födde min ängel i 40+0

Beklagar verkligen sorgen. Har dock inga tips eller erfarenheter runt detta. Ta den tid du behöver att sörja och försök att inte oroa dig över ditt arbete eller någonting annat under tiden.

Det är fruktansvärt och jag är så ledsen för er skull TS.

Finns en hemlig tråd på Facebook för alla änglamammor.

Ska försöka hitta tråden och länka till dig om du vill?

Hej stella13!
Grattis till er son men är så ledsen att han inte fick stanna hos er.
vi förlorade vår dotter Ella i slutet av september i v 23+6.

Vi är båda sjukskrivna tom årets slut. vi hoppas sedan på att kunna återgå till våra arbeten i början av nästa år.
SAmtidigt vet vi ju inte hur vi mår då? känns som ena dagen kan vara lite bättre medan i nästa stund så rasar allt och tårarna vill inte sluta rinna. för min del pendlar jag just nu mellan ilska och stor sorg och saknad.

Varför oss? varför vår fina Ella?? Jag kan inte känna glädje inför andras graviditeter och det är egentligen inte sån människa jag är:(

vi vill också bli gravida igen. Min läkare sa att två menstruationer var bra att ha emellan dels för kroppen att återhämta sig men speciellt för det psykiska. Samtidigt förstod hon om vi inte ville vänta....Kroppen var ju så redo för en bebis......så helt plötsligt har man fött men får inte ta med oss vår lilla dotter hem!!!

I början var vi lite tveksamma till kurator men jag kan verkligen rekommendera det! det är någon utomstående som samtidigt har erfarenhet av just föräldrar som mist sitt barn!
Du får gärna maila mig om du vill styrkekramar till er......
 

Ja det vore jätte snällt om du ville göra det :)

Hej!

Beklagar så att er lilla pojk inte får vara med er. Jag förlorade min son i augusti i år. Han föddes med en obotlig sjukdom och levde bara i 10 dagar.  Sorgen och saknaden går inte att beskriva och det gör såklart jätteont fortfarande. Men jag märker ändå att jag gjort "framsteg" bara under dessa 3 ½ månader som gått. Man får ta en dag i taget. Låta det ta den tiden det tar. Det som hjälpt mig väldigt mycket är att skriva om min sorg. Jag startade en blogg och det är verkligen skönt att få ur sig alla tankar på det viset. 

Nu är vi alla olika och det finns ingen handbok i hur länge man skall vara hemma eller hur länge man skall må dåligt efter att ha förlorat ett barn. Jag var sjukskriven på heltid i 10 veckor. Sen 3 veckor på 50% och nu har jag precis börjat på 75%. From december är det tänkt att jag skall börja på heltid igen.
Det viktiga är inte hur länge andra varit sjukskrivna utan det viktiga är ju hur du mår. Gå inte tillbaka till jobbet för tidigt. Utan låt dig få tid för reflektion och tid att sörja. 
Vissa går tillbaka till jobb efter bara någon vecka andra tar det flera månader kanske år till att komma tillbaka.

Jag kände också att jag ville bli gravid med en gång igen. Nu är jag det och självklart är jag glad för att vi skall få ett till barn men jag är samtidigt livrädd att något skall gå fel denna gången också.

Jag hoppas du/ni har bra stöd och får den hjälp ni vill ha för att ta er igenom denna fruktansärda tid ni går igenom.

Varma kramar <3          

Tack, detsamma och grattis till bebisen i magen. Jag förstår att man inte vågar hoppas riktigt fören man har sin skrikande bebis på bröstet. Vilken vecka är du i nu?

Kram

Beklagar så :( Bloggar du? Jag gör, enannablom.blogg.se / Födde vår ängel i v39+6, han somnade in i v 39+3 â?¡

Hej! Jätte ledsen för er. Vet precis hur du känner dig. Förlorade vår dotter i september i vecka 41+2 Vi åkte till förlossningen med värkar som vanligt och trodde allt var bra..när vi kom in och de kollade ctg så hittade de inga hjärtljud. De var fruktansvärt, tiden stannade och världen rasade. Precis som du beskriver livet skulle ju börja nu, inte sluta. Det gick väldigt fort allting då jag redan hade värkar så 3timmar senare var hon ute vår fina dotter. Hon hade navelsträngen 4varv runt halsen, har ännu inte fått alla provsvar men allt tyder på syrebrist. De är nu tre månader sen detta hände, vi är fortfarande sjukskrivna..men tror att vi ska börja jobba lite smått i januari ca 25% Men jag vet hur du menar, fick panik bara att tänka på jobbet i början, nu går de väl lite bättre. Men alla är olika där så de är viktigt att känna efter själv och vara helt fokuserad på sig själv och strunta i vad andra tycker även om de kan vara svårt. Ta en dag i taget. Känner väldigt mycket igen mig i att vilja bli gravid igen..det är det jag vill mest av allt, hela ens kropp skriker efter ett barn, man var ju verkligen så redo. Har inte ens fått tillbaka min mens än.. Och är inte gravid heller enligt senaste testet.. Jag har gjort en liten minnesbok med bilder och dikter, det har hjälpt mig att få göra något fint för henne och veta att man alltid har ett fint minne att ta fram och titta i, även om man givetvis har henne med i tankarna och hjärtat jämt. Hoppas ni har någon bra att prata med. Ta en dag i taget, massa styrkekramar!

La luna, ska också börja jobba I januari på 25%. Är du medlem på Facebooks änglagrupper? Fått mycket stöd därifrån

Nä jag bloggar inte, men kan tänka mig att det känns skönt att få skriva av sig. Vilken fin blogg du har, är så ledsen att inte er son fick stanna heller :(. Vet dom varför hans hjärta stanna?