Boendetvist, hur ska jag göra?
Jag vill separera från min sambo. Vi har två barn tillsammans, 3½ och snart 2 år gamla. Jag kommer att flytta till annan ort 4 mil från där vi bor nu. Jag vill att barnen har sitt stadigvarande boende hos mig.
Detta då jag anser att jag är deras primär-förälder. Jag har tagit all föräldraledighet själv och har även varit den som tagit hand om barnen mest. Det är jag som sköter markservice och tar allt ansvar och ordnar allt praktiskt. Det är mig barnen gråter efter när de är ledsna, det är jag som går upp på nätterna med dom osv. Min sambo har bara fungerat som en stand-in när jag bett om det, annars har han hållt sig i bakgrunden. Och så har han av bekvämlighetsskäl velat ha det. Detta är en av orsakerna till varför kärleken tagit slut och att jag är där jag är idag.
Iallafall. Nu när det pratas separation så vill sambon plötsligt ha barnen, varannan vecka dessutom för det är mest rättvist anser han. Jag håller inte med. Jag anser att det bästa för barnen är att de har en fast punkt och att två dagis inte är att rekommendera. Jag vill att barnen bor hos mig och är hos sin pappa varannan helg tors-sön. Sen får han givetvis ha dem mer ibland om det funkar med hans jobb samt att han får ha dem när han är ledig på storhelger samt att han får komma och hälsa på hos oss när han vill. Jag är inte alls emot att han ska ha umgänge med barnen, tvärtom. Däremot så är min fulla övertygelse att de har det bäst hos mig.
Sambon är väldigt slarvig. Han lagar inte mat, utan köper hämtmat. Ger barnen glass, chips och godis när de egentligen behöver mat. Han själv dricker ofantliga mängder läsk och energidryck varje dag, vanor som jag absolut inte önskar mina barn. Han är slarvig med sin egen hygien, duschar ibland inte på 4 dagar. Han ger ofta minstingen välling på dagtid istället för mat. Han är inte noga med att de ska åka bältade och i bilbarnstol. Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst.
Jag är helt enkelt orolig för hur barnen skulle ha det om de bodde hos honom så ofta som varannan vecka.
Till saken hör att han har två äldre barn som idag är 14 och 16. Men när de var yngre så var det jag som fick kliva in och skapa ordning och reda kring dem. För sambon lät dem äta massor med sötsaker och skräpmat VARJE dag. Han var inte noga med att de skulle borsta tänder och duscha, ibland så gick det upp emot en vecka utan att han reflekterade över att de inte hade duschat! Han lät dem vara upp till framåt tolv på nätterna fast de skulle upp till skolan, han är inte noga med att läxor ska skötas. Han orkar inte tjata och se till att barnen sköter läxor osv. Han kan inte sätta gränser. Direkt barnen inte gör som han säger på en gång då lägger han sig för att han inte orkar tjaja. Allt detta har retat mig till vansinne givetvis.
Jag känner bara att han är så oansvarig och lat, och jag vill absolut inte att mina barn ska bo i en sådan miljö. Ja just ja, han är givetvis heller inte noga med städning. Det kan se ut som själve faan hemma om inte jag städar. För han tycker att det är hans fulla rätt att gå inne med skor...
Det har även hänt incidenter som fått mig att bli rädd. Detta då hans alkoholkonsumtion ibland är totalt urspårad. Han dricker sig ibland så berusad att han inte vet varken tid eller rum, trots att vi har alla barn hemma. Senast i mars detta år så var han så full att han tog skotern och körde på hem till en kompis.
Han har även lämnat barnen i sin arbetsbuss själva. Det ledde en gång till att minstingen ramlade ur när storasyster öppnade dörren för att gå ut och leta efter pappa. Minstingen slog sig i huvudet och skrapade upp armen. Jag blev livrädd, tänk om han slagit ihjäl sig! Sambon är även dum nog att visa barnen vattendragen som finns i närheten av vårat hus, detta genom att gå dit och fiska med dem.
Jaa, jag kan fortsätta hur länge som helst.
Vad ska jag göra? Har jag hållbara argument? Kan jag få ta med mig barnen trots att det är jag som flyttar. Jag tycker inte att det är hela världen att flytta på så små barn. De kommer allra säkrast att vara trygga även om de byter dagis. Jag tror att det är viktigast att de får vara med mig.
