Barn efter att ha känt varandra 2 månader

Jag träffade en underbar man för fyra år sen och jag fick veta efter 1 1/5 månad senare att jag var med barn å han var ju självklat pappan till barnet å vi lever i hop å har de toppen dottern är nu 3 år

När jag var gravid fick han ju se mina sämsta sidor med alla hormoner mm men de viktigaste är att prata!

Du kommer säkert få att ni ska väntar mm ja säger bara känns allt bra å båda är med på de så kör vet ja

Tack ska du ha! Är ganska säker på att mina vänner skulle rekommendera mig att vänta, vilket iofs. är en sund inställning. Det som oroar mig mest är egentligen att vi inte ska få tid att lära känna varandra på djupet som två vuxna självständiga människor. Istället kommer vi att lära känna varandra som föräldrar.

Hur gamla va ni då ni väntade barn?

Jag var 28 han var 32. Vår graviditet var helt oplanerad men så välkommet.

Jag har lite o bagaget innan ja träffa min nuvarande så var jag gift å vi försökte i 7 år 1år med ivf men de gick inte så jag var så inne på att jag inte kunde bli gravid å så kom sen detta besked

Grattis! Härligt att den första historien jag får är en lyckohistoria.

Faktum kvarstår ju att man inte känner varandra ordentligt efter två månader, men och andra sidan så tror jag på kärleken. Känns det rätt så satsa, ni är båda två vuxna människor med stabilitet i vardagen så jag ser inget hinder. Men vaaaar försiktig i alla fall, att vänta kanske ett halvår i alla fall kanske inte vore en så tokig ide? :)

Jag o min blev gravida efter några v idag är sonen 3 år o.dotter på 3 mån

Men med facit i handen så.hade jag bott ihop med han i minst 1 år o lärtkänna varandra helt för det har varit jobbigt osv...fast hade vi ej fått barnen o haft dom så hade inte vi varit ihop idag tror jag.....o hade vi ej blivit gravida på en gg så hade jag ju inte haft mina barn idag ju....så både positivt o negativt med o.skaffa barn på.en gg.....

Det är verkligen sant att man inte känner varandra efter två månader, hur gärna man än vill tro att det är så. Har två långa förhållanden bakom mig, i vilka jag lärt mig mycket om vilka egenskaper jag uppskattar och vad som kan ställa till problem. Senast tog det slut delvis av den anledning att han inte ville ha barn, nu är situationen den omvända. Min nuvarande pojkvän vill verkligen ha barn, jag vill...kanske inte riktigt än, men samtidigt vet jag inte om det verkligen spelar någon roll om det blir nu eller om ett halvår. Vi kommer inte känna varandra ordentligt då heller, sådant tar en förskräcklig massa tid.

Får man vara så personlig att man frågar varför du inte tror att ni skulle ha varit tillsammans om ni inte fått barn?

För allt blev så annorlunda när vi blev ihop första tiden va underbar mysig rolig osv men han hade en sån svartsjuka o kontroll.....

O det där hjälpa till dela på hushållet osv det finns ej tydligen.....

Sen från o vara väldigt på o vilja vara nära o komplimanger osv till o ta helt avstånd o börja kalla mig tjockis trots att han viste hur jag mådde o tyckte...va ju gravid... Han är en helt annan än den han va ibörjan...... Han är väldigt stängd o svårt o mysko......

Men sen har vi det kanon ihop som familj o ibland som ett par......men sen går vi igenom småbarns åren o nyss fått en så det är en omställning med en till.liten o allt väll......

Har några andra som oxå skaffa barn efter 2v-2mån o idag är dom.isär el på g..... Men vi o något till är ihop ännu.... Så mitt tips är bo ihop i minst 1 år..

Självfallet vore det klokt att bo tillsammans en längre tid först. Flyttade in i hans hus för en månad sedan, men behåller min lägenhet tills vidare som en säkerhet. Kanske ska tillägga att jag aldrig tidigare bott med någon. I mina två tidigare förhållanden har jag varit särbo.

Att dela 50-50 på hushållssysslor och föräldraledighet har alltid varit en självklarhet för mig och så även för honom. Där känner jag mig helt trygg. Det jag som sagt är mest rädd för är att man aldrig ska få chansen att lära känna varandra bortom föräldrarollen.