Jag förstår dig till 100 %. Jag vill också ha kejsarsnitt utan medicinsk indikation.
Eller jag har endometrios, men det räcker tydligen inte.
Jag bor i Halmstad. Först fick jag prata med en aurorabarnmorska på förlossningen, jag var rakt på sak & sa vad jag ville- ha ett kejarsnitt. Hon tyckte det var bäst att jag fick en tid hos läkaren dagen efter.
Väl hos läkaren möter jag inget jätte stort motstånd till att INTE få ett snitt. Men läkaren talar om för/nackdelar med både vaginalförlossning & kejsarsnitt. Det läkaren mest pratar om är att det är extra bra om förlossningen startat av sig själv för barnet då är utsatt för stresshormoner.
Fick en tid att komma tillbaka till aurorabarnmorskan, var där igår. Jag frågade rakt ut om jag är beviljad ett snitt.
Det är jag inte. Därför att det anses vara mer risker för mig med ett snitt än en vaginal förlossning.
Däremot ska barnmorskan, jag, min man & min läkare skriva ett förlossningskontrakt nästa vecka.
Jag ska få bli igångsatt på sjukhus (mer kontroll), jag ska få ryggbedövning satt direkt när jag kommer dit (utn medicin i), för att jag ska slippa höra att narkospersonalen är upptagen när jag väl vill ha bedövning.
Så när jag känner att det är dags för bedövning så sprutar dem in det direkt.
Sen ska de övervaka mig och barnet extra noga, jag måste gå framåt i förlossningsarbetet, alltså öppna mig 1 cm/timme, annars kommer de ta i hänsyn vad jag säger, hur jag mår, hur barnet mår & då diskutera eventuellt snitt. Vet inte riktigt om jag tror på att jag kommer få ett snitt när jag väl ber om det.
Alla får väl snitt om förlossningen stannar av och något inträffar?
Jag har 28 dagar kvar av min graviditet. Jag upplever mindre & mindre panik varje dag.
Jag anser att jag fått bearbeta detta en längre tid nu. Jag har läst mycket böcker. Bland annat en bok som heter "föda utan rädsla". Den var verkligen super bra.
Jag har extremt kontrollbehov, är LIVRÄDD att mitt barn ska dö under förlossningen, är livrädd för att ha svinont & inte kunna ha kontroll på situationen. Jag & min man har kämpat 4 år med att bli gravida & haft två missfall. Så det känns som att detta är för bra för att vara sant, något kommer hända. Så känns det.
Ett kejsarsnitt är mer riskfritt för barnet anser jag, dock mer risker för mamman med infektioner osv.
Men om man verkligen vill ha ett snitt så ska man få det tycker jag!
Ett tips från mig, se dig inte!Vad du än gör, gå inte med på att träffa aurorabarnmorskan mer än engång och diskutera eventuellt förlossningskontrakt om du absolut inte kan tänka dig det. Var benhård och stå fast vid ditt beslut. Läs på om för/nackdelar med både vaginalförlossning/KS så du vet vad du pratar om. Skriv ner dina tankar, vad du är rädd för ska hända, vad du kan tänka dig.
Jag var lite för svag, eller lättpåverkad som tackade ja till ett förlossningskontrakt. Men känner nu så här tätt inpå förlossningen, att jag iaf vill försöka föda. Och om det inte går vill jag ha ett snitt.
Stort lycka till önskar jag dig!