Någon att prata med

Vad är det som tynger dig i kväll då TS

Oj, vad den lilla frågan fick det att snurra i skallen! Hehe

 Nej, jag vet knappt, allt möjligt och ingenting... Jättesvårt att sätta ord på. Grubbel, grubbel. 

 Ibland önskar jag bara få göra utlopp av mina känslor, men det går inte nu när jag har ett litet barn. På sätt och vis ska jag vara glad att det är det som räddar mig, men samtidigt vill jag bara få ... göra något dumt, skulle vara så skönt, hur sjukt det än låter. 

Du då tycker jag att det lilla barnet är en livförsäkring... Är det självskadebeteende med i bilden eller är det självmordstankar?  Vad grubblar man om klockan 01 på natten en vardagskväll då?

Precis, och det är jag så tacksam över, egentligen. Grejen är att under graviditeten så kunde jag inte längre göra mig illa... det satte bara stopp, men nu har det börjat igen. När jag blir frustrerad slår jag till mig själv eller biter mig... Vill inte göra så framför mitt barn. 
 Jag vet inte, får lust att skada mig, ta något eller bara dricka... Vilket jag inte skulle göra med barn i närheten!! 
 Självmordstankar kommer inte så ofta, men det händer. Men det är mer som en fantasi och verkligen inget jag verkligen vill på riktigt. Fast jag tänker ofta på att nu har jag ett barn och måste fortsätta leva mitt liv, känns konstigt för egentligen är jag så lycklig!

 Jag stressar och oroar mig över jobb, lägenhet, mitt liv, min partner och vänner jag knappt har längre... över mina känslor jag inte kan hantera. Att jag egentligen är så lycklig och glad, men ändå kommer demonerna! Jag är så förvirrad!!!!

Precis, och det är jag så tacksam över, egentligen. Grejen är att under graviditeten så kunde jag inte längre göra mig illa... det satte bara stopp, men nu har det börjat igen. När jag blir frustrerad slår jag till mig själv eller biter mig... Vill inte göra så framför mitt barn. 
 Jag vet inte, får lust att skada mig, ta något eller bara dricka... Vilket jag inte skulle göra med barn i närheten!! 
 Självmordstankar kommer inte så ofta, men det händer. Men det är mer som en fantasi och verkligen inget jag verkligen vill på riktigt. Fast jag tänker ofta på att nu har jag ett barn och måste fortsätta leva mitt liv, känns konstigt för egentligen är jag så lycklig!

 Jag stressar och oroar mig över jobb, lägenhet, mitt liv, min partner och vänner jag knappt har längre... över mina känslor jag inte kan hantera. Att jag egentligen är så lycklig och glad, men ändå kommer demonerna! Jag är så förvirrad!!!!

Har nästan aldrig kunnat sova om nätterna, men dagarna vill jag helst sova genom... 

Ja men det är inte lätt det här med självskadebeteende, det är ju ett sätt att få ut ångest på och i mitt tycke ett lite sämre vis. Det bästa vore väl om du kunde omkanalisera ångesten till ett annat uttryckssätt. Att ta ut ångest som gråt eller ilska eller vad som helst.
Du skall passa dig för spriten för då kan du få problem med tex soc om det vill sig illa. Egentligen tycker jag att du borde söka hjälp. Har du någon underliggande diagnos typ Borderline där självskadebeteende inte är helt ovanligt inom ramen för diagnosen. Hur gammal är sonen dottern? Är det första barnet eller har du fler?
Har du fått någon form av förlossningsdepression som ligger och gnager eller vad?

TS du kan skatta dig lycklig du sover i alla fall på dagarna...

Har hållt på med det länge, aldrig skurit mig eller så, utan reflexmässiga saker som jag nämnde, oftast i samband att jag bråkar med någon, jättepinsamt i efterhand men kan inte rå för det just då. 
 Det är vad jag gjorde, speciellt som gravid. Men börjar bli trött på att bara andas genom det och vara så förbaskat lugn, och är rädd för att gråta för att mitt ex blev arg på mig då. 
 Nej, dricker inte alls mycket nu, men det känns så inom mig att jag bara vill klunka i mig både det ena och det andra, finns en del alkohol här, men rör det ändå inte. Jag sökte hjälp för ett tag sedan, men de tyckte jag bara var lite ledsen så orkade inte gå tillbaks, men får nog lov med det snart.  Jag har asperger, men undrar om det är något mer grovt också....
 Min son är åtta månader nu, mitt första barn. Var rädd för att det skulle bli såhär när jag blev gravid, men plötsligt blev jag så lugn. Har aldrig varit så harmonisk som gravid, åh, vad jag var på topp då! 
 Har också tänkt på det, men i början var allt frid och fröjd, det var runt 4-5 månader det började, men lugnade sig, och kom igen. Men sen har jag alltid varit såhär upp och ner hela livet. Så jag vet inte. 

