får man neka träning av funktionshindret barn?

Är du ensam med sonen? Kanske någon släkting kan avlasta lite och hjälpa till med träningen?Förstår att det är tungt,samtidigt vill man ju det bästa för sina barn.Kram och lycka till.

Vem tänker du dig ska göra det?

Kanske ansöka om vårdnadsbidrag /personlig assistent?

Förstår att det är mycket och krav är det nog knappast vem ska tvinga dig?

Antar att det är för sonens bästa?

Prata med habben om hur DU mår och att du behöver avlastning antar att pappan är ute ur bilden?

Dessa övningar är för att ditt barn ska bli bättre, må bättre. Det är inget de har gett dig för att djävlas! Som föregående skribenter har skrivit innan, försök få hjälp! Antingen från någon i din närhet eller från myndigheterna. Du behöver det. Ditt barn behöver det.

Tänk även på att övningarna är inget som någon säger du måste göra. Det är valfritt för dig om du gör dem eller inte. Men det är också du som får stå med följderna. Följerdu rehabiliteringsplanen så hjälper du ditt barn till att rehabiliteras och därmed ett bättre liv. Följer du den inte så hindrar du ditt barn från att bli så frisk som det är möjligt. Så det är helt upp till dig hur du vill ha det och vad samvetet tycker är ok

Det är ju ingen kravlista. Det är ju förslag på träning för din sons skull, men vet du, ibland behöver man bara få vara förälder till sitt barn också. Inte känna att man jobbar hemma också. Om du tror att din son fixar att inte träna ett par veckor så strunta i det. Umgås och vila istället. Gör det något om du börjar med träningen i augusti istället?

Kan inte träningen genomföras lite överallt eller behöver ni en massa saker för att det ska fungera. Det är ju för sonens bästa men han måste förstås ha föräldrar som mår bra annars hjälper det ju inte honom ändå. Träba det ni orkar och kan när ni är iväg, se det inte som träning mycket lek blir ju också träning.

Det klart att ingen kan tvinga dig till att träna uttal med ditt barn.

Men rådet du fick om vårdbidrag tycker jag var bra! Vi har ett halvt vårdbidrag för vår son med autism och adhd. Det gör att jag kan vara ledig en dag i veckan, och istället ägna mig åt sånt som tar extra tid med sonen, t ex brukar jag försöka boka in alla möten med hab, bup och skola på dessa dagar.

Känner igen mig. DU känner ditt barn bäst, habben verkar en del (framförallt de som inte har några handikappade barn och aldrig har behövt ha med stället att göra, har flera såna i min krets...) tro är någon slags mirakelinstitution som vet bäst i alla lägen och följer man inte till punkt och pricka så är man en usel förälder som inte vill sitt barns bästa.

Kuggfrågorna är: tycker du att ditt barn utvecklas/blir bättre av övningarna som habben föreslår? Om ja, hur mycket "tappas" av att avstå under semestern? Ta beslut utifrån det. Om nej, varför lägga tid och energi på det övht?

Vi har nu bestämt att avsluta kontakten med habben och göra som vi tycker funkar bäst. Vi är experterna på vårt barn, inte habben som bara är en konsult man får träffa några gånger om året och som babblar på utifrån ett teoretiskt barn.

Tack för svaren Dimisi, tänkasjälvärstörre, Lottaf och Sous. Det är så lätt att bara springa på alla bollar och det slutar med att varken jag eller sonen har något liv längre. Just den här träningen är enligt min uppfattning onödig. Vi har tre andra medicinskt motiverade träningsprogram som vi gör dagligen. Barn måste få vara barn också. Det är jobbigt att säga nej och vara besvärlig, men jag hade faktiskt inte bett om det. Och om de inte kan tvinga oss så...

Din upplevelse av habben är förstås din, som ingen ska ta ifrån dig. Men jag har jobbat på hab och vet hur det är att ha extremt lite tid för varje förälder/barn, och att det ofta inte blir till så mycket hjälp. Detta är inte den enskilda hab-anställdas fel! Gå högre upp och klaga, fastna inte i att kritisera de enskilda du träffar. Jag kände mig alltid dålig på hab då jag inte fick tid att riktigt sätta mig in i varje barns situation och än mindre komma på bra lösningar. En timme här och där gör inte mycket skillnad, med frustration både för förälder och oss personal. Gör habpersonalen en tjänst och klaga högre upp!!

Hej!

Vårt problem med habben var inte så mycket den lilla tid man fick, utan att innehållet inte var till speciellt mycket nytta. Det var ju knappast tal om någon sjukvård eller träning utan mer en dålig konsulttjänst. Vi har träffat flera på hab (har barn med flera olika svårigheter/handikapp) och det var alltid samma. Säkert jätteduktiga på teoretisk kunskap och vad som står i böcker men jag undrar hur många av dem som levt dygnet runt med ett handikappat barn? Inte så många skulle jag gissa för det de hade att komma med var ju nästan aldrig nånting som var förankrat i en verklighet... Framförallt inte när man började ta in i ekvationen att det handikappade barnet lever i en familj där hänsyn också ska tas till att föräldrar måste ha tid/ork även till att inbringa inkomst, hjälpa andra barn och ha tid att ta hand om äktenskapet. Ibland verkade habben tro att vi inte hade några andra sysselsättningar och kan sitta och laminera bilder till bildstödet dygnet runt. Och bildstödet funkade aldrig iaf. Yttrade man det lät det antydas att vi inte ville barnets bästa för det finns väl någon skolbok där det står att barn med vårt handikapp blir bättre av bildstöd. Tyckte eg aldrig vi fick gehör för vad VI tyckte funkade och inte.

Ja så kan det ju förstås ha varit, som du skriver, att de inte hade kunskap på det praktiska planet. Men min erfarenhet (min egen och dåvarande kollegers) är att den kunskap jag har, ochs om jag vill förmedla, visst sträcker sig över det praktiska planet. Det tar dock betydligt mer tid i anspråk att på djupet lära ut och inspirera och motivera, än den tid som gavs. Vi hann i princip bara lyssna på föräldrarnas frågor, börja på lite teori och sen var tiden slut. Vi hade behövt flerdubbelt den tid man som habpersonal har möjlighet att ge. Allt fler familjer söker stöd på annat landsting, eller privat hjälp istället men det är det ju inte alla som har råd med tyvärr. Hoppas ni får den hjälp ni behöver till slut!