Lämna infertil sambo?

Så om det var hos dig problemet låg skulle det vara okej att han lämnade trots att han vill ha barn med dig, utan att utreda möjligheter om donation etc? Det är att sätta sig väldigt högt upp när du skriver som du gör. Klart det är trist men kan du bli gravid finns det alla möjligheter att få ett biologiskt barn. Varför ska pappan som antagligen inte skulle lämnat dig om du var problemet (såna förhållanden känns inte som något att sträva efter)och som vill ha barn behöva ta det?

Att någon av parterna har problem är inte helt ovanligt. Vägen till barn kan vara lång och att "slänga bort" en man du vill ha barn med enbart för detta känns dumt. Inget jag någonsin skulle stå för och speciellt inte för ev barn, tänkte om du hittar någon som du blir gravid med fort och som visar sig vara en idiot, tänk om du helt enkelt inte hittar någon, om du inte blir gravid i nästa förhållande alls. Livet har inga garantier men älskar man någon och vill ha barn med denne som försöker man alla vägar möjliga.

Märkligt post. Nu är jag inte den du svarade först men det där med att inte ens försöka med spermiedonation eller överväga andra alternativ när båda verkligen vill ha barn känns för mig väldigt egoistiskt. Saksamma om det är en kung, hanterverkare eller vad tusan som helst. Kan inte förstå varför biologiskt ska vara så jäkla viktigt att man förstör förhållanden för en framtid utan garantier.

Tur att det finns män som kan tänka längre och kan adoptera med sin kvinna. Varesig det är hans eller hennes problem.

Det är väl trevligt med släktskap och yadda yadda genom historien. Men hade du visat dig ha problem med barnskaffandet och behövt hjälp... de flesta tar hellre ett barn och i det här fallet är t.om möjligt att få hennes biologiska barn. Nä. Jag har jäkligt svårt att förstå hur man ens kan tänka tanken på att lämna när man inte kan garantera med ny partner att det fungerar och det där med att lämna sin kärlek som man vill ha barn med för det. Mina släktingar är mina släktingar vilken metod de än kom till sina föräldrar med. Ägg&spermiedonation är inte alltid något det talas om så det kan vara något dina släktingar använt och du har ingen aning.

 

Kan man aldrig acceptera barn som inte är gjorda av hans spermier och hennes ägg får man vara ärlig med det i början. Ja... jag tycker som sagt att det är löjligt att ens tycka donationer är ett hinder då mamman ändå får bära barnet.

Det ska inte finnas någon skam att vara infertil. Jag känner en större mängd infertila (egna ägg dock men det hjälper inte i Sverige) och klart de kan må dåligt över att inte kunna ge sin partner barn på det traditionella viset. MEN. Deras partnet stöttar och finner än väg till barn eller väljer att leva utan barn av eget val för att de älskar sin partner. Kärlek är för mig viktigare än att ha principer om hur man får barnet. Vill man inte adoptera/ta emot donationer. Sure. Men då ska man vara ärlig mot sin partner i början av förhållandet.

Folk är så jäkla dåliga på att prata igenom saker. Barn (syn på otrohet kan också vara bra) känns rätt basic att faktiskt prata om mer än på nivån att man vill ha barn... Det är inte så enkelt. Oftast har man väl liknande tankar om hur man vill leva annars vore förhållandet rätt dömt ända från början. Man kan inte förutspå allt men Barn är en stor del av förhållandet om man väljer det.

Det är rätt många som faktiskt har problem med fertiliteten på olika plan. Att TS skulle hitta en ny partner bara för att hon inte är "ful som stryk"( hej fin syn) som hon kan få barn med är aldrig en säkerhet.

Diskussionen om att tvinga mannen känns det mest som att bara du hållit i då det inte handlat om det. I början av tråden verkade TS inte ens pratat om det med honom så det delen är onödig att diskutera. Tycker att det är mannens beslut att ta om han nu inte vill ha barn, då får han lämna så det inte blir tvång där...men ja.

Så par som har problem med att få barn ska inte få barn?
Gissar på att du då inte tycker adoption är ett alternativ.

Kan inte förstå när folk som kan få barn lätt tycker att alla andra ska acceptera att vara utan. Den attityden är inget jag förespråkar eller ens kan förstå. Problem med fertiliten är VANLIGT och håller sig med skam sålänge folk låter det vara skamfyllt. Har jag eller någon annan ett mindre värde som person för att vi har problem med att få barn, har vi rätt att bli lämnade av partners för att vi inte kan klämma ur oss en unge utan hjälp/inte alls? Den synen på mänskligheten är för mig vidrig och inget man behöver för man är hård nog mot sig själv i den situationen.

Har inte sagt ett ord om skilsmässa och att dra in andra länder (eller historiska regenter...) behövs inte. Att LÄMNA sin partner man ska älska bara för att man behöver lite hjälp, om alla skulle göra det är det många förhållanden i kras och utan garantier på att det blir barn med ny partner. Det låter väldigt onödigt.

Nog tror jag det är betydligt svårare för adopterade än för någon som har föräldrar som fått lite hjälp. Finns betydligt krångligare situationer som kan inträffa i livet och är man ärlig mot sina barn ska det inte vara ett så stort problem som du försöker få det. Oftast är donationen något som täcker upp för en partner och då är barnet helt släkt med en av föräldrarna. Många lever i styvförhållanden från en ung ålder och mår bra också. Har man föräldrar som hanterar det fel såklart det blir fel men det finns så mycket värre saker för barn än detta.

Många människor i allmänhet har omogna åsikter. Jag kan ta det här men andra kan inte och det gör att jag inte är så öppen om min infertilitet som jag borde för andra skull. Det är inget skamfyllt. Det borde då inte vara det. De fall där donation kan hjälpa( då det fungerar) är inte ens ett problem i min värld riktigt... Då kan man ju få barn, man bara vill det inte tillräckligt mycket. Vilket är givetvis okej det också. 

Det går ju att sitta på sina egna höga hästar men den dagen då dina barn behöver hjälp? Ska du då trycka ner dom ännu lägre än vad de redan gör mot sig själva bara för att de behöver hjälp?