Litet My skrev 2013-10-15 11:30:49 följande:
Anonym(förskolärare2): I så fall får du väl hänvisa till rektorn om en förälder strular/klagar eller barnet far illa? Som sagt krångliga människor finns i alla yrken man stöter på människor, har själv tom åkt på stryk av knäppa anhöriga i vården (förutom utskällningar, gnäll och orimliga krav. På att tant Agda 95 minsann skall ha högklackat som förr eller varför jag som kontaktperson inte botat Kalles kroniska psykos) men det känns mer konstruktivt att lösa det i gruppen/med chefen än att starta gnälltråd på gnälltråd på FL för det finns otroligt många jämfört med vad det finns för tex vård eller kassapersonal. Varför är just behovet att klaga så himla stort hos just förskolärare? (Ny menar jag inte dig som individ utan i stort för såna här trådar finns det mängder av och är det inte slarv så är det föräldrarna till 15 timmarsvarnen som minsann borde ha barnen hemma mer. Gissar också att det finns en del dysfunktionella familjer som inte klarar av eller har råd med olika saker, orkar ha hand om barnen som de kanske borde, föräldrar med npf tex som inte kan passa en tid eller strukturera upp kläderna som exempel, inte att förglömma är att det finns människor bakom slarvpellarna som är nonchalanta eller arga som av olika anledningar inte kan bättre och förmodligen inte vill glömma saker eller göra så barnen far illa medvetet.
Fast nu svarade jag på ditt påstående att förskollärare borde vara mer pedagogiska mot föräldrarna. Jag svarade att det är vi och behandlar föräldrarna med respekt oavsett vilka konstigheter de har för sig. Det man ser här speglar inte verkligheten ute på avdelningarna. Någonstans behöver man få utlopp för sin frustration och det finns ett behov av att visa omvärlden hur det faktiskt kan vara. Det finns föräldrar som kräver de mest konstiga saker av oss och inte sällan på deras egna barns bekostnad.
De som jobbar inom vården möter en helt annan förståelse, folk vet att gamla och sjuka patienter kan vara jobbiga. De flesta hör dessutom inte till den gruppen, så då behöver man inte känna sig anklagad själv. De flesta har någon gång haft barn på förskola och skola och tar av nån konstig anledning illa vid sig om någon klagar lite. Dessutom så vet de flesta vilka barn jag har på min avdelning, så jag kan inte ge antydningar ens om att arbetsdagen varit jobbig. Det är ju inte svårt för andra att ta reda på vem jag menar...eller tro sig veta vem man syftar på. Jobbar man inom vården så är det sekretess på vilka ens patienter är (om man inte jobbar på ett boende av nåt slag).
Jag upplever att det är mer accepterat att de som jobbar i vården sliter än att de som jobbar inom skola och barnomsorg gör det. "Vadå? Ni passar ju bara barn, hur svårt kan det vara?" är åsikten om förskolan och i skolan är det all ledighet som sticker i ögonen...ledighet som jobbas in flera gånger om oftast. Fast Lärarförbundet driver denna fråga ganska hårt just nu och jag hoppas att det ger gehör.
Jag ska dessutom skydda kommunens varumärke och får inte prata illa om verksamheten. Hur ska jag då nå ut till föräldrarna i min önskan att de ska reagera? Reagera på de allt större barngrupperna och på den allt mer åtstramade budgeten? Vi har nått en gräns nu som är långt ifrån okej. Skolverket säger 13-14 barn i grupperna och vi har inte en grupp med färre än 16 barn...snarare närmare 20... och vi vet att denna siffra kommer att öka under året. Vår situation är inte på nåt sätt unik. Detta med att vi är tre på avdelningen stämmer inte heller, tre är vi 3½ timme per dag av 12 timmar och under den tiden ska det dukas till lunch samt dukas av. När jag säger nåt om detta så gnäller jag bara...ser inte föräldrarna hur detta påverkar deras barn? Allt man får höra av föräldrarna är att vi gör ett så bra jobb. Kul visserligen, men vi hade kunnat göra ett ännu bättre jobb med rätt förutsättningar...jo så är det inom fler yrken, men de som tycker att vi gnäller, föräldrarna alltså, är ju de som verkligen borde reagera för det är deras barn det handlar om.
När man då dessutom i detta kaos har en förälder som är arg för att ett par strumpor inte kan hittas just då, ja vad ska man säga? Det är ett par strumpor, de kommer säkert fram. Nej då tvingas jag leta efter en strumpa istället för att vara med de barnen jag har kvar. Eller när föräldern kommer in på gården och pratar i telefon, knappt ser sitt barn och än mindre personalen, utom möjligtvis en nick när de går...snälla se ditt barn som saknat dig hela dagen istället! Acceptera att du inte kan få dagen redovisad i minsta detalj om du kommer tio minuter för sent och ordinarie personal hunnit sluta. Vi vill inte stanna på obetald arbetstid, vi kan ha saker som vi måste hem till. Det handlar om sunt förnuft och respekt som av nån konstig anledning helt glöms bort av vissa föräldrar så fort som det handlar om deras barns förskola...och jag pratar om helt normalt fungerande familjer.
Långt ifrån alla föräldrar är så här, men vissa är det och det ar tid och energi från en redan ansträngd verksamhet!
Varje vecka hittar vi massor av strumpos som vi lägger på ett visst ställe. Konstigt nog är det aldrig de som saknas, så de ligger kvar medan man hysteriskt letar efter det paret som bara måste hittas. 
