• Echinacea

    Vi som vill ha planerat snitt utan medicinsk indikation..

    Fler som kämpar för planerat kejsarsnitt? Hur har ni blivit bemöta av barnmorskan och era nära och kära? Jag är gravid i vecka 28 och vill ha planerat kejsarsnitt. När jag berättat för barnmorskan och släkten att jag vill ha planerat kejsarsnitt börjar de en övertalningskampanj om att födda vaginalt är bäst för mig och barnet, att kejsarsnitt är en operation och blablabla. Jag är så jäkla trött på allas åsikter och jag måste hela tiden försvara mitt beslut. Att jag redan är sjukskriven pga min stress och ångest räcker tydligen inte. Min barnmorska har inte alls varit förståelse men nu har hon skickat en remiss till både en kurator och barnmorska så jag ska på Arourasamtal på fredag.

  • Svar på tråden Vi som vill ha planerat snitt utan medicinsk indikation..
  • frökenelisabeth

    Tycker det är helt horribelt att man inte får välja själv som kvinna utan att behöva "tigga och be" om det. Hoppas du får ditt snitt utan problem, ts.

  • vanja83

    Alltså man ska ju inte nyttja kejsarsnitt om det inte behövs! Bättre för både barn och mamma att födas vaginalt om det går! Samt att det är jättedyrt med kejsarsnitt i jämförelse, och som situationen i vården ser ut nu behöver vi ju spara på pengar! Sen tycker jag inte att man ska snåla in på kejsarsnitt i de fall det behövs för att få ut ett friskt människoliv! Man ska inte heller spara på kejsarsnitt om det finns risker för mamman, man att alla ska fåvälja känns ju lite väl överdrivet! Klart att man som förstföderska är rädd! Men i de allra flesta fall går det ju bra!

  • Echinacea

    Det är den frågan jag är så jävla trött på att behöva svara på, varför jag vill ha planerat kejsarsnitt? Och likadant att du påstår att det är bättre för barnet och mamman med en vaginalförlossning. Hur kan du veta att det är det bästa för mig? Min sambo har under många år velat ha barn, jag med men eftersom jag inte vill födda vaginalt så har jag inte vågat. Alla jag har berättat för har peppat mig och sagt att så fort du är gravid så kommer du känna dig redo för förslossningen. Vilket jävla skit snack. Den dagen jag fick reda på att jag var gravid kom paniken och ångesten. Jag grät i flera dagar och kände ingen glädje alls för barnet. Första gången hos barnmorskan berättar jag om min förlossningsrädsla och att jag inte känner någon glädje för barnet. Får en akut tid för att gå och prata med en KTB som jag har gått till en gång i veckan hela hösten/vintern för att försöka få min rädsla att försvinna. Efter fem gånger valde min KTB att skicka en remiss till en läkare då hon tyckte jag behövde medicinering och sjukskrivning då min ångest var så svår. Var hos läkaren och fick samma bedömning, men jag vägrade både medicinering och sjukskrivning för jag ville klara av detta åndå. Nu 3 månader kvar till förlossningen blir ångesten bara värre och värre, så illa att jag ibland kan få ångest attacker där jag vill skada mig själv. Tycker du att jag ska behöva må så här och tycker du det är bäst för barnet? Är det inte bättre för barnet att ha en mamma som mår bra? Varför tar du upp att det är jättedyrt med kejsarsnitt? Tror du inte jag vet det? Tycker du att jag ska tänka på det istället? Jag har jobbat som egen företagare de sista åren, sju dagar i veckan ca tio timmar dag och detta är första månaden jag är sjukskriven annars har ca 50% av min inkomst gått till skatter m.m. Jag har samma rätt som förstföderskor att få kejsarsnitt som de som redan har fött barn men som fått skador/trauman för livet.

  • Längtanefterlilladig

    Jag förstår dig till 100 %. Jag vill också ha kejsarsnitt utan medicinsk indikation.
    Eller jag har endometrios, men det räcker tydligen inte.

    Jag bor i Halmstad. Först fick jag prata med en aurorabarnmorska på förlossningen, jag var rakt på sak & sa vad jag ville- ha ett kejarsnitt. Hon tyckte det var bäst att jag fick en tid hos läkaren dagen efter.

