Min sambo pratar knappt med mitt barn, är så ledsen!

Ochdu har utsatt ditt barn för dettas 3 år??

Ok förlåt det lät kanske lite hårt... Men jag tycker faktiskt det är lite förvånande. I ditt ansvar som förälder ingår även att inte låta ditt barn kontinuerligt utsättas för personer som fryser ut det. Givetvis är det inte bra för ett barn att bli ignorerad av sin bonuspappa genom livet.

Jag tycker du ska ta en ordentlig diskussion med din sambo och om han inte vill/kan förändras så bör ni kanske gå skilda vägar.

Alltså om du verkligen vill stanna med honom... Du kan ju försöka ge honom en chans om du vill. Men då måste ni ju kunna prata ärligt och öppet om det här. Jag tror du måste förklara exakt hur du känner. Och sen måste du kunna lyssna på honom utan att döma och anklaga hela tiden. Sen kanske ni kan hitta någon balans som kan passa hela familjen.

Men att tro att han helt ska förändras är nog lite naivt. Risken är väl att du inte kommer att vara nöjd med små förändringar och då kanske han blir uppgiven och inte tycker det är lönt att försöka eftersom du ändå aldrig blir nöjd. Det är ju det som är risken när två individer står väldigt långt ifrån varandra i en fråga. Så det kan kan ju vara en ganska lång process, och det är kanske inte så schysst mot ditt barn. Personligen så tycker jag ju att 3 år redan är alldeles för länge i ett litet barns liv...

Men om du nu vill försöka så kan du nog inte ha allt för höga krav. Utan mer sunt förnuft och allmänt hyfs är kanske en bra start. Att han ska ta egna initiativ till att hitta på något med barnet känns avlägset. Och är kanske inte heller nödvändigt...

Men som sagt... Risken är nog att ditt barn känner av att hon inte är helt önskad, du inte är nöjd och din sambo känner sig pressad och otillräcklig... Och är det då inte bättre att hitta någon annan...?