Har erat förhållande klarat en riktig kris?

Vi har varit ett par i 16 år och genomgått ett flertal kriser. Allt från att ha förlorat ett barn till att tvivla på förhållandet.

Alla kriser har vi tagit oss igenom med kommunikation, brutal ärlighet och tålamod. Nån gång har vi gått i parterapi.

Har ni någon gång gjort slut, eller varit väldigt väldigt nära? Och hur har ert förhållande sett ut? Mycket bråk..?

Nä vi har haft en rätt behaglig resa. Inga stora hinder. Men vi har varit ihop i 15-16 år och stött och blött en hel del. Två barn och lite annat. Tror nog vi skulle klara en kris. Särskilt med tanke på hur kära vi ännu är.

Vi har varit väldigt nära några gånger men aldrig gjort slut. Vi bråkar inte så mycket hellet utan ibland fastnar vi i vardagen och kommer på oss med att ta varandra för givet. Ibland har vi båda misstänkt att gräset kanske är grönare på andra sidan men vi har aldrig varit otrogna.

När det krashat har vi satt oss ner och pratat (när barnen sover) och stött och blött i timmar, varje gång har vi kommit fram till att det vi har är värt att kämpa för. Och varje gång har vi upptäckt något som vi behövt förändra för att komma vidare. Sen har vi alltid haft en huvudregel, gräla inte om.samma sak mer än en gång (såvida det inte upprepas). Att älta gynnar ingen.

Det krävs såklart att båda har samma mål i sikte, för en person kan inte ensam dra hela lasset.

Bland annat en otrohet för 6-7 år sedan. Idag är det inget någon av oss tänker på direkt så det har vi bearbetat bra tycker jag! Men det tog tid och det gjorde jäääääkligt ont periodvis.

Beklagar. Hann ni gå isär?

Yes, men det löste sig som sagt. Man insåg väl att gräset inte var så mycket grönare....

Min sambo var otrogen flertalet gånger mot mig. Fick reda på dessa flera månader efter det skett. Vi var ifrån varandra i en månad. Jag tog tillbaka honom och gav honom en sista chans. Gör fortfarande riktigt ont men det har blivit bättre. Har varit ett par i 16 månader idag.

Vi klarade att jag blev förälskad i en annan. Var uppriktig redan från början och gick aldrig in i det. Det var en tuff period, men gamla och kloka som vi är så visste vi att sådant kan hända i ett äktenskap och vi valde varandra igen. Vi är nu tajtare än någonsin och har varit ett par 15 år. Detta hände för två år sedan.

Flera. Det värsta är nog den konstanta psykiska/fysiska/ekonomiska press vi levt i under flera år när jag haft cancer (med återfall).

Dödsfall, småbarnsperioder, cancerbesked, återfallsbesked m.m. Vi har klarat av det tillsammans genom att vara ärliga, kommunicerat mycket och älskat mer. Det har varit fruktansvärt tuffa perioder emellanåt men vi är ett team

Imponerande att hålla ihop genom allt det!

Nu har väl alla som varit gift i 24 år genomgått en riktig kris, som OBS! aldrig handlade om otrohet. Vilken sorts kris syftar du till ts?

Näe jag syftar nog inte på någon särskild kris, är väl mer ute och fiskar efter solskenshistorier...

Min sambo gjorde slut med mig för över ett år sedan, grät och ångrade sig. Tog tillbaks honom, vi har gemensamt barn. I vintras hände det igen, och även då grät han och ångrade sig.

Nu har jag inte tagit tillbaks honom igen. Men vi umgås och det mesta som vi saknade i vårt förhållande verkar finnas där. Så jag har ju börjat fundera lite... Han påstår att han hamnade i någon slags livskris iom att han blev förälder.

Vi har varit ihop 6 år och vi har väl haft 2 egentliga kriser som tärde på förhållandet, båda var i ungefär samma veva och kris nr 2 hände nog pga kris nr 1. Vi redde ut det och det är nu över 5 år sedan. Vi var sjukt nära att göra slut pga kris nr 2, är SÅ tacksam över att vi löste det!

japp. Efter att min svärfar dog blev min man deprimerad och gjorde allt för att stöta bort mig. Vi var hemma med en bebis och en 5 åring. Jag sjukskriven Han ville lämna mig

ahh dumma app.. iaf
jag var sjukskriven och han var föräldraledig med båda barnen. Han ville lämna mig, han var förbannad helatiden och mådde rent ut sagt skit och tog ut det på mig. Har nog aldrig mått så dåligt och funderade på att ta mitt liv då inget jag gjorde dög. Jag kände att jag bara var i vägen.

Jag vet inte hur det blev bättre men efter 4 månaders helvete blev det mycket bättre. Idag bråkar vi nästan aldrig. Vi är lyckliga

Vi har varit tillsammans i fjorton år.
Förutom alla småkriser alla par har så har vi gått igenom skrämselhicka om misstänkt cancer (jag) och då rasade min man i hop och allt runt omkring rasade också ihop inklusive vår ekonomi. Vårt hus såldes av kronofogden med förlust så vi hade kvar lån att betala av efter flera år. Men vi kom över det mycket genom att lämna varandra var aldrig ett alternativ.

Sen för i dec 2012 upptäcktes det att jag hade helt igentäppta kranskärl efter att ha varit rejält sjuk ett år ungefär. Jag insåg väl aldrig hur sjuk jag var men det gjorde min man.

Efter detta är detta är vi tajtare än någonsin även om vi bråkar som alla andra.
Men jag tror det är nyttigare att lätte på trycket ibland än aldrig bråka.

Min man vart väldigt svårt sjuk. Och när han var sämst och låg på intensiven visste bara jag om det. Han ville inte att hans föräldrar skulle veta nåt. Hans mamma är ganska hysterisk av sig. Och det har tagit flera år innan han blivit friskare. Men tjafs med försäkringskassan och dålig ekonomi.