Kela1981 skrev 2014-08-07 07:16:21 följande:
Usch! Känner mig urlakad, utschasad och fullständigt färdig. Vår prinsessa är sju veckor och jag undrar när man ska börja njuta av det som alla säger är så fantastiskt. Det är klart att hon är fantastisk och när de där leendena kommer så blir man ju helt knäsvag. Men hur hanterar man sömnbristen egentligen? Och då har vi ändå en hyfsat lätt bebis tror jag.
Första "bråket" med sambon kom nu klockan 6 på morgonen så där gick den dagen åt skogen. Vill bara sätta livet på paus och få lite andrum. Sitter bara och gråter och vill inte mer. Är det så här det ska vara?
Förlåt men jag behövde bara kräka av mig lite...allting känns lite tufft just nu.
Åh du är verkligen inte ensam! Gud vad uppfriskande att fler känner precis så. Jag råkade skriva en liknande status på Facebook för ett tag sen och jääääklar vad folk har åsikter! "Det är den bästa tiden i livet", "njuuuuut av bebislivet", "det är så fantastiskt". Men fan man sover inte, man hinner knappt äta frukost och lunch vissa dar och duscha är inte ens att tänka på förrän karln kommer hem från jobbet. Och graviditeten som alla säger att "åååh det är så mysigt!", vart då nånstans? Stor och klumpig, obekvämt, kissar konstant och man kan knappt knyta skorna, halsbränna från helvetet, matvanorna blev helt upp och ner...och alla såna åsikter förstår folk omkring en inte alls.
Sen har jag bestämt mig för att jag bara vill ha ett barn för killen har 2 sen innan så vi är redan 5 i familjen. Och det vägrar folk acceptera. "Jaja, vänta du bara...det kommer en till om ett tag höhö". Men fan, lyssna på vad jag säger!! Jag älskar min dotter och jag älskar även min karriär så jag vill hinna våda delarna. Vi lever trots allt bara en gång och jag vill inte bli en småbarnsmamma som upptäcker om 18 år att oj, vart tog tiden vägen. Nä, fan folk måste respektera andras val och åsikter utan att lägga sig i.
Nu kämpar vi på och hoppas man kan njuta av att barnen får rutiner och vår sömnbrist blir obefintlig snart ????