För att förenkla det hela gäller detta barn över tre år och barnet i fråga är hos för det trygga vuxna och trivs och vill.
Vad tycker ni? Är det fel att göra något för nöjes skull när barnet har roligt på annat håll? Om så, varför?
Nej det spelar ingen till, bara att köa. Tycker dock de
Nä, eller vadå. Enda invändningen man rimligtvis kan ha mot att ha barnvakt är om det är dåligt för barnet och då spelar det väl ingen roll om jag är hos tandläkaren eller på spa liksom, far barnet illa så gör det.
Tycker det är helrätt att ha barnvakt för att man ska kunna göra nåt för nöjes skull, så länge det är en barnvakt som barnet är trygg med
Nej det spelar ingen roll, bara att köra. Tycker dock det är hemskt och beklämmande med folk som lämnar spädbarn till barnvakt för att roa sig. Barnvakt har man bara till s små pm det är ett absolut måste.
Nej, inte om barnet är tryggt och glad.
Mår barnet dåligt av att ha barnvakt utgår jag ifrån att man bara lämnar bort om man måste.
Nej det spelar ingen roll, bara att köra. Tycker dock det är hemskt och beklämmande med folk som lämnar spädbarn till barnvakt för att roa sig. Barnvakt har man bara till s små pm det är ett absolut måste.
Man kan väl inte utplåna sig för att man har barn? Det är klart att man måste få komma iväg och få vara ifred med sin partner då o då. Då mår man bra och blir gladare och då kommer kidsen att må bra. Eller?
Så länge det funkar bra med barnvakten har det väl ingen betydelse på vad man gör.
Vi har nu till helgen barnvakt både på fredag och lördag då vi ska ut och roa oss, fredagen dock så har vi lagt dom 2 minsta innan vi sticker iväg så det blir bara 6 åringen och mormor som är vakna när går.
Lördagen får farmor ta den minsta från eftermiddagen och mormor dom andra och det brukar gå bra...
Nej, jag kan inte se något fel med det. Det är väl toppen om barnen har roligt och de vuxna har roligt också. Tror snarare det kan vara nyttigt att vara ifrån varandra ibland, hitta på roliga saker på egen hand och längta efter varandra.
Jag hade gärna haft barnvakt till barnen ibland om möjligheten hade funnits.
Jag tycker frågeställningen är alldeles för enkel. Jag arbetar med ungdomar som är bra mycket äldre än tre år.....som närmar sig myndighetsåldern och som därmed inte ens behöver barnvakt överhuvudtaget längre som har föräldrar som är alltför "icke-närvarande" och som varit det under lång tid. Även om barnet har en väldigt närvarande morfar eller farmor eller annan vuxen så är det rätt beklämmande när barn inte har föräldrar som är särskilt närvarande i hans/hennes liv. Så ja, jag kan tycka att det har betydelse.
Förstår varifrån frågeställningen i TS kommer för var inne och läste den andra tråden......där jag också upplever diskussionen som oerhört enkel och onyanserad med två "läger".
Jag tycker frågeställningen är alldeles för enkel. Jag arbetar med ungdomar som är bra mycket äldre än tre år.....som närmar sig myndighetsåldern och som därmed inte ens behöver barnvakt överhuvudtaget längre som har föräldrar som är alltför "icke-närvarande" och som varit det under lång tid. Även om barnet har en väldigt närvarande morfar eller farmor eller annan vuxen så är det rätt beklämmande när barn inte har föräldrar som är särskilt närvarande i hans/hennes liv. Så ja, jag kan tycka att det har betydelse.
Förstår varifrån frågeställningen i TS kommer för var inne och läste den andra tråden......där jag också upplever diskussionen som oerhört enkel och onyanserad med två "läger".