Anonym (förskollärare 2) skrev 2013-10-16 11:59:48 följande:
Ja och för att klara detta krävs det att man är en bra pedagog. En bra pedagog läser av situationen och väljer metod och aktivitet som passar situationen. Just därför slätar man oftast över alla konstigheter som föräldrar kan ha för sig, en sur förälder förvärrar mer än man vinner... man samlar ihop fårskocken och ser glad ut och gör det föräldern önskar, trots at man vet att det är fel. Att ta den typen av diskussion i hallen är absolut inte att föredra och absolut inte pedagogiskt. Det kan leda till arga föräldrar och de kan skrämma barnen och dessutom kan samarbetet förstöras för år framåt och det är det inte värt...hur irriterande jag ens kan tycka att det är att avbryta det jag gör för att leta efter strumpor. Om barnen blir utsatta för risk så säger jag naturligtvis ifrån och säger att de får leta själva (jag lämnar inte små barn ensamma).
Fast ett tips till er som ofta letar efter strumpor och vantar, fråga barnen för de har oftast betydligt mer koll än vi vuxna.
De kan veta att lilla Alma tog av sig sina vantar i lekhuset när de var ute på förmiddagen. De är helt otroliga på det barnen.
Det händer ofta att jag tar hjälp av barnen när nån förälder letar efter nåt och då blir det helt plötsligt en pedagogisk situation av det hela där barnen är i fokus. Fast som sagt det är inte alltid det går och speciellt inte om föräldern är irriterad, då håller jag barnen utanför i den mån jag kan.
Det är så tragiskt när inte föräldrarna fattar att deras egna känslor påverkar sina egna barn negativt, alla vet väl att om inte föräldern är vän med pedagogerna så kan det bli problem för barnet att känna tillit till pedagogerna längre fram och det vill man ju inte. Har föräldrarna något den vill klaga på ska man alltid ta upp det, men inte när barnen är med. Jag förstår mig verkligen inte på en del föräldrar