Många letar namn på sina barn (typ småsyskon) så att de ska passa ihop med det namn som storasyskonet redan har. Ibland ska det helst också börja på samma bokstav.
Varför, undrar jag? För vems del ska namnen låta bra ihop eller börja på samma bokstav?
Undrar också över det där.
För min del råkar jag älska namn på M och nästa kommer troligen också börja på M. Men får jag fler barn känns det bara fånigt. Ska ju låta bra att rabbla alla tillsammans men blandar gärna lite.
Jag är lite kluven. Låter namnen för lika är det bara nej men de får gärna ha samma tema.
Därav känns det omöjligt att hitta ett namn som matchar min sons. Får inte vara för olikt men gärna samma stuk.
Får inte vara för likt menar jag!
Har ställt mig själv samma fråga, varför är det så viktigt att namnen matchar men jag har inte kommit fram till något bra svar och kan inte förstå hur det kan vara viktigt.
Det ligger nog en psykologisk komponent bakom. Att vi är en familj som hör ihop - namnen blir en symbol för det. Är det inte samma sak med efternamn, att det kan kännas bra att alla familjemedlemmar har samma efternamn? För att markera en grupptillhörighet i familjen.
Dessutom så är det lättare att uttala namnen om det passar och det inte känns som att tungan vrickas av att tala om vad barnen heter. En estetisk känsla av att matcha, på samma sätt som att välja ut kläder som passar ihop. Jag tycker inte att det är konstigt att välja namn till sitt barn och samtidigt ha i åtanke hur det kommer att låta tillsammans med ett äldre barns namn.
Sama bokstav så behover man inte märka om kläder som ärvs.
Jag fick höra av en kollega att namnet jag valde till trean inte passade med syskonens namn. Jag svarade då att det inte är en kull valpar. De kommer ju inte att leva livet som en trio, utan det handlar i så fall mest om att det ser snyggt ut på julkorten.
Jag antar att man väljer matchande namn för att man ser syskonen som en grupp och att man vill visa att de hör ihop.
Jag tycker namn på samma bokstav är jättemärkligt, det låter typ som hundvalpar, men däremot ska namnen vara av lite samma typ tycker jag. Typ om en heter något modernt usa-namn som Melissa och den andre ett gammalt svenskt namn som Nils blir det ju rätt konstigt.
Alla gör väl som de vill. Att man vill att de ska passa ihop är inget konstigt. Är det inte viktigt är det också ok. Vi ville det lite grann. Båda barnen har namn som betraktas som gubb/tantnamn (jag ser det som vanliga "riktiga" namn) hela familjen har namn med 5 bokstäver. En symbol för vår kärnfamilj.