    Väl hos läkaren möter jag inget jätte stort motstånd till att INTE få ett snitt. Men läkaren talar om för/nackdelar med både vaginalförlossning & kejsarsnitt. Det läkaren mest pratar om är att det är extra bra om förlossningen startat av sig själv för barnet då är utsatt för stresshormoner.

    Fick en tid att komma tillbaka till aurorabarnmorskan, var där igår. Jag frågade rakt ut om jag är beviljad ett snitt.
    Det är jag inte. Därför att det anses vara mer risker för mig med ett snitt än en vaginal förlossning.

    Däremot ska barnmorskan, jag, min man & min läkare skriva ett förlossningskontrakt nästa vecka.
    Jag ska få bli igångsatt på sjukhus (mer kontroll), jag ska få ryggbedövning satt direkt när jag kommer dit (utn medicin i), för att jag ska slippa höra att narkospersonalen är upptagen när jag väl vill ha bedövning.
    Så när jag känner att det är dags för bedövning så sprutar dem in det direkt.

    Sen ska de övervaka mig och barnet extra noga, jag måste gå framåt i förlossningsarbetet, alltså öppna mig 1 cm/timme, annars kommer de ta i hänsyn vad jag säger, hur jag mår, hur barnet mår & då diskutera eventuellt snitt. Vet inte riktigt om jag tror på att jag kommer få ett snitt när jag väl ber om det.
    Alla får väl snitt om förlossningen stannar av och något inträffar?

    Jag har 28 dagar kvar av min graviditet. Jag upplever mindre & mindre panik varje dag.
    Jag anser att jag fått bearbeta detta en längre tid nu. Jag har läst mycket böcker. Bland annat en bok som heter "föda utan rädsla". Den var verkligen super bra.

    Jag har extremt kontrollbehov, är LIVRÄDD att mitt barn ska dö under förlossningen, är livrädd för att ha svinont & inte kunna ha kontroll på situationen. Jag & min man har kämpat 4 år med att bli gravida & haft två missfall. Så det känns som att detta är för bra för att vara sant, något kommer hända. Så känns det.
    Ett kejsarsnitt är mer riskfritt för barnet anser jag, dock mer risker för mamman med infektioner osv.
    Men om man verkligen vill ha ett snitt så ska man få det tycker jag!

    Ett tips från mig, se dig inte!Vad du än gör, gå inte med på att träffa aurorabarnmorskan mer än engång och diskutera eventuellt förlossningskontrakt om du absolut inte kan tänka dig det. Var benhård och stå fast vid ditt beslut. Läs på om för/nackdelar med både vaginalförlossning/KS så du vet vad du pratar om. Skriv ner dina tankar, vad du är rädd för ska hända, vad du kan tänka dig.

    Jag var lite för svag, eller lättpåverkad som tackade ja till ett förlossningskontrakt. Men känner nu så här tätt inpå förlossningen, att jag iaf vill försöka föda. Och om det inte går vill jag ha ett snitt.

    Stort lycka till önskar jag dig!

  • frökenelisabeth
    vanja83 skrev 2014-02-19 09:56:13 följande:
    Alltså man ska ju inte nyttja kejsarsnitt om det inte behövs! Bättre för både barn och mamma att födas vaginalt om det går! Samt att det är jättedyrt med kejsarsnitt i jämförelse, och som situationen i vården ser ut nu behöver vi ju spara på pengar! Sen tycker jag inte att man ska snåla in på kejsarsnitt i de fall det behövs för att få ut ett friskt människoliv! Man ska inte heller spara på kejsarsnitt om det finns risker för mamman, man att alla ska fåvälja känns ju lite väl överdrivet! Klart att man som förstföderska är rädd! Men i de allra flesta fall går det ju bra!
    Vem bestämmer om det "behövs"? Bör ångest inte räknas in som en medicinsk indikation? Knappast bättre för mor och barn med vaginal förlossning om det innebär ett så stort trauma för modern att det påverkar hela livssituationen både före och efter förlossning. 

    Det är skillnad på att vara rädd och ha ångest. Du förminskar många kvinnors känslor något oerhört tycker jag. 

