"Det är synd om pappa, han får aldrig sex!"
"Det är synd om pappa, han får aldrig sex!"
Detta klämmer femåringen ur sig på bussen. Men det är inte riktigt så illa som det låter.
Under förmiddagen hade familjen spelat ett par parti brädspel, Algas klassiker "Den försvunna diamanten". Och trots att jag verkligen gjorde mitt bästa så förlorade jag stort. Verkligen så att till och med barnen uppmärksammade att jag slog väldigt dåligt med tärningen. Nåväl, lika bra att de får vinna ibland.
Senare under dagen sitter jag och sönerna på bussen in till stan. De sitter bredvid varandra på sätesrader framför mig och diskuterar spelandet och vem som vann mest och vem som förlorade mest. Som barn gör. Plötsligt är de överens om att pappa är det faktiskt till och med synd om eftersom jag hela tiden förlorade så mycket. Femåringen vänder sig om tittat på mig och säger med väldigt engagemang och plötsligt väldigt hög röst "Ja, det är synd om pappa, han får aldrig sex!"...
Aldrig att jag åker buss med de ungarna igen...