Oro att kärlek inte räcker till..
Jag och min kille har varit ihop i över 5 år. Och vi hade aldrig planer att skaffa barn i vårat liv, Men jag blev gravid i mitten av sommaren och då förändrades väldigt mycket. Hur vi reagera på det hela var att bråka (vi har aldrig riktigt bråkat innan på det sättet). Jag grät nog i två veckor. Jag hade bestämt mig att behålla mitt barn. Har fast jobb extremt bra lägenhet och mogen nog psykiskt. Men han ville verkligen inte att vi skule behålla det och jag sa att om han inte vill vara kvar kan jag inte tvinga honom. Men han stanna och sa att det är för att han älskar mig och är glad att bli pappa men är rädd att han inte kommer bli en bra pappa. Vi har inte haft sex sen jag blev gravid och jag sitter och oroar mig konstant att han ska sticka när våran dotter föds till världen. Känns som jag inte riktigt får vara glad hemma över att jag är gravid o väntar en otrolig liten flicka som är hyper aktiv i magen. Och att känna mig uppskattad eller sexig kan jag glömma. Han har sagt att han får kvälningar av tanken att ha sex med mig medans jag är gravid.. och det gör ont att höra. Han är kärleken i mitt liv men jag vet inte vad jag ska göra?
Väldigt långt skrivet och lite felstav har dyslexi*
Finns de någon som har de likadant eller gått igenom det här? eller bara har ett tips?
