Har alla barn rätt till sin/en mamma?

Men i praktiken kommer det ju bli så att barnet aldrig kommer ha någon mamma. Det är ju inte alla gånger det går att ta reda på vem den riktiga mamman är, och även om man gör det kommer man kanske kunna träffas en gång i hela livet. Varför tycker du inte att en mamma är viktig? 

Hur får det ihop det till det? Mitt resonemang består uti att alla barn har rätt till en mamma. 

Det som ska diskuteras är motsättningen mellan det eventuella intresset för ett barn att ha en mamma (skriver eventuellt eftersom en del uppenbarligen tycker det är sak samma huruvida de har en mamma eller inte) och mäns rättigheter att adoptera barn (vilket alltså leder till att barnen inte har någon mamma)? Men ja, i allmänhet tycker jag att mammor är viktigare för barn än pappor - men det är fortfarande inte där kärnfrågan ligger. 

Jo, för då ska barnet få nya föräldrar. Adoption är alltså en helt unik situation där ett lands myndigheter/de juridiskt ansvariga över ett barn har rätt och möjlighet att välja vilka som ska bli ett barns föräldrar. Det barnet har redan förlorat två av sina föräldrar, och jag har inte fått ett enda vettigt argument för varför man då ska bestämma att det barnet aldrig ska få chans att ha en mamma. Ser du skillnaden mellan att en mamma dör och pappan blir kvar och att ett barn har inga föräldrar? 

Ditt mittersta stycke visar bara att du talar utifrån eget intresse. För självklart hade ditt eget liv påverkats i mycket negativ riktning om din mamma aldrig hade funnits eller om du hade haft 100 föräldrar, hur älskad du än varit. 

Det tycker inte jag. Om ett barn har förlorat sin mamma genom att hon dött eller inte är i stånd att ta hand om sitt barn, är det en självklarhet att den mycket viktiga pappan tar hand om sitt barn. 

De som främst förespråkar att män ensamma eller i par ska få adoptera är vita, västerländska homosexuella män. Detta har jag kommit fram till att följa debatten och se vem/vilka som debatterar vilka frågor. På samma sätt som det i allmänhet är vita, västerländska heteropar som debatterar rätten att adoptera samt surrogatmödraskap (vilket är närbesläktat adoptionsfrågan). Alltså rika, vita personer som debatterar utifrån sin synvinkel, att de ska ha rätt till någon annans barn. Det är deras röst som hörs. Det är inte de adopterade barnens eller de biologiska föräldrarna som hörs. Homosexuella vill att man inte ska vara "homofobisk", utan enbart se till deras rätt att adoptera någon annans barn. Trots att samma personer gärna pratar sig varma om strukturer/genus osv vill de inte diskutera det faktum att de som vita, västerländska män ska rätt till fattiga kvinnors barn och anser sig ha rätten att välja bort barnens möjlighet att ha en mamma. 

Det där stämmer inte riktigt. Adoption handlar till största del om efterfrågan på barn, inte om barns behov av att bli adopterade. 

Det är möjligt att det är kvinnorna som hörs mest. Även kvinnor som vill adoptera drivs förstås av sina egna intressen. Men det är män som kämpar mest för rätten att få göra barnen moderslösa, och eftersom jag som sagt anser att alla barn har rätt till en mamma blir väl det något mer illa. 

Ja jag utgår från normen som är att en mamma är viktig för ett barn och att de flesta antingen är glad att de haft sin mamma eller önskar att de hade haft en. Vad tycker du att vi ska utgå från? 

Det är inte alltid fel, och nej det borde inte förbjudas, däremot diskuteras och ifrågasättas. Sällan görs det med barnets bästa i åtanke, utan det är föräldrarnas behov av någon annans barn som styr. Alternativ och konsekvenser är inte intressant att belysa för de som vill adoptera.