Tar de första stegen mot en utredning...

Du kan läsa min presentation om du vill. Jag blev också diagnosticerad med PCOS (till slut efter flera års utredning).

En utredning brukar börja med att kvinnan gör en gyn-undersökning och man får lämna lite blodprover. Mannen får lämna spermaprov. Sen när allt är analyserat tar man nästa steg. Jag har provat flera olika metoder. Först körde jag Pergotime, som är ägglossningsstimulerande tabletter. Det fick dock inte min kropp att börja producera ägg Vi gav upp de försöken och remiss skrevs till IVF. Då blev jag gravid spontant med äldsta tjejen

När hon var ett år började vi försöka med syskon. Nya Pergotime-kurer upp till trippeldos, men ingen ägglossning. Fick kombinera Pergotime med Metformin, som tydligen skulle vara bra vid PCOS. Dock ingen ägglossning nu heller...... Sen fick jag prova med ägglossningsstimulerande sprutor (Puregon) men fick trots detta ingen äl. Nu skrevs remiss till IVF och efter flera försök och olika "kurer" så blev tvillingarna till.

Mitt råd till dig är att inte vänta för länge med att gå vidare till IVF om inte Pergotime funkar för dig. Det tog 5,5 år från att min äldsta var född tills tvillingarna kom....

Fråga på om det är nåt mer du undrar.        

    

Jag har fått Provera utskrivet, men det får man inte för att få igång äl. Du har fått det för att "underhålla" slemhinnan i livmodern och rensa ut lite emellanåt, alltså få mens. Det var då det jag använde Provera till. Jag tog en kur innan varje behandlingsomgång, för att slemhinnan skulle vara i perfekt skick OM jag skulle få ägglossning och ägget skulle bli befruktat.

Minns inte riktigt, alldeles för länge :-/ Från det att vi började försöka med syskon, så tog det ca 2 år innan vi började med äl-sprutor och kanske nåt år till innan vi fick göra IVF.

Det är omöjligt att inte stressa upp sig. "Alla" får ju barn bara de tittar på en karl, och det man själv allra helst vill är ju att få ett plus på stickan. Jag har tappat räkningen på hur många grav.test jag har tagit genom åren.... Det genomsyrade hela min tillvaro till slut. Men nu i efterhand är det ju värt det
 

Ni ska INTE vänta ett år Åttiosjua! Det brukar vara nån sorts "grundregel" men den gäller inte om man vet att något är fel. Har man inte ägglossning eller mens, och inte har haft det på ett år, så ska man ha rätt till utredning direkt! NI ska INTE tvingas vänta ett år till!!!

På nätet står det också att ett år gäller, men inte om man har något känt problem som gör att man har svårt att bli gravid. Som t ex i ert fall, utebliven ägglossning. Jag fick remiss direkt och fick påbörja utredning. Varför vänta i onödan liksom!?

För mig har det varit viktigt att hela tiden vara i en behandling eller fått datum när nästa omgång startar. Annars skulle jag ha blivit galen! Efter varje misslyckat försök har jag kontaktat sjukvården för att kunna starta igen. Det har varit mitt sätt. Och jag skulle faktiskt aldrig klarat mig utan Familjeliv och de toppenforum som finns här. Jag har fått vänner för livet, flera har jag träffat IRL. Vi har stöttat, hjälpt och tröstat... och så småningom grattat och glatts åt de som lyckats bli gravida. Jag har inte gått ut med att vi haft problem att bli gravida, och då har det känts otroligt skönt att ha anonyma vänner här på nätet. Känn efter vad som känns rätt för dig!! 

IVF är världens berg-och-dalbana. Kostar massor, både pengar och känslor. Men förstås värt allt när man lyckas. Jag var också 26 när vi startade, 34 när tvillingarna var födda....

Hur mycket staten bekostar beror tyvärr på vilket landsting du tillhör. Vissa betalar bara ETT försök, andra upp till tre. Men har man ett barn sen tidigare och har samma karl/kvinna, så får man betala syskonförsöken själv. Vi hade turen att bli spontant gravida med äldsta och då fick vi betala alla IVF-försöken själva. Vi köpte ett 3-pack, där det även ingick ett FET, och betalade 55 000 kr. Men till detta tillkom kostnader för mediciner (upp till högkostnadsskyddet), ultraljud och alla resor. Har inte vågat räkna ut hur mycket det kostat men 70 000 är då inte en underskattning.