allt blev en katastrof
Jag är 20 år och min sambo sedan 1,5 år tillbaks är 19 år. Jag ska börja plugga nu till hösten (en 3-årig utbildning) och sambon hade fast jobb. Vi bor i ett litet fint hus och väntar nu vårt första barn som i skrivande stund snart bara har halva tiden kvar innan han planerar födas.
Barnet var inte planerat. Jag använde p-piller men det gick tydligen ändå. Vi hade tänkt skaffa barn så fort vi båda hade fast jobb eftersom vi båda ville ha barn tidigt, det blev tidigare än vi väntat oss men vi var båda överens om att behålla det lilla miraklet. Upptäckte graviditeten sent, i vecka 15 så jag hade inte jättemycket tid att fatta beslutet på. Vi båda var iallafall glada och nöjda och vi längtade så mycket. Gick på ultraljud tillsammans där vi fick se en frisk och mycket rörlig liten kille. Vi båda grät av lycka och var så glada.
Igår fick sambon veta att han tappat jobbet, de hade för många anställda och sparkade därför 3 st. Det är såklart ett stort problem då det komplicerar mycket. (Kan tillägga att chefen var en mycket speciell man som inte direkt gick att resonera med men som hade "lovat" sambon jobb i iallafall 10 år).
Vad värre är, sambon har helt plötsligt vänt om totalt. Han säger saker som "det blir ett helvete när den där jävla idioten kommer ut" Och att han inte tänker vara någon pappa. Han har föreslagit abort men det är självklart försent nu (är i v.26). Han har tillochmed sagt att jag kanske ska äta något gift eller "ramla över en sten på magen" så att ungen dör.
Det tär på mig så otroligt mycket, jag älskar redan mitt barn och visst förstår jag problemet i att han plötsligt blivit arbetslöst men det finns ju inget att göra åt? Det finns bidrag att få och förhoppningsvis får han kanske ett nytt jobb (han är utbildad).
Blir så ledsen av allt och saknar tiden då vi båda pratade i munnen på varandra om hur roligt allt skulle bli, nu är han bara förbannad hela tiden och det tar såklart bort mycket av min glädje.
Någon som har något tips på vad man kan göra? Är så desperat just nu :(
