Varför skaffar folk barn?

Om barnen är vuxna är de väl själva ansvariga för sina fiaskon? (Fast många vill ändå hjälpa sina vuxna barn.) Eller menar de att du är en orsak?

Spontant tänker jag att jag skulle tycka att det var otroligt sårande om min förälder tyckte att jag var ett fiasko.

Men dom är ju vuxna. Låt dom ta eget ansvar. Varför ska du reda upp deras liv?

Om barnen (de är ju alltid våra barn hur gamla de än är) ställer till det för sig så är det väl klart att det känns och att manbryr sig. Även om de naturligtvis får ta sitt ansvar så kan det bli tufft för föräldrar. Jag kommer nog aldrig sluta oroa mig för mitt barn. Det enda jag önskar nu är att hon väntar med barn några år till då hon inte är mogen ännu och har inget jobb eller utbildning. Jag ställer då inte upp som extramamma. En nära anhörig har kriminella barn. Hur kul är det? Magsår deluxe. Men man är alltid förälder och jag är glad så länge barn kan prata med mig om det mesta.

Du tycker att alla dina barn är misslyckade? Jaha... Du är ju deras gemensamma nämnare..

Du kanske helt enkelt var en dålig mamma. Har du ens tänkt på att det kanske är ditt fel?

Eller så kan det ju vara så att barn har sina egna viljor. Tycker att det där "dåliga föräldra-kortet" tas fram direkt när barn strular till det eller blir kriminella. De gör som de vill. Många föratt vara rebelliska mot sin uppfostran.

Vad tror du jag gör då? Undrar vad jag gjort fel förstås.

Dom vet väl inte om vad jag tänker. Klart de är ansvariga själva men jag tar stress och är olycklig ändå när de ställer till det.

Hur ställer de till det?

Exakt, hur kul är det om din dotter utan utbildning får för sig att skaffa tre barn på raken, och sen klagar hur lite pengar de har och hur jobbigt det är. Och tjatar varje vecka att jag ska komma och sköta dem för en det ena och än det andra. ( jobbar själv heltid) och din andra dotter just gjort abort plus har en massa andra problem. ja, jag har då inte uppmuntrat till detta utan betonat hur viktigt det är att ha en grund att stå på. Antar att jag curlat för mycket eller nåt. Har väl velat dem för väl och de har inte lärt sig ta ansvar. Men man tror ju att man gjort bra och rätt.

Jag får lite martyrvarning av dig.

Ska du inte dra upp offerkoftan också? För man får ju inte tycka att något känns jobbigt här på FL.

Höhö.

Undrar hur mycket folk här är på FL som bara gillar att provocera, mobba och vara elaka. Men det är väl en hobby det också.

En del har för mycket fritid. Jag förstår dig trots att jag inte har lika många barn. Sitter de i skiten ekonomiskt så är det ju mamma de kommer till om soc inte hjälper till. Och en annan kan ju inte säga nej trots att man blir barskrapad. Bara för att ungarna är vuxna så slutar man inte oroa sig, hjälpa dem vid nöd mm. Det är lätt att säga när man inte varit där.

Det låter bra att du inte säger det!

Jag förstod inte riktigt av din TS hur du menade. Uppfattade det mer som att du tyckte att barnen var misslyckade än att du oroade dig för dem. Tycker man att de är misslyckade behöver det sällan sägas, det märks ändå.

De märker förmodligen din oro nu. Man kan ibland inte göra mer för sina medmänniskor än att bara finnas där för dem. Om du känner att du gör allt du kan, lita på det och klandra inte dig själv. Ibland kan man inte räcka till allt och alla.

Säg att du gärna hjälper till med barnen medan hon pluggar.