    När man går till tandläkaren får man välja om man vill ha med eller utan bedövning, och vill man ha full narkos kan man få det också utan moralpredikningar. Varför är det inte likadant vid förlossningar - som ju ändå är mycket större och farligare än att rotfylla en tand? Varför är det just vid förlossningar att patienten ska behandlas som mindre vetande och oförmögen att ta beslut och ansvar för sin egen situation? 

    För övrigt är det inte alls säkert att det skulle bli dyrare om kvinnor fick välja planerat kejsarsnitt ifall de ville. Många väljer fortfarande att föda vaginalt, och de som väljer snitt kan få detta planerat så att det passar optimalt med vårdtider. Det absolut dyraste är akuta kejsarsnitt, men det visste du säkert redan. Du visste väl också att risken för akut kejsarsnitt ökar om den blivande mamman bär på mycket stress och ångest. 
  • vanja83

    Jag har inget emot kejsarsnitt det är jättebra att de finns och man ska så klart få det om behovet finns! Jag förstår att att kvinnor inklusive jag var nervös/rädd inför förlossningen! Men är det bästa sättet att bemöta dessa kvinnors rädsla att bevilja kejsarsnitt?? Därför jag undrade vad ts är rädd för och om det finns andra alt som kanske kan hjälpa henne? Typ om hon hade vågat föda om hon fick komma in när hon ville, visste att hon fick bedövning när hon ville eller fick ha BM hos sig hela tiden med mera! Det är väl ganska självklart att kejsarsnitt kostar mer med all den personal, operationssal, utrustning med mera som krävs för att göra ett kejsarsnitt även om man får det planerat! Sen ska ekonomin inte spela någon roll om det verkligen behövs! För min del så anser jag att det är förlossningsläkaren tillsammans med övrig personal som avgör när kejsarsnitt behövs! Jag har inte utbildning att bedöma det i alla fall sen kan jag ju ha synpunkter och åsikter! Sen kan man ju aldrig veta om den vaginala förlossning ställer till med besvär efter förlossningen! Dock kan man ju göra åtgärder under förlossningen för att minska riskerna! Tycker inte alls att jag förminskar kvinnor rädsla! Förstår mycket väl att man är rädd, men kanske finns det andra sätt att hjälpa dessa kvinnor än att just bevilja kejsarsnitt!

  • frökenelisabeth
    vanja83 skrev 2014-02-19 13:50:34 följande:
    Jag har inget emot kejsarsnitt det är jättebra att de finns och man ska så klart få det om behovet finns! Jag förstår att att kvinnor inklusive jag var nervös/rädd inför förlossningen! Men är det bästa sättet att bemöta dessa kvinnors rädsla att bevilja kejsarsnitt?? Därför jag undrade vad ts är rädd för och om det finns andra alt som kanske kan hjälpa henne? Typ om hon hade vågat föda om hon fick komma in när hon ville, visste att hon fick bedövning när hon ville eller fick ha BM hos sig hela tiden med mera! Det är väl ganska självklart att kejsarsnitt kostar mer med all den personal, operationssal, utrustning med mera som krävs för att göra ett kejsarsnitt även om man får det planerat! Sen ska ekonomin inte spela någon roll om det verkligen behövs! För min del så anser jag att det är förlossningsläkaren tillsammans med övrig personal som avgör när kejsarsnitt behövs! Jag har inte utbildning att bedöma det i alla fall sen kan jag ju ha synpunkter och åsikter! Sen kan man ju aldrig veta om den vaginala förlossning ställer till med besvär efter förlossningen! Dock kan man ju göra åtgärder under förlossningen för att minska riskerna! Tycker inte alls att jag förminskar kvinnor rädsla! Förstår mycket väl att man är rädd, men kanske finns det andra sätt att hjälpa dessa kvinnor än att just bevilja kejsarsnitt!
    Anledningen till att jag tycker att du förminskar är för att du konsekvent - även i  detta inlägg - använder begrepp som "nervös" och "rädd" och det är - som jag tidigare skrivit - något helt annat än ångest. Ts är sjukskriven för sin ångest, det säger väl lite om hur illa det är? Jag tycker också att du förminskar genom att du förutsätter att TS inte är påläst om de alternativ som finns, de flesta kvinnor som är så rädda för förlossningen som TS har stenkoll på för- och nackdelar med KS och även på vilka alternativ som finns. 

