Jag funderar på att ge upp 2 av mina barn.

Varför måste det vara antingen - eller? Varför skulle du inte ha någon kontakt med dem om de bor hos pappan?

Nu är barnen ganska stora och varannan vecka kanske funkar? Om inte varannan vecka så kanske varannan helg.

Oavsett hur det blir så tycker jag du ska släppa tänket om att de är otacksamma. De kommer inte att kunna känna tacksamhet för vad du gjort förrän deras barndom är över och de ser tillbaka på den. Nu är de mitt uppe i den. Sviker du nu kommer det vara det bestående minnet.

Antingen eller går inte pga grava samarbetsproblem. Jag vet vad jag förlorar men tänker på barnens önskan. Det här är det svåraste beslut jag någonsin ställts inför.

Jag skulle nog ge dem möjligheten men lämna dörren öppen. Se det som en möjlighet för dem att lära känna sin pappa bättre. Så länge situationen hos pappan inte är direkt skadlig så tror jag att det kan vara nyttigt för dem. Skulle du inte hellre vilja att de kan se tillbaka på tiden å att du gav dem chansen i stället för att de ska känna att du hindra dem från att vara med sin pappa?

Det beror ju lite på HUR illa läget är, men jag tycker egentligen inte att du ska ta illa vid dig av deras gnäll. Låt dem testa bo hos pappan. De kan ju alltid flytta tillbaka till dig. Försök undvika "vad var det jag sa", utan lämna till dem att upptäcka hur saker och ting fungerar. Vardag är vardag, var man än är och det kommer barnen också att förstå till slut. Kanske behöver de få uppleva det för att förstå?

Ta inte åt dig av. Barn är otacksamma av naturen men det går oftast över med tiden..

Jag skulle låta dem flytta hem till pappan om de verkligen vill det och om de inte riskerar att fara illa där. Men jag skulle vara tydlig med att de är välkomna tillbaka hem till mig när de vill, antingen på helger eller permanent. Det är viktigt att de inte känner sig bortvalda och övergivna. Men på det sättet respekterar du deras önskemål och ger de en chans att lära känna sin far med.

Nu är det ju ganska långt till nästa sommar men om ni orkar vänta så länge så kan ni ju låta barnen att pröva på att bo hos pappan över sommaren. Och om det sedan funkar bra kan de börja i skolan på hans ort till hösten. Och om det inte funkar kan de bara flytta tillbaka hem till dig.

Prata med pappan om hur ni kan losa det. Du kan ju inte bara skicka dit barnen att bo med honom utan att forst prata med honom om det. Kom fram till vilka alternativ ni kan erbjuda barnen.

Skulle det vara möjligt att testa vv igen? Med tanke på att barnen 12 och 11 år så antar jag att de är rätt självgående, alltså kanske du och pappan till dem inte behöva samarbeta så mycket när ingenting specifikt händer i vardagen. Eller om de inte gå testa varannan helg?
En central fråga tycker jag också om pappan vill ha barnen på heltid med tanke att han nöjer sig med  att träffa under bara cirka 3 helger per år.

Jag tror inte i detta fall på att låta barnen bo hos pappan på heltid,  detta pga att du beskriver att det skulle bli tuffare och du inte skulle ha så mycket kontakt med dem om de bodde där.  Anta t ex att de flyttade dit och sedan ville flytta till dig igen, hur skulle du få reda på det? Om barnen sa det till sin pappa skulle han lyssna på det?

När det gäller barnens otacksamhet så tror jag också det handlar om en vanlig egenskap hos barn.  Däremot så tror jag att om barnen skulle bo kvar hos dig så kommer de uppskatta dig som vuxna, då de själva inser vad du gjort för dem, och den "roliga" pappan kommer troligtvis minska i status när de inser att han kunde troligen kunde träffat mer än han gjorde, och att han kunde vara en rolig förälder för att han bara hade barnen några få helger.

Skulle satsa på vv för barnens skull. Dom kan tröttna på och vara hos pappan i slutet av veckan och tycker det är skönt att komma hem till dig och vice verca.

Kan ju vara en fördel om ni har samma syn på uppfostran också. Dvs dom kanske inte har några regler alls hos honom och därför vill flytta dit?