliga under utredningen?
vet ni om det finns något land som ändå kan tänkas välja oss som föräldrar trots att vi inte är perfekta?
går det att skriva om utredningen och utesluta info om det som inte är "bra"?
eller ska vi helt enkelt inse att livet inte alltid är rättvist och att meningen är att vi ska vara barnlösa pga av att vi inte hade en härlig barndom? / ledsen i ögat.