Min mamma vill inte ha barnbarn

Gör det som känns bäst för dig helt enkelt. Det är du som ska ha barn sen, inte hon.

Min mamma reagerade inte nämnvärt när jag berättade att jag väntade barn, men det kan ju bero på att det var 6 gången jag sa att jag var gravid(alla gånger innan slutade i mf och ett x) men hon älskar sina två barnbarn. För hennes del var det väl så att hon inte vågade visa att hon blev glad för hon var nog räddare än jag att det skulle sluta illa.

Vad tråkigt.
Som det låter på er två, har ni ju bra förutsättningar för att skaffa er barn om två år.
Ni är dessutom inte purunga heller för den delen.
Vad det gäller din mamma, får du säga ifrån tycker jag.
Nästa gång hon säger något, tala om att du blir ledsen  när hon pratar så. Vill hon inte vara delaktig när det blir dags, kan hon säga det reda nu, så besparar du både henne och dig massa tråkigheter.

Hon har ju inte direkt med det att göra, så har hon inget trevligt att säga, kan hon vara tyst!

Min mamma var också sån när jag väntade mina tvillingflickor. Hon hälsade aldrig på under graviditeten för att hon var besviken över mig. Men när jag fick mina små blev hon helt annorlunda!

Idag är tjejerna 2 år gammal och har en underbar mormor :)

Din mamma bestämmer inte över dig, är du redo att ha barn så är det upp till dig och din kille :)

Kanske hon ändrar sig också när bebisen har kommit :)

Jag har själv två barn, 19 och 22 år. Och jag vill inte att de skaffar barn för tidigt.

Men det betyder inte att jag inte skulle bry mig om det ändå skedde.

Tack för era svar! Känns skönt att veta att det finns mammor som har varit som min mamma och senare förändrats. Blir bara så ledsen, när jag är hemma drömmer jag och sambon (mest jag) mig bort till graviditet och bebisar. Sedan när jag träffar mina föräldrar så spricker bebisbubblan. Mamma nämnde något onödigt om att hon inte vill ha barnbarn för bara några timmar sedan vilket gjorde mig så ledsen. Ämnet är väldigt känsligt också pga att jag blev gravid av misstag som 16-åring. Gjorde abort, men tiden innan den var fruktansvärt. Min mamma var hysterisk. Kan liksom fortfarande inte prata om varken aborten eller längtan om barn. Det sitter så djupt rotat.

Så länge ni inte kräver barnvakt eller ekonomiskt stöd så ska hon vara tyst då det inte har med henne att göra.

Ni verkar ju ansvarsfulla och väntar tills ni har ordnade förhållanden så kör på som ni tänkt, mormor kommer förmodligen att smälta totalt när hon får se avkomman.

Kan delvis förstå henne för jag skulle också vara orolig om mina barn skaffade barn väldigt tidigt. Det är ett enormt ansvar och jag skulle unna dem några bekymmersfria år där de bara har sig själva att tänka på och kan ta dagen som den kommer innan de blir föräldrar. Men ytterst är det förstås deras val.

Äh, strunta i henne. Skaffa barn när ni själva känner att det är rätt. Hon kommer säkert bli glad när det är dags. Annars förtjänar hon inte att vara mormor ändå.

Att din mamma inte vill ha barnbarn för tidigt är hennes rättighet, precis som att det är din rättighet att få barn när du vill. Så länge du tar hand om ditt/dina barn själv och inte förväntar dig barnpassning och försörjning/dyra gåvor så kan det inte heller rimligen vara ett problem att ni vill olika saker.

Hon kan vara en bra mormor utan att ge bort saker eller sitta barnvakt.

Klipp navelsträngen. Vad har din mamma med om ni får barn eller inte? Du är väl vuxen?