Leva med en manodepressiv mamma

Att leva med en manisk mamma.. Söker råd, hjälp och stöd för att klara av en stabil relation med mamma.. Ibland är hon min bästa vän och allt känns så bra, det känns som om jag kan öppna upp mig om allt jag känner, hur jag mår, både bra och dåligt och hon stöttar mig. Veckorna går och helt plötsligt släpps en bomb.. Det kan handla om att jag berättar att jag är trött och sovit dåligt en natt eller att jag frågar om jag kan få låna lite pengar.. Då vänder allt, allt förstoras upp hundra gånger och hon letar efter faktorer till varför jag inte har sovit eller inte har pengar kvar.. Hon kan Tro att jag har fått en depression eller lagt alla mina pengar på min pojkvän som hon ibland accepterar och är trevlig mot, för att senare rent ut sagt hata honom och spy så mycket galla över honom som hon kan. Att allt är hans fel .. Varför hon gör så här och inte lägger av när jag blir ledsen, eller ens lyssnar på mig när jag pratar, är ett stort frågetecken. Det har hänt till och från i hela min uppväxt, utan att jag förstått varför och vad jag gjort för fel.. Vissa dagar, veckor och månader var underbara under uppväxten, jag var lycklig, älskade min familj och var min mammas bästa vän.. Andra veckor släpptes bomben. Det kunde handla om att jag inte diskat en kastrull efter mig som allting började. Jag var då dum, uppkäftig, odräglig, skötte inte skolan, var inte värd min dåvarande pojkvän pga mitt beteende.. Det var småsaker hon Hållt inne på länge, hon mådde ibland inte bra psykiskt och visste väl inte vart hon skulle göra av allt det onda inom henne. Vad vet jag? Bråken urartade alltid och jag både skrek, slogs och stack hemifrån.. Då kunde hon ringa och antingen be mig komma hem snällt eller så hotade hon med att "vänta du tills pappa kommer hem" .. Kunde hon inte få tyst på mig själv så fick pappa göra det. Han fick bli den stränga i föräldrar rollen, den som skällde.. Vi kunde sitta flera timmar i soffan och jag fick bara lyssna, fundera på och försöka ta in vad jag gjort för fel!! Så att jag kunde ändra mig och be mamma om ursäkt. Jag ville inte ens be henne om ursäkt !! Pappa gjorde nog detta för att hålla mamma lugn och så hon kunde Vara den fru hon alltid varit mot honom. Kände han sig skyldig att lugna hennes maniska beteende och ta bort de faktorer som gjorde henne upprörd?