Inlägg från: Anonym (petra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (petra)

    Min sambo pratar knappt med mitt barn, är så ledsen!

    Har varit tillsammans med min sambo i drygt 3 år. Märkte redan från början att han inte var någon barnmänniska, han har svårt att ta barn helt enkelt, verkar inte som att han vet hur man ska umgås med barn överhuvudtaget.

    Han accepterar mitt barn, men inte mer än så. Han pratar i stort sett aldrig med han/hon. Han bryr sig helt enkelt inte om någonting som har med mitt barn att göra. Detta gör mig så ledsen att det känns som att jag inte orkar mer.

    Han åker till sin familj för att göra roliga saker med sin lillebror (men även med honom är han fåordig), men med mitt barn kan han inte göra ett dugg.

    Ligger han och jag i sängen på helgmorgnarna och mitt barn kommer in och vill lägga sig igämte oss. Då går han bara upp från sängen och så blir vi kvar där ensamma. Sitter han och jag i soffan och mitt barn kommer så sätter han sig någon annanstans.

    Samtidigt tycker jag om honom, men och andra sidan tycker jag att han är en skit.

    Ofta får jag känslan av att han inte är medveten om hur han beter sig, han har inte förmågan att se det. Då skulle han ju kunna anstränga sig lite mer. Jag skulle skämmas om jag betedd mig så. Men han verkar inte kunna se det.

    Hur ska jag göra??, vet varken ut eller in!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-19 14:33
    När vi gör saker tillsammans tex åker och badar, så är det som att jag och mitt barn är ensamma, han pratar knappt då, det är hela tiden jag som får svara på mitt barns frågor, jag som får vara med i vattnet, han tar inga initiativ alls.

  • Svar på tråden Min sambo pratar knappt med mitt barn, är så ledsen!
  • Anonym (petra)
    Anonym (???) skrev 2014-07-19 14:31:47 följande:

    Ochdu har utsatt ditt barn för dettas 3 år??


    Ska du börja hacka på mig nu??

    Jag tar hand om mitt barn på bästa sätt, ger det all kärlek det behöver. Det är en glad liten unge jag har, inte så liten längre förresten.
  • Anonym (petra)
    Anonym (petra) skrev 2014-07-19 14:34:34 följande:
    Ska du börja hacka på mig nu??

    Jag tar hand om mitt barn på bästa sätt, ger det all kärlek det behöver. Det är en glad liten unge jag har, inte så liten längre förresten.
    Barnet har dessutom bra kontakt med sin pappa som h*n träffar regelbundet.
  • Anonym (petra)
    Anonym (Asdf) skrev 2014-07-19 14:35:03 följande:

    Usch, jag hade ALDRIG flyttat ihop med en som behandlade mitt barn så. Skulle barnet verkligen må bra av att växa upp i ett hem där en av de vuxna undviker barnet som någon sjukdom? Obestämd

    Eftersom du redan flyttat ihop med denna man OCH bott med honom i 3 år... har du pratat med honom om detta? Det hade nog varit lättare att ändra ett sånt beteende i början.


    Nä det hade inte jag heller gjort om jag vetat hur det varit idag. I början är man nykär, dum och naiv.

  • Anonym (petra)
    Rainbow gg skrev 2014-07-19 14:35:11 följande:

    Han kanske tänker att han ska flytta på sig så han inte stör närheten mellan ditt barn och dig.

    Om han ändå är fåordig i vanliga fall så varför skulle han vara mer verbal med just ditt barn?

    Har du frågat sambon "kan inte du ta Kalle och köpa lite glass?" Du vet, uppmuntra, ge förslag.


    Nej, men han gör ju i alla fall saker med sin lillebror till skillnad mot mitt barn.

    Jag tycker jag har uppmuntrat men samtidigt blir jag aldrig nöjd med det, vill att han ska kunna ta egna initiativ.

    Jag levde ihop med en annan man innan denna, och han var helt underbar med mitt barn, lekte med det, nattade det, läste för det, listan kan göras lång...

  • Anonym (petra)
    Anonym (c) skrev 2014-07-19 14:39:41 följande:

    Men fy! Har bara läst trådstarten. Tycker ordentligt synd om ditt barn som blir ignorerad på det viset.


    Visst är det synd om mitt barn, därför känner jag att nu får det vara nog. Vi kan inte leva såhär längre. Det är därför jag skriver här för att få råd, ska jag bryta rakt av bara, eller kan jag göra något drastiskt för att försöka få det att fungera.
  • Anonym (petra)
    Anonym (?) skrev 2014-07-19 14:40:21 följande:

    Kanske leva särbo? Om du nu vill vara tillsammans med honom?


    Det är ju ett alternativ, men vet inte om jag kan bli nöjd med det. Vill ju gärna ha en man som är engagerad också i mitt barns liv. Sedan vill jag ha fler barn och som läget är nu kan jag inte tänka mig att skaffa det med honom.
  • Anonym (petra)
    Rainbow gg skrev 2014-07-19 14:45:36 följande:

    Alltså.. alla är ju olika. Jag hade inte heller försökt prata med någon annans unge eller ta den på spontana aktiviteter även om det var min sambos barn. Det finns inte i mig och jag skulle bli väldigt obekväm av att tex ligga i samma säng eller sitta precis bredvid barnet. Och är det ens konstigt att man behandlar sitt egna syskon annorlunda än någon annans barn?

    Att du hade en kille innan som tyckte om barn har väl inte med någonting att göra, alla är inte likasinnade.

    Om du är missnöjd så får du väl göra något åt situationen.


    Ok, så att min sambo inte pratar med mitt barn är helt normalt då enligt dig? Inget som varken skadar mig eller barnet?
  • Anonym (petra)
    Anonym (???) skrev 2014-07-19 14:47:08 följande:
    Ok förlåt det lät kanske lite hårt... Men jag tycker faktiskt det är lite förvånande. I ditt ansvar som förälder ingår även att inte låta ditt barn kontinuerligt utsättas för personer som fryser ut det. Givetvis är det inte bra för ett barn att bli ignorerad av sin bonuspappa genom livet.

    Jag tycker du ska ta en ordentlig diskussion med din sambo och om han inte vill/kan förändras så bör ni kanske gå skilda vägar.
    Och du har ju rätt, det är klart mitt barn inte mår bra av att ignoreras. H*n visar inte som att det är något problem, men jag tror ändå att h*n känner sig ignorerad och det blir ju lättare när h*n blir lite äldre och kan sätta ord på hur h*n känner. H*n är 7 år.
  • Anonym (petra)
    vampyria2 skrev 2014-07-19 14:54:30 följande:
    Har du lyft frågan hos din sambo, har han fått chansen att tänka till och ändra på sig, vill du att han ska göra det så är det nog bäst att du öppnar munnen och säger det till honom efter som han inte verkar tycka att det är något problem.

    Det är något som i det stora hela faktiskt gör ditt barn illa, att bo med någon som behandlar en som luft är inte bra för ett barn även om de har en fantastisk mamma och pappa som tar hand om en, tro mig jag pratar med erfarenhet här, så super bra att du ser det hela och försöker få till en förändrign.

    Jag får en känsla av att han inte är så gammal, har jag rätt eller? Han kanske bara behöver en puff i rätt riktning så älskar du honom så tycker jag att du ska försöka få honom att förstå i vilket fall.
    Har du några tips på hur jag kan lägga fram det för honom? Kan jag börja ställa lite krav på hur jag vill att det ska vara?
Svar på tråden Min sambo pratar knappt med mitt barn, är så ledsen!