 Nja, kunde det när pojken somnade så fort han fick tutte, men nu vill han upp och leka så fort solen skiner... Så han skallar mig så jag har inget val. Sen sitter jag halvdöd och väntar på att han ska sova middag... Har ingen ork. Vågar inte gå ut ensam och göra något heller. 

Har du haft någon kontakt genom Aspergerforumet kanske. Där finns ju folk med samma problematik. Nackdelen är ju att de har just samma problem. Ja men då är gravid kanske något du skall vara då konstant eftersom du blir harmonisk av det. Nej men jag tror att när du lider av asperger så har du behov av rutiner. Försök att tvinga dig att sova om nätterna åtminstone halva natten så att du får sömn. Hjärnan behöver vila speciellt gärna nattetid. Om du sover blir du utvilad och mår psykiskt bättre.
Vidare är det inte bra att sova under dagen, nu vet jag inte hur grov AS du har men antar att du normalt kan jobba så att du inte behöver assistenter att klara vardagen. Ät frukost, lunch  och middag på regelbundna tider och intag en varierad kost. Nu när du är mamma ledig så kan du väl söka ta dig ut till lekparker eller MILF dagverksamheten/öppna förskolan för att träffa andra som är hemma dagtid och på så vis knyta nya kontakter till vänner.
Du skriver att du inte vågar gå ut, innebär det dag som natt eller vad? Skaffa en hund som stöd för att ta dig ut. Det är ju en social fobi där också så kanske du kan börja gå i terapi och få lite KBT hjälp att arbeta med fobin.

Jag försöker bli av med ett beroende, första natten ren och abstinensen är total, ångesten likaså.

Puh vilken typ av beroende är det då sprit, droger, läkemedel, sex eller vad?

Fy antar att det har någon grund i någon tidigare smärtproblematik, det händer ju att folk blir fast i ett beroende. Men du skall se att det går bra. Abstinens är ju något av det jävligaste som finns. Jag lider med dig.

Jag har ingen att snacka med.

Presentation!

http://miamiamia.bloggplatsen.se

HEJ! jag är en seriös kvinna på 43 år, som har gett upp hoppet nu om den stora vänskapen. Jag har hela tiden sökt vänner här, men i bakhuvudet har ju ändå det lilla hoppet funnits att hitta vänner, men har förstått nu att det är helt omöjligt, när man väl TROR att man hittat en vän som är seriös, så kör vännen kniven i hjärtat på en, så jag ger upp det finns ingen mening att ödsla energi på att TRO att man ska hitta vänner i sitt liv! Då kan man lika bra vara ensam o ensam och försöka lära sig att leva med det, så gott det går. för vem vill bli sviken o sårad gång på gång??? Inte jag i alla fall. Har blivit den en sista gång nu vänner hör gärna av er!!!!!! Sköt om er! Och som jag skrivit innan om ni bara tänker något annat så stick i från min  profil, här har ni inget att hämta!

Fritid:
JA PÅ SOMMAREN ÄR DET JU  SOL O BAD SOM GÄLLER, VINTERN ÄR DET MYSIGA KVÄLLAR MED LEVANDE LJUS  MEN VEM GILLAR INTE DET???  ÄR JU EJ MYSPYSKVINNA SOM ÄLSKAR MYSIGA HEMMAKVÄLLAR MED GOD MAT O BARA MÅ BRA TILLSAMMANS.

Resa:
SKULLE VILJA RESA TILL ETT VARMT LAND MED FINA STRÄNDER FÖR JAG ÄLSKAR ATT SOLA. 

Klotterplank:
ALLA  OSERIÖSA VÄNNER  SOM BARA TÄNKER GÖR ER INTE BESVÄR ATT SKRIVA TILL MIG JAG ÄR INTE ETT DUGG INTRESSERAD.SÅ NI KAN BARA LÄMNA MIN SIDA IGEN TACK. HÄR ÄR DET SERIÖST SOM GÄLLER.VORE JÄTTE KUL OM NI ÄR INTRESSERADE AV ANDLIGHET FÖR DET ÄR JAG.

HAR TYVÄRR DÅLIG ERFARENHET AV DETTA MED VÄNNER SIDOR HAR RÅKAT UT FÖR EN MASSA SJUKA OSERIÖSA VÄNNER SOM INTE ENS SKULLE FÅ VARA PÅ EN VÄN miaSIDA. MEN OM DU ÄR MOTSATSEN SÅ BEVISA FÖR MIG!

/[email protected]