    Kejsarsnitt ska inte vara något man ska behöva försvara inför kreti och pleti. Säger man att man mår så dåligt över tanken på vaginal förlossning så ska detta inte ifrågasättas, även om vårdpersonal absolut (på ett respektfullt sätt!) kan diskutera alternativ till KS om kvinnan så önskar. 
  • puss

    Ja, dumma sjukvård som inte opererar bara för art man vill! Jävla tjafs, bara för att det är bäst för mamman och barnet liksom, spela roll.

  • puss
    Längtanefterlilladig skrev 2014-02-19 11:47:03 följande:

    Jag förstår dig till 100 %. Jag vill också ha kejsarsnitt utan medicinsk indikation.
    Eller jag har endometrios, men det räcker tydligen inte.

    Jag bor i Halmstad. Först fick jag prata med en aurorabarnmorska på förlossningen, jag var rakt på sak & sa vad jag ville- ha ett kejarsnitt. Hon tyckte det var bäst att jag fick en tid hos läkaren dagen efter.

    Väl hos läkaren möter jag inget jätte stort motstånd till att INTE få ett snitt. Men läkaren talar om för/nackdelar med både vaginalförlossning & kejsarsnitt. Det läkaren mest pratar om är att det är extra bra om förlossningen startat av sig själv för barnet då är utsatt för stresshormoner.

    Fick en tid att komma tillbaka till aurorabarnmorskan, var där igår. Jag frågade rakt ut om jag är beviljad ett snitt.
    Det är jag inte. Därför att det anses vara mer risker för mig med ett snitt än en vaginal förlossning.

    Däremot ska barnmorskan, jag, min man & min läkare skriva ett förlossningskontrakt nästa vecka.
    Jag ska få bli igångsatt på sjukhus (mer kontroll), jag ska få ryggbedövning satt direkt när jag kommer dit (utn medicin i), för att jag ska slippa höra att narkospersonalen är upptagen när jag väl vill ha bedövning.
    Så när jag känner att det är dags för bedövning så sprutar dem in det direkt.

    Sen ska de övervaka mig och barnet extra noga, jag måste gå framåt i förlossningsarbetet, alltså öppna mig 1 cm/timme, annars kommer de ta i hänsyn vad jag säger, hur jag mår, hur barnet mår & då diskutera eventuellt snitt. Vet inte riktigt om jag tror på att jag kommer få ett snitt när jag väl ber om det.
    Alla får väl snitt om förlossningen stannar av och något inträffar?

    Jag har 28 dagar kvar av min graviditet. Jag upplever mindre & mindre panik varje dag.
    Jag anser att jag fått bearbeta detta en längre tid nu. Jag har läst mycket böcker. Bland annat en bok som heter "föda utan rädsla". Den var verkligen super bra.

    Jag har extremt kontrollbehov, är LIVRÄDD att mitt barn ska dö under förlossningen, är livrädd för att ha svinont & inte kunna ha kontroll på situationen. Jag & min man har kämpat 4 år med att bli gravida & haft två missfall. Så det känns som att detta är för bra för att vara sant, något kommer hända. Så känns det.
    Ett kejsarsnitt är mer riskfritt för barnet anser jag, dock mer risker för mamman med infektioner osv.
    Men om man verkligen vill ha ett snitt så ska man få det tycker jag!

    Ett tips från mig, se dig inte!Vad du än gör, gå inte med på att träffa aurorabarnmorskan mer än engång och diskutera eventuellt förlossningskontrakt om du absolut inte kan tänka dig det. Var benhård och stå fast vid ditt beslut. Läs på om för/nackdelar med både vaginalförlossning/KS så du vet vad du pratar om. Skriv ner dina tankar, vad du är rädd för ska hända, vad du kan tänka dig.

    Jag var lite för svag, eller lättpåverkad som tackade ja till ett förlossningskontrakt. Men känner nu så här tätt inpå förlossningen, att jag iaf vill försöka föda. Och om det inte går vill jag ha ett snitt.

    Stort lycka till önskar jag dig!


    Mer riskfritt anser DU? Vad har du för kompetens?
Svar på tråden Vi som vill ha planerat snitt utan medicinsk indikation..