planerat snitt eller igångsättning-fördelar och nackdelar?

Får du sättas igång då du snittats? Här får man inte det nämligen Kanske besparar dig valet

Var bor du? Hade ingen aning om det fanns sådana restriktioner, men som du säger så skulle det ju åtminstone underlätta mitt velande..;)

Jag undrar samma som dig ts! Också ett snitt bakom mig o vill antingen ha snitt eller igångsättning denna gången.

Puffar lite... Är det ingen som har något att säga?

Av nyfikenhet, kan man få igångsättning utan medicinsk orsak?
Har blivit igångsatt och det vill iaf inte jag vara med om igen. Jag kommer få snitt om jag skulle hamna i det läget att det inte startar spontant.

Jag blev erbjuden en induktion i första hand vid mitt första snittsamtal. Att vara så låst i sin förlossningsrädsla räknas som medicinskt motiverat, liksom. Inga åtgärder, varken snitt eller induktion, sätts dock in här (Nyköping) före vecka 39+ för att man ska vara så "mogen" som möjligt. I mitt fall handlar det om att jag behöver det "planerade". Smärtan är inget problem. Men jag tror att alla som tvingats föda fram en död liten kropp kan förstå känslan av att vilja vara i en kontrollerad situation där man själv inte står ensam om ansvaret, så att säga...

Jag har också förlossningsrädsla efter en traumatisk igångsättning. Så min rädsla surrar en del kring själva den proceduren. Men alla erfarenheter är ju olika. Jag blev igångsatt som förstagångsföderska vilket nog också gör att proceduren kan bli längre. Jag började igångsättningen på tisdag morgon, själva förlossningen började torsdag morgon och fredag kom barnet m sugklocka pga utmattning. Var så slut och trött så jag var inställd på att dö. Jag utreddes för igångsättning från början pga onormal trötthet, så en igångsättning på 4 dagar var ingen bra lösning av sjukhuset.

Alla rädslor grundar ju sig i olika saker så det är ju individuellt vad som är bästa lösningen. Välj det som känns bäst och säkrast och triggar igång minst av de dåliga erfarenheterna. Lycka till!

Tack! Jag har tid för snittsamtal den 18, får se efter det hur det blir. Har förstått att en igångsättning kan vara mer utdragen än om man låter det komma igång naturligt. Min första förlossning var dock både helt naturlig och jävligt utdragen så det finns ju inga garantier på något sätt hur man än gör.

Jag vill bara få den där revanschen jag inbillar mig att jag kan uppnå med en planerad igångsättning...kanske är naivt av mig.:/

Jag vill också ha en revansch. Därför är inte ett snitt ett förstaval för mig. Helst av allt vill jag ha en vaginal förlossning som är lyckad så jag kan få den erfarenheten också. Kanske gör att det här med förlossning känns bättre. Att det goda tar ut lite av det onda. Det är som en sorg i mig hur det gick till första gången. Även om det inte kan mätas såklart i sorgen att förlorat ett barn.

Självklart är jag medveten att man aldrig på förhand vet hur en vaginal förlossning blir. Den osäkerheten gillar jag inte. Men om man inte vågar kan man inte vinna. Lite så tänker jag...

Jag har en jobbig igång sättning bakom mig med 45timmar av värkar men som tyvärr inte gav så mkt resultat. Nu väntar vi barn igen och jag har funderat mycket på hur jag vill ha det den här gången för att få med mig en positiv upplevelse. Förra gången sattes vi i gång för att vår dotter föddes med en missbildad njure och jag mådde extremt dåligt psykiskt efter att ha gått runt med oro i 20 veckor. Jag är rädd att jag kommer att få samma oro den här gången fast det vad vi vet är ett friskt barn. Jag har tänkt att jag vill ha beviljat en igångsättning om jag mår så dåligt som jag gjorde sist och att om jag behöver utnyttja det och om det som sist inte händer så mycket första dygnet så vill jag ha snitt. Kanske är det en tanke som kan fungera för dig också? Hoppas att du kan hitta ett sätt där du känner dig så trygg som du bara kan få chansen att få en bra "vanlig" förlossning.

Blev igångsatt. Fruktansvärt. Uttdraget, pinvärkar, värkstorm.
Bedövning som inte tog, går inte att beskriv smärtan med ord... Utdrivningsskede som tog nästan två timmar... Till slut låg jag och bad till Gud och grät och skrek, total dödsångest. Med yttre press och ett rejält klipp kom han ut. Jag skulle aldrig någonsin göra det igen.  

Revansch, vad är det? Min psykiska sår läker aldrig. 

Naturalia, det låter ju ungefär som min första förlossning som inte var en igångsättning...antar att man aldrig kan veta riktigt hur fasiken det går oavsett...

Jag vart igångsatt pga vattenavgång med mitt första barn, dom började klockan tio torsdag morgon. Hon föddes tjugo i sex fredag morgon. Kraftiga värkar från åtta på kvällen, epidural vid tolv på natten sen började jag krysta vid fyra kanske, tyckte inte det var något dåligt med det. Jobbigt är det att föda barn men så är det ju. För min del gör jag det hällre så än snitt. Men det beror ju helt på hur läkaren väljer att sätta igång förloppet också. Och hur mottaglig man är av den metoden dom väljer. (Sen har jag ju bara en förlossning men jag tycker att det gick jättebra iom att jag vart igångsatt)

Jag blev igångsatt och hade det inte kunnat göras så hade jag och sonen dött! Jag hade värkar i 5 dygn som inte ledde till något. Jag kom inte i förlossning av mig själv och blev bara i sämre och sämre skick efter flera nätter utan sömn och med regelbundna värkar utan att öppna mig någonting. De satte igång förlossningen när mitt blodtryck blev för högt. Då gick förlossningen ganska fort men fick avslutas med sugklocka. Moderkakan ville inte komma ut så jag blev opererad och samtidigt sydd. Nu ska vi ha barn igen och jag förväntar mig ett liknande förlopp med värksvaghet osv. Men det känns helt ok. Jag tyckte att jag blev väl omhändertagen och fick den hjälp och det stöd jag behövde. Jag skulle inte vilja gå igenom en komplicerad bukoperation om det inte var absolut nödvändigt, som en sista utväg.

Jag har också varit på samtal nu och har ju som sagt ett planerat snitt bakom mig pga förlossningsrädsla. Förra gången fick jag planerad igångsättning som alternativ. Denna gången fick jag ej möjligheten att välja det pga att jag har ärret från förra snittet och då vill de inte vara för frikostiga med värkstimulerande. Jag fick som alternativ att sätta snittdatum runt bf om ingen spontan förlossning startat innan. Då skulle jag om jag vill få föda normalt med extra extra extra övervakning och bli körd till operation om jag drabbas av panik. Det blir då ett snittkontrakt som gäller. (Karlstad centralsjukhus)

Jag fick bägge varianterna beviljat! Bedömning för igångsättning den 11/12 om det känns för jobbigt så har jag snittet den 16-12. Jag är jättenöjd! :) Hon sade att man ändå är restriktiv med värkstimulerande här så det enda alternativet vid igångsättning för tidigare snittade är BARD-kateter och amniotomi.

Skönt för dig. Hoppas du kan få slappna av sista tiden av graviditeten nu. Lycka till.

Skulle aldrig i hela mitt liv gå igenom en ny igångsättning och enligt aurora bm så ska man helst inte göra det efter ett snitt..