Födde min son i v. 27+1

Har inte varit med om något sådant fruktansvärt MEN vill ändå skicka dig en stor varm kram!!!!!

Kram till dig och din familj !

Hej!

Grattis till eran son, är så ledsen att han inte fick stanna hos er.

Våran son dog också i magen fast dagen innan BF den 16/10, jag upptäckte att han inte hade sparkat på hela dagen så vi åkte in till sjukhuset och då hittade dom inga hjärtljud. Efter vi hade fått beskedet så tyckte barnmorskan och läkaren att vi skulle åka hem och komma tillbaka dagen efter för att bli igångsatt, för dom kunde ändå inte sätta igång mig den kvällen. Först tyckte jag att det var helt sjukt att dom kunde skicka hem mig med en död bebis i magen, men det kändes ändå bättre att åka hem än att ligga kvar där under natten.

Vi fick med oss sömntabletter och lugnande så vi skulle få sova nånting under natten, men det var helt omöjligt att få någon sömn vi låg och grät hela natten och kunde inte förstå att det var sant och att de hade hänt just oss..

Nästa morgon blev vi igångsatta men det dröjde 2 dagar innan han föddes så han föddes på kvällen den 18/10. Vi var livrädd för att se honom först då vi trodde han skulle se konstig ut då han hade varit död i 2dagar men han var så fin, det såg ut som att han sov.

Vi har fortfarande inte fått svar på vad som har hänt men det ska vi få nu i veckan. Man vet inte vad man vill provsvaren ska visa, på ett sätt vill man ha en orsak till varför det hände. För det känns så hemskt om han bara somnade och dog.

Stor kram

Åh va fruktansvärt :( jag blir jätte ledsen när jag läser sånt här.... och såklart rädd, är själv i vecka 24+6 :(

Tack och grattis till eran son oxå!

Vi fick oxå åka hem mellan tisdagen och blev inskrivna på onsdagen. Kände oxå att det var fruktansvärt att ha en död bebis i magen, ville bara att dom skulle ta ut barnet så fort som möjligt. Men nu i efterhand känns det skönt på ngt sätt att ha fått chans till att föda sitt efterlängtade barn iaf. Som ett slags avslut. Plus att tiden man gick och väntade på sjukhuset att man skulle föda så hann iaf jag få ett slags lugn inför förlossningen och för hur jag skulle reagera när jag såg mitt barn. För i början hade jag en tanke på att jag inte ville se barnet. Men sen efter några dagar så kände jag att jag verkligen ville se mitt barn. Och sen under förlossningen och BM frågade om jag ville ha upp honom på bröstet så tvekade jag inte. Det var en underbar obeskrivlig känsla blandat med sorg och lycka över att få se sin lilla pojke.

Hoppas ni får någon förklaring på vad som hänt, tror det kan vara lättare att gå vidare om man får en förklaring. Men självklart är man orolig över vad som kan vara fel. Vi ska få reda på vad som hänt den 17/12. Så jag bara väntar och samtidigt rädd för att det ska bli den dagen.

Har ni några planer på att försöka igen?

Kramar

Först så ville jag ha ett kejsarsnitt så dom bara tog ut honom, för jag ville bara att han skulle bort och ville inte alls se honom. Men dom berättade att dom gör inte kejsarsnitt på dödfödda barn, för dom vill helst att man ska gå igenom en förlossning för att bearbeta lite vad som har hänt, och att det är för stora risker med en operation. Jag tyckte att dom var så elaka när dom tvingade mig att gå igenom en vaginal förlossning utan att få ta med mig min bebis hem.

Men nu är jag glad för att det blev så här, för man han ändra sig så många gånger under resans gång, så det var ju skönt att det tog sån tid ändå. Jag ville inte se honom innan han hade fått på sig kläder för jag var så rädd för hur han skulle se ut. Men han var så fin och på nått sätt så blev man så glad och stolt av att se honom.

Jag är livrädd för vad dom ska säga på fredag, vad man än får veta så kommer det känns så jobbigt. Men man vill nog ändå att det ska vara nått litet.

Vi vill gärna ha ett syskon till våran son så fort som möjligt, för det är så tomt och hjärtat gör så ont, man vill ändå att livet ska få en mening igen. Det här var vårt första barn.

Men man blir ändå så rädd när man tänker på att vara gravid igen, jag kommer vara så rädd att det ska hända igen.

Ska ni försöka igen?

Kram

Jag förstår verkligen hur du tänkte där med att personalen var "taskig" med att låta en gå runt med en död bebis i magen. Kändes helt fruktansvärt. Men dom förklarade för mig oxå att dom inte gjorde operation pga alla risker. Sen hade man även haft ett synligt ärr resten av livet. Även fast man alltid kommer ha ett ärr i hjärtat efter detta tragiska.

