"vi som snart försökt hela jävla 2013 med första ungen"
Jomila skrev 2013-12-06 10:24:27 följande:
Jag var på VUL igår och fick missfallet bekräftat. Har nog aldrig känt mig så mycket som ett rutinfall som jag gjorde där. Jag vet att det är vanligt med missfall och att en tredjedel av alla graviditeter slutar i just det. Det har jag kunnat googla mig fram till. Men att känna att läkaren inte var intresserad av ge information om VÅRT missfall. Inte fråga något. "Hur känns det", "hur mår du", "vet du vad som händer i kroppen och om allt kommit ut?" Inte förklara vad hon gjorde på själva undersökningen. Ja, och innan den så sa hon bara "ta av dig på underkroppen så ska vi kolla lite"...jaha. Men jag kanske inte kände för att ställa mig rakt uppochner och klä av mig. Jag kanske ville gå bakom det där skynket som faktiskt fanns och kanske också få något att skyla mig med... Upp i gynstolen och hon bara drog igång. Ingen förklaring att "nu ska jag göra det här och det här för att kunna se det här och konstatera det där". Det enda hon sa var "nu smörjer jag lite". "Nu ska jag kolla på livmodertappen". (Och att det innebar att hon skulle stoppa upp en utvidgningstång som fläkte isär hela muttan...det är något som hör till allmänbildningen eller?! Jag visste i varje fall inte!) Och "nu ska vi kolla med vul"...där fanns det såklart inget. Jag trodde ju att de kunde se att det precis hade varit en graviditet. Och här hade det ju suttit fint med en pedagogisk kommentar som att "det har varit ett missfall och allt verkar ha kommit ut, vilket ju i så fall är bra. Vi ska bara ta ett gravtest för att bekräfta det..." Hennes kommentar: "det syns inget i livmodern. Vi tar ett gravtest för att se så att det inte är något som satt sig fel." Gravtestet visade helt negativt. Vi fick med oss en broschyr med information om missfall. Thats it. Jag gick verkligen därifrån med känslan att jag kände mig i vägen. Behandlad som på ett löpande band. Även fast missfall är vardag för dem så är det ju verkligen inte det för mig. Jag ville ju veta om det är normalt att det inte syns något ALLS på ett VUL dagen efter ett missfall. Och jag ville veta om testet blir negativt SÅ sbabbt. Och jag kanske bara hade behövt prata med någon proffesionell på det området, som ju vet vad det handlar om och som kan ge lite information, lite stöd och inge trygghet. Inge en känsla av att man faktiskt inte är ensam. Det är skillnad på att förmedla en känsla och gnugga statistik i ansiktet på en. Är ännu mer ledsen idag än vad jag var igår. Måhända att jag är extra känslig och förlåt för ett långt inlägg men enda sättet för mig att verkligen avsluta det här hemska kapitlet är att skriva om det.Usch! Blir så arg. Jobbar man med detta så borde man veta att många är helt förstörda trotts att det är vardag för dom när en sånär sak händer. Om du fortfarande känner om ett par dagar att du blev fel bemött tycker jag du ska kontakta dom igen och tala om de. Om inte annat för att kanske slippa möta den där människan igen.