Min pappas nya fru

Jag beklagar din mammas bortgång.

Jag tror att män och kvinnor bearbetar sorg olika, vi kvinnor är mer känslomänniskor och det tar kanske längre tid för sorgen att mattas av.

Jag antar att din mammas bortgång inte kom plötsligt heller, utan att din pappa hade åtminstone några månader på sig att förbereda sig sorgemässigt inför hennes bortgång, därmed kan han ha haft ett försprång i sorgen gentemot dig genom att ha förlorat relationer med kvinnor tidigare. Män är dessutom ofta handlingskraftiga och gör saker hellre än att gå och grubbla. Så ett sätt att "glömma" sorgen kan vara att ganska snart gå in i en ny relation och bli omhuldad. I det här fallet verkar relationen ändå ha funkat. Kanske har din pappa omedvetet sökt en kvinna som är din mammas motsats. Jag hade nog tyckt den lilla åldersskillnaden er emellan vore lite jobbig.

Sedan är frågan för din del om du hunnit bearbeta sorgen efter din mamma? Självklart kommer saknaden alltid finnas kvar, men har du accepterat att hon försvann så tidigt i ditt liv?

För din pappas del kan jag ändå tycka att 1,5 år plus tid innan bortgång är relativt normal tid för att hinna hämta nya krafter efter en sorg. Vad hade du velat att din pappa skulle göra istället? Leva som eremit och i celibat resten av livet för att du skulle må bra? Eller hade det varit bättre att han sålt ditt barndomshem och sommarställe för att få RÄTTEN att börja om? Vilket hade varit det minsta eller största sveket?

Så visst jag kan hålla med om att bli gravid efter 4 månader är raskt marscherat med tanke på omständigheterna, men det ger samtidigt din pappa något nytt roligt att fokusera på. Så bearbeta din sorg och ge din pappa rätten att leva ett lyckligt och kärleksfullt liv, även om din mamma inte längre finns kvar.