Detta var oxå vårat första barn. Men vi har redan pratat om att försöka på nytt. Det känns nästan som att kroppen skriker efter att få vara gravid igen. Så vi har tänkt spara alla våra bebis grejer som vi köpt men har allt instängt i ett eget rum så vi behöver inte se allt.

Är jobbigt att gå runt i affärer tycker jag, då jag fortfarande kollar priser på blöjor och bebis artiklar och ibland får känslan av att handla och bunkra upp inför ankomsten av barnet. Men får hejda mig varje gång. :(

Jag har även planer på att börja jobba igen efter nyår. Min sambo börjar jobba nästa vecka. Vill försöka komma in i vardagen så fort som möjligt. Även fast man mår dåligt varje dag och egentligen bara vill ligga i sängen och gråta pga sorgen.

Tror det kommer bli tufft i februari då Ludvig var beräknad den 19:e. Men jag försöker se frammåt och försöka hitta någon mening med allt det tragiska. Men det är svårt. Man är iaf en erfarenhet rikare.

Sen har jag pratat men min BM och hon sa att jag under nästa graviditet kan få tätare kontroller och lägga upp en lite annorlundare plan för graviditeten än vad som är normalt. Jag kommer oxå vara livrädd för att det skulle hända igen och jag kommer begära att dom ska göra tester på mig för att kunna upptäcka GBS och där kunna få behandling så att barnet har chans till att överleva. Sen kommer jag även vilja ha fler UL och CTG.

Kram

Jätte ledsen för er båda! Känner igen mig så mycket i det ni skriver. Förlorade vårt första barn, vår dotter i september i vecka 41+2 Vi åkte till förlossningen med värkar som vanligt och trodde allt var bra..när vi kom in och de kollade ctg så hittade de inga hjärtljud. De var fruktansvärt, tiden stannade och världen rasade. Precis som du beskriver livet skulle ju börja nu, inte sluta. Jag kände henne sparka kvällen innan. Det gick väldigt fort allting för oss då jag redan hade värkar så 3timmar senare var hon ute vår fina dotter. Det måste vart jättejobbigt spm ni skriver att få åka hem i väntan på igångsättning? Våran dotter hade navelsträngen 4varv runt halsen, vi har ännu inte fått alla provsvar men allt tyder på syrebrist. De är nu tre månader sen detta hände, vi är fortfarande sjukskrivna..men tror att vi ska börja jobba lite smått i januari. Jag tänker också lika där när jag handlar som du Fiddeli89, man är fortfarande inne i tänkandet att köpa saker till den kommande bäbisen, som redan kommit... Våra reaktioner ändrades jättemycket hela tiden de första dagarna. När hon föddes och de frågade om vi ville ta foton och klä på henne så känndes allt jätte konstigt..ville ingenting, ville bara att hon skulle leva. Men sen ändrades det med tiden och de var så fint att hålla henne och få fina bilder på henne. Kommer ni försöka med syskon så fort som möjligt? Får man fråga vart ni bor i landet? Vilket sjukhus ni var på? Kram

Vi har också ställt undan allting till nästa barn, man bara hoppas att man är gravid snart igen helst imon. Vi har redan börjat försöka, men det känns som att det aldrig kommer funka på första försöket. Det hade vart för bra för att vara sant.

Tänkte också börja jobba lite smått i januari, men det känns ändå sjukt jobbigt att tänka på sitt jobb. Det är egentligen inte mitt arbete i sig som är det jobbiga utan det är alla människor man kommer springa på i huset, att man ska behöva förklara varför man är tillbaka på jobbet så tidigt. Min sambo började jobba förra veckan, så det är lite ensamt på dagarna och tankarna springer lätt iväg.

Tycker du är stark som börjar jobba redan i januari då Ludvig skulle komma till er i februari.

Ja man kommer verkligen vilja ha så mycket ultraljud och undersökningar som möjligt, så att man ska kunna känna sig lite lugn.

Men jag vill nog ha ett planerat snitt 2veckor innan BF nästa gång så jag slipper gå dom sista veckorna.

Vi bor i Göteborg så vi födde på östra. Personalen var helt fantastiska, hade aldrig klarat det utan stödet ifrån dom. Vart i Sverige bor ni?

Kram

Vilken chock det måste varit för er La luna, eftersom allt startade som de ska göra och inga tecken på att nått var fel. Och att det gick så fort för er också, de måste vart svårt att greppa vad som precis hade hänt.

Jag tyckte de var jätte konstigt i början när alla sa att vi skulle ta mycket kort på våran son och ta på honom kläder. Men är så glad för att vi gjorde det, eftersom korten är det ända vi har nu.