Forum 40+ - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Chockad

    Tor 20 feb 2014 18:05 Läst 2132 gånger Totalt 1 svar
    Tor 20 feb 2014 18:05

    Oj vilken vecka.
    Vet inte vilken av alla grupper jag passar in i, men jag börjar här.
    Fyllde 40 förra veckan ju.
    Har tre barn 18,13,11 år gamla samt min exmans barn som jag fortfarande har en mammarelation till fast de är 23 och 21 år gamla idag.

    Och nu är jag alltså helt oplanerat, haft kopparspiral, gravid i vecka 6-7.
    Jag och pojkvännen har misstänkt det nästan sen det kom till och jag har varit väldigt säker fast vi tog flera negativa test. Blev till sist plus och vi pratade om det och var helt överens om att ja, då får det bli bebis då, och vi var glada för det. Vi gjorde en abort 2012 som vi båda ångrat så det här kändes så rätt. Döm om min förvåning när han dagen efter gör slut med mig för att vårt förhållande stressar honom!?!?!?!       Visst han är deprimerad, han är 10 år yngre har inga barn sen tidigare. Men i min värld så försöker man åtminstone att laga det som är trasigt i en relation när man bestämt sig för att få bebis tillsammans. Kändes helt overkligt och jag har sedan dess, lördags, legat förtvivlad och sönderstressad. Haft små-blödningar och är livrädd att den lille inte ska stanna kvar. Vill verkligen ha den känner jag. Och samtidigt känner jag mig livrädd och förtvivlad att jag ska behöva gå igenom detta helt ensam, Min mellersta har en kromosomskada och kräver väldigt mycket tillsyn, så det kommer inte bli lätt utan hans stöd. Var inte så här jag föreställde mig det när vi pratade för en vecka sedan;(. Jag försöker vara förstående för hans sits. Deppad och förmodligen chockad. Men det är svårt:/. Han sa att visst vill han ha barnet. Men han verkar tro att jag är en ugn som man öppnar luckan på efter nio månader och så har man en bebis. Jag kanske är egoistisk, men jag anser nog att hans ansvar börjar redan här och nu. Oavsett vad som händer med vår relation. Att jag inte ska behöva vaara ensam i min oro nu, och att det kanske skulle vara han och inte mina stora barn som hjälper mig nu när jag mår dåligt. Usch så rörigt! Men skönt att få ur sig! Tack för att du läste!

  • Tor 27 mar 2014 17:12 #1

    Vad tufft. Hur har det gått?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll