Min man tränar väldigt mycket, ca 5-6 pass i veckan, mest crossfit och cykel.
Vår son är beräknad till 18 augusti och han "har gjort upp en plan" med träning 4 ggr i veckan. Han jobbar sön-tors, ca kl 15-24.
Är jag bitter som tycker att det är för mycket träning? Han förstår inte att jag vill att han ska vara hemma mer.
Hur mycket tränar era partners?
JA omg låt karln träna.
Träna 4 dar du med om du vill.
Min sambo tränar 5-6 dagar i vecka, många gånger en tidkrävande sport. Jag vet att han mår dålig när han inte får träna och att han kommer att "behöva" fortsätta för att vara lycklig. Samtidigt vet jag att han kommer att ändra träningsmönstet, träna på platser närmare hemma, träna på luncherna och ordna med vissa funktioner i källaren. Min inställning är att om han anpassar träningen efter de nya förhållandena så uppmuntrar jag honom att träna 4-5 dagar i veckan. Kan ni hitta en sån lösning?
Vi pratar f ö om att springa en mara nästa sommar, vilket skulle innebära att vi började löpa tillsammans igen och på så vis får gemensam tid utan barnet, då vi lämnar henne hos släkt under löpturerna. Kan ni träna ihop?
Men se till så du får tid för dig själv också. Han kan väl träna 4ggr i veckan om han är beredd att ge dig lika mycket tid tillbaka (går att lösa med dig i närheten). Men får han ihop det tidsmässigt?
Min man "behöver" också träna för att må bra så självklart ska han få träna. Jag tror inte att han förstår att livet kommer ändras med bebis.
Jag får ta ett ordentligt snack med honom igen. Han får anpassa träningen helt enkelt.
Tänker han låta dig träna lika ofta, eller göra annat motsvarande tid?
Min man "behöver" också träna för att må bra så självklart ska han få träna. Jag tror inte att han förstår att livet kommer ändras med bebis.
Jag får ta ett ordentligt snack med honom igen. Han får anpassa träningen helt enkelt.
Så kloka ni är.
Jag har inte ens tänkt den tanken, att jag ska få lika mycket egentid. Det ska jag ju verkligen ta upp.
Det är 24 timmar på ett dygn... jag tror att ni hinner träna båda två om ni planerar.
Vår dotter är snart 1 år och vi tränar bägge två väldigt mycket, något vi gjort nästan ända från början hon kon. Min man skatar och jag springer, båda två lägger ner minst 4 timmar per vecka var på träning. Med lite planering går det jättebra att få till den tiden för sig själv och ändå ha familjetid. Vi är ju två om vår dotter som delar på ansvaret för henne och ingen av oss skulle må bra om vi inte fick träna. Välmående glad förälder = bra förälder = glatt välmående barn.
Så kloka ni är.
Jag har inte ens tänkt den tanken, att jag ska få lika mycket egentid. Det ska jag ju verkligen ta upp.
Skippa tv-tittandet och soffhänget så hinner man hur mycket som helst.
Med en bebis får ingen så mycket tid som den vill, varken till sömn eller annat. Det är därför naturligt att båda kompromissar och du har givetvis rätt till lika mycket ledig tid som han.
Så fråga du hur han tycker ni ska ni ska lösa det så att du också kan träna eller ha en hobby/träffa folk utanför hemmet utan barn. Är han okej med att du drar iväg 4 långa pass i veckan också så kommer ni ju sällan att träffas och han får ta rätt många bebispass ensam. Se till så han fattar det.
Den som inte förhandlar i tid har inget för att gnälla två år efteråt, då är det liksom för sent. Det är nu du får veta om du har valt en man eller en egoistisk liten pojkspoling.
Min man tränar sällan, men jag tränar minst fyra gånger i veckan, ca 1,5 timme per gång. Men mina barn är inte bebisar. Jag fick träningstid när min dotter började äta fast föda.
Det är rätt svårt att svara på eftersom barnet inte ens är fött än. Det beror på hur ni känner i er nya roll och vad för typ av barn ni får. Han kanske inte ens kommer att vilja vara borta? Eller så blir träningen ett jätteviktigt andningshål? Dels för honom men kanske också för dig så småningom när din bebis blivit äldre.
Jag tror det är dumt att spika sådant redan nu.
I vår familj är det ingen som "låter" den andra göra något. Vi prioriterar båda träning och en aktiv livsstil, det är så vi vill leva och det är så vi vill att våra barn ska växa upp. Att mamma drar ut och springer ibland på morgonen ska inte vara något konstigt. Att röra på sig ska vara en del av livet precis som att äta, jobba och sova. Så jag kan inte säga till min man att han inte "får" göra ditt eller datt lika lite som han kan säga det åt mig utan man får anpassa sig. En dag kanske det verkligen inte är läge men då får man på olika sätt stötta varandra och bjuda varandra på den tiden när det har lugnat ner sig, så att båda kan komma iväg och få sina behov tillgodosedda. Annars mår ingen av oss särskilt bra.
Min sambo golfar, och han är redan inställd på att inte spela nästa säsong, när vi kommer ha en bebis. Själv tror jag visst att han kan både golfa och fiska, men självklart inte obegränsat. Så länge jag får lika mycket tid (om jag skulle vilja det) är det lugnt. Träna får han gärna göra, det är bara en timme åt gången, och det tycker jag att vi båda ska lägga tid på, känns som att man har igen det.
Och en bebis sover mycket. Låt honom träna, visst ändras livet lite men inte mer än vad man gör det till. Ta varje vecka som den kommer ändringar och beslut tas när det finns behov och inte innan. Ingen ide att stressa upp sig för något som inte är ett problem nu!