Inlägg från: Anonym (SB) |Visa alla inlägg
  • Anonym (SB)

    Han tar hand om hans exfrus barn istället för den riktiga pappan..

    Jag kan förstå hur du känner eftersom jag tidigare har haft problem med svartsjuka. Just därför skulle jag aldrig inleda ett förhållande med en man i den situationen. Du visste hur läget var när ni blev tillsammans och du accepterade det. Därför tycker inte jag att det är rätt av dig att försöka ställa krav på förändring nu. Bonusbarnen är i en känslig ålder, har mycket i bagaget och din sambo är deras trygga punkt. Självklart ställer han upp så mycket som han gör. Bonusbarnen behöver verkligen din sambos stöd. Egentid är också viktigt, men i den här situationen får du stå tillbaka. 

  • Anonym (SB)
    slemtorsk i din bralla skrev 2013-12-21 15:19:31 följande:
    det är ju svårt att veta HUR man ska reagera och agera så klart när man inte har erfarenheten MEN det iaf JAG menar när jag säger/skriver så är att ger man sig i lag med någon som har barn så är det väl ganska givet att de barnen behöver den personen mer än JAG gör!!?!

    Att man vill ha och behöver en partner är en sak, men barnen MÅSTE ha föräldrar och barnen går ju alltid först. Förstår man inte att barnen går före en partner så är man kanske inte redo att ha en relation, allra minst med någon som HAR barn.

    *Oj vad jag snurrar nu*

    Min erfarenhet är att det ofta är unga tjejer som blir tillsammans med något äldre killar som har ett förflutet och absolut inte förstår hur barnen kan vara viktigare än kärleken. Jag tycker man ska försöka vända på det, en person med barn som vågar och tillåter en annan person att komma in i familjen...fatta hur älskad den personen är som inbjuds i den redan existerande familjen. "Jag älskar dig så mycket att jag vill att du ska vara en del av detta"

    Sen ÄR det svårt att komma in i en redan formad familj men det är väl knappast någon nyhet, ens för den unga oerfarna att det är svårt och att man inte kan komma som "Ny" och börja göra stora förändringar, man får liksom ta lite mark för varje år och införa lite kompromisser allt eftersom, men om nu familjen funnits i 10 år innan jag dök upp så kan man ju försöka sätta in sig i deras tänk och förstå att då vill de inte ändra på allt de jobbat in för någon som varit med i familjen i något år eller två.
    Det var så jag menade. Självklart kan man inte veta exakt hur det kommer att bli, men man vet att om det finns barn inblandade kommer man själv få stå tillbaka ibland. Om man inte klarar det borde man inte inleda ett samboförhållande med den personen för allas bästa. 
  • Anonym (SB)
    Monchichier skrev 2013-12-21 15:33:56 följande:
    Det jag menar är, HUR ska man innan veta att man inte klarar av att stå tillbaka?
    Min erfarenhet är att de flesta faktiskt har ganska dålig självinsikt och tänker "jaja, det ska väl inte vara så svårt" om det mesta, inte bara om relationer. 
    Det är ju faktiskt rätt vanligt att folk tar sig vatten över huvudet oavsett vad det gäller.
    Ja, det är klart, men då får man ju hitta en lösning som inte innebär att barnen får stå tillbaka, t ex. terapi, omprioritering av hushållsarbete för att lösa upp mer tid tillsammans eller separation i värsta fall. Det går inte att nu med facit i hand kräva att sambon inte ska vara lika engagerad i barnen. 
Svar på tråden Han tar hand om hans exfrus barn istället för den riktiga pappan..