IVF januari 2014 - vi som kämpar vidare

Tack  Nä man kan inte tänka sig att man själv kunde få missfall.
Verkar avta blödningarna äntligen efter 17 dagar. Så svårt att gå och vara glad på jobbet nu.Idag sa en kund- "Du är sjuk rätt ofta va? Fy det kändes hemskt att höra. Jag är aldrig borta från jobbet annars och mina kunder är vana vid det. Kan man inte bara få bli sjukskriven. Till och med funderar på att gå ner i tid en period. Men det känns lite konstigt man e ju inte "sjuk" . Vi som gör ivf borde få mer stöd.
Stor kram till dig med.

Förstår dig helt. Det är väldigt jobbigt när en önskvärd graviditet uteblir månad efter månad och man är mitt inne i IVF-karusellen. Jag kände i alla fall inte för att vara speciellt öppen om våra försök och det är svårt att vara deppig och sörja i tysthet och i mitt fall var det inget jag ville berätta för hela världen utan kände att det var så privat därav blir det svårare att förklara sjukfrånvaro och liknande. Kände hela tiden att ju färre som vet desto färre frågor. (och så hela tiden alla dessa barn som föds under i tiden i ens bekantskapskrets...)

Går in i v.12 idag och känner fortfarande att jag vill hålla det hemligt en tid framöver då jag fortfarande känner mig orolig för att något ska visa sig vara fel. 

Träffade under hösten en psykolog på min vårdcentral men kände mig sämre när jag gick därifrån, kände det som att jag hela tiden blev ifrågasatt varför jag inte blev gravid trots IVF!!!
Träffade sedan kuratorn på IVF-avdelningen och hon var ett stort stöd även om jag mest satt och grät under vår samtalstid (då insåg jag verkligen hur känsligt allt hade blivit för mig med vår barnlöshet). Kämpat sedan 2009...

Jag är idag glad över att vi fortsatte med dessa envisa återföringar trots att jag emellanåt mådde så dåligt, känner än idag att jag inte helt vågar koppla av och landa i att vi lyckats efter så lång tid.
Jag önskar verkligen att alla som kämpar med IVF ska få lyckas, jag vet hur tufft det är och hur hårt vi alla kämpar och oftast för oss själva i tysthet.
Kram

Tack för du delar med dig snobben!! De både stärker å värmer.. <3

Ja tack snobben! Jätte fint och väldigt bra beskrivet av hur det kan vara. Har känt senaste tiden ifrågasatt att jag mått dåligt av denna ivf karusell bla av min sambo och min pappa. Fick tips av min pappa att jag kanske
kunde ta till lyckopiller. Fy han uttryckte sig klantigt och jag vet att han inte menar illa.
Men en del verkar inte förstå att man mår dåligt i mellan åt. Att man behöver gråta. Och att det är ok!
Sånt stör mig så mycket. Folk verkar bara tro att man glömmer efter varje behandling. Och man går vidare som ingenting.

Så glad för dig att du lyckades bli gravid! Och det skall gå hela vägen nu.
Så spännande  Kram

tack så mkt!

Jag blöder lite idag med men inget går, fattar inte varför det blir såhär men har lyckats
få ett vul nästa vecka med risk för att det var lite för tidigt.

Konstaterat missfall. Var hos läkaren idag.
Vågar man ta det sista ägget? 5 försök. Har inga hopp direkt.

Usch vad jobbigt! Jag hoppas innerligt att ni orkar kämpa vidare. Jag håller mina tummar och tror på er! Vid mitt missfall blev jag triggad att fortsätta kämpa med vetskapen att det faktiskt hade fäst en gång.

Ja, en del har tyvärr förmågan att uttrycka sig klantigt även om det inte var meningen. Självklart behöver man sina stunder av tårar och besvikelser efter ett misslyckande innan man orkar resa sig och gå vidare. För mig kom det ofta över mig när jag satt i bilen hem från jobbet exempelvis. Tårarna bara sprutar och jag har fått stanna innan jag kunnat köra vidare. Många gånger var jag ledsen och besviken över att min man inte reagerade lika starkt som mig och ibland gjorde det att jag kände mig ännu mer ensam och förtvivlad i vår kamp. Tror dock att det är ganska naturligt och vanligt att man som kvinna reagerar starkare.

Jag hoppas verkligen på goda besked!

Jag följer er alla här inne och hoppas på glada besked för alla i slutändan! Jag vet hur tufft det är när det efterlängtade pluset dröjer. Kände jättemycket stöttning själv i olika trådar här på FL. Vi går ju alla igenom samma sak. Ge inte upp! kram alla!